Dags för förändring
vi behöver komma ifrån varandra ett tag tror jag.
Vi har ramlat in i gammal slentrian och det är inte bra för nån av oss.
Jag har hittat någon ny som har gett mig lusten tillbaka.
Ni kanske kan bli vänner någon dag,
www.johanssonen.blogspot.com
Vi har ramlat in i gammal slentrian och det är inte bra för nån av oss.
Jag har hittat någon ny som har gett mig lusten tillbaka.
Ni kanske kan bli vänner någon dag,
www.johanssonen.blogspot.com
vad är svininfluensan jämfört med detta
Medans jag packade upp i Ugglarp och förberedde mig på att leva livet på landet igen satt en god vän utanför Årstad och försökte packa ner ett halvårs liv i en resväska på max 20 kg.
Ja, hela proceduren en gång till.
Hösten kommer till Falkenberg och folk flyger sin kos. Det blir en liten följetong i bloggen, där vi gemensamt skänker en hejdå-tanke till våra nära och kära flyttfåglar.
Ali, Ax, Thamburgaren, Thamlet, Alex, Alibaba - kärt barn har många namn. Hon är numera (eller rättare sagt återigen) en emigrant. En studio i centrala Nice är hennes hem de kommande 4 månaderna.
Som vanligt är jag lite efterbliven på punkten att säga hejdå och faktiskt förstå att vi inte kommer ses på ett bra tag. Igår skippade vi att säga "hejdå", vi sa vi ses och kramades. För antagligen ses vi rätt snart, antagligen sitter jag på ett flyg dit rätt snart.
Men om planerna inte skulle klaffa finns risken att vi inte ses förrän i april, eller till och med maj.
Summa summarum är alltså att det kan dröja 8 månader innan vi ses igen, vi som setts eller åtminstone hörts varje dag det senaste året. Jag menar, folk har längtat ihjäl sig.
Annars försöker jag mest återanpassa mig till min nygamla livsstil. Försöker göra mitt vita och gröna rum lite hemtrevligt igen, försöker rensa ur garderober och slänga de där tröjorna endast en hemlös kan älska och organisera bland mitt "skräp som är kul att spara för att jag kommer uppskatta det om 20 år". Sånt som alla har samlat i typ en skolåda men som jag har i en hel garderob tillsammans med skor och väskor osm egentligen är sönder och borde slängas men som av någon anledning ligger där.
Nu ska jag försöka somna utan Lovisas halvsnarkande i den knarrande sängen brevid och vakna av något annat än hon som knappar på tangentbordet eller diskar. Vi får se hur det går.
Ja, hela proceduren en gång till.
Hösten kommer till Falkenberg och folk flyger sin kos. Det blir en liten följetong i bloggen, där vi gemensamt skänker en hejdå-tanke till våra nära och kära flyttfåglar.
Ali, Ax, Thamburgaren, Thamlet, Alex, Alibaba - kärt barn har många namn. Hon är numera (eller rättare sagt återigen) en emigrant. En studio i centrala Nice är hennes hem de kommande 4 månaderna.
Som vanligt är jag lite efterbliven på punkten att säga hejdå och faktiskt förstå att vi inte kommer ses på ett bra tag. Igår skippade vi att säga "hejdå", vi sa vi ses och kramades. För antagligen ses vi rätt snart, antagligen sitter jag på ett flyg dit rätt snart.
Men om planerna inte skulle klaffa finns risken att vi inte ses förrän i april, eller till och med maj.
Summa summarum är alltså att det kan dröja 8 månader innan vi ses igen, vi som setts eller åtminstone hörts varje dag det senaste året. Jag menar, folk har längtat ihjäl sig.
Annars försöker jag mest återanpassa mig till min nygamla livsstil. Försöker göra mitt vita och gröna rum lite hemtrevligt igen, försöker rensa ur garderober och slänga de där tröjorna endast en hemlös kan älska och organisera bland mitt "skräp som är kul att spara för att jag kommer uppskatta det om 20 år". Sånt som alla har samlat i typ en skolåda men som jag har i en hel garderob tillsammans med skor och väskor osm egentligen är sönder och borde slängas men som av någon anledning ligger där.
Nu ska jag försöka somna utan Lovisas halvsnarkande i den knarrande sängen brevid och vakna av något annat än hon som knappar på tangentbordet eller diskar. Vi får se hur det går.
bara en tanke, som gnager
Så där ja, då var jag tillbaka.
2005, 2006, 2007 och 2008 hade detta varit en helt normal sommar. Jag slutar jobba några dagar innan skolan börjar, hämtar kraft, shoppar skoluniform och gnuggar geniknölarna.
Men i år kallar jag mig dessa dagarna för arbetslös, tillfälligt arbetslös måhända, same shit different name. Jag har inget jobb att gå till den närmaste veckan iallafall, ingen skola heller.
Inte för att jag hade velat gå till skolan- skolan heller, jag hade bara velat gå tillbaka till rutinerna. Slippa fylla ut måndag-fredag 8-16 själv. Kunna sätta mig i de blå sofforna och bara vara mitt i allt, vänner och icke-vänner inom räckhåll. och framförallt, fortfarande lagom tid för att komma på vad jag ska göra.
Skönt för de som genomgår den där proceduren igen, skönt för de som börjat ettan idag och har det värsta bakom sig och det bästa framför sig, skönt för de som börjar trean och har skyhöga förväntningar på året som kommer och ännu skönare att de där förväntningarna kommer överträffas mer och mer för varje dag. Skönt för de som flyttar från Falkenberg när allt återgår till det normala, när Bratt bara har öppet fredag, lördag och snart inte ens det, när Källaren Laxen stänger alldeles för tidigt på Söndagar och när man inte kan mötas på stranden för mysig promenad med Peggens i handen.
"Amendurååå?" tänker ni säkert. Och i ärlighetens namn tänker jag så också most of the time. Jag slängde iväg några(typ miljoner) ansökningar till att bli reseledare i alperna, i mitt italien. Min enda plan, det enda jag ens funderat på att göra. Det blev nej och samtidigt som jag läste det sista mejlet från någon personalansvarig så tog jag mig i kragen och började planera lite till. Så nu är jag på en och samma gång på väg till Åre, Sälen, Kanada och Australien. I mitt huvud iallafall, än så länge är det bara en stackare på Skistar som fått läsa om hur fantastisk jag är. jag har inte riktigt fått tummen ur än, men som sagt jag är ju arbetslös (eller har semester, kalla det whatever) så jag har all tid i världen att dikta ihop något och skicka till resten, umgås med mina fina vänner som för några veckor faktiskt är tillsammans igen, som på den gamla goda tiden.
och nästa gång vi hörs har jag förmodligen lämnat denna lyan och datorliknande sak för mitt eget rum och min egna laptop i Ugglarp. Man vet aldrig vad livet kan bjuda en nybakad student på.
Den där Roy han kan han
En sketen, regnig augustimåndag.
Det där med augusti var väl kanske inte sant, en måndag i augusti borde inte klassas som sketen och regnig. Men jag antar att nästa generation helt enkelt får vänja sig vid att måndagarna i augusti mycket väl kan bli regniga och sketna.
I vilket fall, vad gör man?
Jo man samlar ihop ett gött gäng och samlas hos Mormor Fanny, Hertings egna fritidsgård som Mrs P. själv kallar det.
Fixar lite krubb ( Parma-sallad på La Casa får definitivt fem av fem toasts!), hyr en rulle och släcker ner i rummet.
Filmen, the Felon är sevärd om man vill få det bekräftat att vissa människor har oförtjänt mycket makt.
Under bilfärden hem disskuterade jag och den gamla godingen Svensson de där klassiska filmerna som det skrivs om i tidningar och som filmfolk snackar om, men som vi vanliga dödliga aldrig ser. Förutom olivia själv, som tydligen tatt sig i kragen och inhandlat en av dem. "En kärlekshistoria", av Roy Andersson. Japp, precis alla ni som läst en kurs med Martin Kehlmeier (med reservation för stavfel..) the man, the myth, the legend Roy Andersson som gjorde den där hemska, trista, gråa filmen Martin tvingade oss se. Nazibarn som misshandlades och Volvo som gick på knäna, den Roy Andersson.
Tillbaka till filmen, den ligger redo i dvd:n så ni kan vänta er en recension imorgon. Jag väntar med spänning på att se om Roy kan överraska mig. Please do!
Tack för kvällen btw fellows.
Det där med augusti var väl kanske inte sant, en måndag i augusti borde inte klassas som sketen och regnig. Men jag antar att nästa generation helt enkelt får vänja sig vid att måndagarna i augusti mycket väl kan bli regniga och sketna.
I vilket fall, vad gör man?
Jo man samlar ihop ett gött gäng och samlas hos Mormor Fanny, Hertings egna fritidsgård som Mrs P. själv kallar det.
Fixar lite krubb ( Parma-sallad på La Casa får definitivt fem av fem toasts!), hyr en rulle och släcker ner i rummet.
Filmen, the Felon är sevärd om man vill få det bekräftat att vissa människor har oförtjänt mycket makt.
Under bilfärden hem disskuterade jag och den gamla godingen Svensson de där klassiska filmerna som det skrivs om i tidningar och som filmfolk snackar om, men som vi vanliga dödliga aldrig ser. Förutom olivia själv, som tydligen tatt sig i kragen och inhandlat en av dem. "En kärlekshistoria", av Roy Andersson. Japp, precis alla ni som läst en kurs med Martin Kehlmeier (med reservation för stavfel..) the man, the myth, the legend Roy Andersson som gjorde den där hemska, trista, gråa filmen Martin tvingade oss se. Nazibarn som misshandlades och Volvo som gick på knäna, den Roy Andersson.
Tillbaka till filmen, den ligger redo i dvd:n så ni kan vänta er en recension imorgon. Jag väntar med spänning på att se om Roy kan överraska mig. Please do!
Tack för kvällen btw fellows.
fast? eller? nae men..
Jag spelade tennis för första gången i hela mitt liv.
Eller nej, självklart har jag stått på en tennisplan med rack i hand och sprungit efter en grön/gul tygboll.
Men idag var första gången som vi sa att klockan 18.00 ses vi nere på Sandfall och spelar tennis.
Och det gjorde vi, och det var askul och det ska göras fler gånger.
Annars har jag flyttat till Ugglarp för en vecka igen eftersom päronen ska iväg på semester och mina två inkompetenta bröder (enligt mamma) skulle bli undernärda om inte jag var hemma och lagade mat till dem. Missade hon möjligtvis att det är 2009 vi lever i?
men det är ganska skönt att vara här, jag får saker gjort då. Skickat iväg en till drös med ansökningar till alpjobb och betalat räkningar. De där alpjobben börjar nästan bli så patetiskt många, ansökningarna alltså. Men jag har nog inte riktigt fattat att jag faktiskt håller på att söka jobb. Men jag fick lite av en aha-upplevelse nyss när jag fick tillbaka ett svar "Tack för din ansökan vi kontaktar dig inom 7 dagar."
Så någon kommer alltså läsa all den där smörjan jag skrivit och sedan överväga om jag kanske passar för jobbet och sedan kanske kontakta mig. Och alltihopa inom en vecka.
Shit.
Eller nej, självklart har jag stått på en tennisplan med rack i hand och sprungit efter en grön/gul tygboll.
Men idag var första gången som vi sa att klockan 18.00 ses vi nere på Sandfall och spelar tennis.
Och det gjorde vi, och det var askul och det ska göras fler gånger.
Annars har jag flyttat till Ugglarp för en vecka igen eftersom päronen ska iväg på semester och mina två inkompetenta bröder (enligt mamma) skulle bli undernärda om inte jag var hemma och lagade mat till dem. Missade hon möjligtvis att det är 2009 vi lever i?
men det är ganska skönt att vara här, jag får saker gjort då. Skickat iväg en till drös med ansökningar till alpjobb och betalat räkningar. De där alpjobben börjar nästan bli så patetiskt många, ansökningarna alltså. Men jag har nog inte riktigt fattat att jag faktiskt håller på att söka jobb. Men jag fick lite av en aha-upplevelse nyss när jag fick tillbaka ett svar "Tack för din ansökan vi kontaktar dig inom 7 dagar."
Så någon kommer alltså läsa all den där smörjan jag skrivit och sedan överväga om jag kanske passar för jobbet och sedan kanske kontakta mig. Och alltihopa inom en vecka.
Shit.
Dressed for success
Bruno var ingen höjdare.
Johanna satt till vänster och ramlade nästan ur stolen av skratt, Lovisa satt till höger och hade en filt över huvudet halva filmen för hon tyckte det var så pinsamt. Andra halvan sov hon. Alexandra satt till höger om henne och skrattade så som bara hon kan göra. Ni vet, hon tycker det är kul bara för att det är så sjuka grejer. Jag satt där med något slags mellanläge, utbrast generat "neej, gör det inte..gud vad pinsamt!" varvat med gapskratt och "Han är sjuk i huvudet".
Så ajag vet inte, han tilltalar helt enkelt mer en halvpolack.
Nog om igår och åter till kvällens äventyr. Tema-förfest på ringvägen! Dresscode klänning, vodka på upphälllning och jäger i frysen - kan bli en galen kväll. Ska bli en galen kväll.
Men eftersom varenda skiva i denna lägenhet har snurrat ett par varv för mycket i cd-spelaren hoppas vi att Annies Sommarklubb flyttar till ringvägen ikväll. Det blir lite som en sån därrix fm-tävling när man kan vinna en spelning med Martin Stenmarck i sitt egna vardagsrum. Dj på min balkong liksom. Inte för att hon behöver ta med hela mixerbordet, men ett 2000-talets mixtape kanske? Med en vädjande blick från lägenhetsinnehavarna.
Johanna satt till vänster och ramlade nästan ur stolen av skratt, Lovisa satt till höger och hade en filt över huvudet halva filmen för hon tyckte det var så pinsamt. Andra halvan sov hon. Alexandra satt till höger om henne och skrattade så som bara hon kan göra. Ni vet, hon tycker det är kul bara för att det är så sjuka grejer. Jag satt där med något slags mellanläge, utbrast generat "neej, gör det inte..gud vad pinsamt!" varvat med gapskratt och "Han är sjuk i huvudet".
Så ajag vet inte, han tilltalar helt enkelt mer en halvpolack.
Nog om igår och åter till kvällens äventyr. Tema-förfest på ringvägen! Dresscode klänning, vodka på upphälllning och jäger i frysen - kan bli en galen kväll. Ska bli en galen kväll.
Men eftersom varenda skiva i denna lägenhet har snurrat ett par varv för mycket i cd-spelaren hoppas vi att Annies Sommarklubb flyttar till ringvägen ikväll. Det blir lite som en sån därrix fm-tävling när man kan vinna en spelning med Martin Stenmarck i sitt egna vardagsrum. Dj på min balkong liksom. Inte för att hon behöver ta med hela mixerbordet, men ett 2000-talets mixtape kanske? Med en vädjande blick från lägenhetsinnehavarna.
You think you are a moviestar
Det var bio i söndags, det var bio igår och det är bio ikväll.
Därimellan ett antal hyrfilmer.
Jag har den senaste tiden sett fler filmer än under hela min livstid.
Jag vet inte om det är vädret eller jag som är tråkig. Men jag gillar det iallafall, än så länge har inget gjort mig besviken.
Problemet är att man blir så in i bänken kärlekskrank av filmerna, ja jag väljer bara såna filmer, men det kan man ju råda bot på genom att hångla lite på Bratts dansgolv en dimmig onsdagkväll. En mycket dimmig onsdagkväll skall tilläggas.
Bra idé Ida, snart 19 år. När hade du tänkt växa upp?
Nog för att jag hade roligt i onsdags, fantastiskt roligt rent ut sagt. Så därför gör vi ett nytt försök imorgon med lika kul, samma fylla men utan den lilla detaljen att hångla med fel människa, fel plats, fel tid.
Wish me good luck!
Därimellan ett antal hyrfilmer.
Jag har den senaste tiden sett fler filmer än under hela min livstid.
Jag vet inte om det är vädret eller jag som är tråkig. Men jag gillar det iallafall, än så länge har inget gjort mig besviken.
Problemet är att man blir så in i bänken kärlekskrank av filmerna, ja jag väljer bara såna filmer, men det kan man ju råda bot på genom att hångla lite på Bratts dansgolv en dimmig onsdagkväll. En mycket dimmig onsdagkväll skall tilläggas.
Bra idé Ida, snart 19 år. När hade du tänkt växa upp?
Nog för att jag hade roligt i onsdags, fantastiskt roligt rent ut sagt. Så därför gör vi ett nytt försök imorgon med lika kul, samma fylla men utan den lilla detaljen att hångla med fel människa, fel plats, fel tid.
Wish me good luck!
Fri som en fågel
Efter två dagar med endast en dator till sällskap i Ugglarp ska jag snart bege mig in till stan igen.
Till min lägenhet, som snart passerar halvlek. En månad kvar sen återgår livet till det normala, fast utan skola.
Ikväll blir det krubb på Harrys och skratt på Grand. Betnér och kompani gästar vår stad.
Med mig tar jag sambo Lovisa och handikappade Adam. Adam säger att han ska stå långt fram för att höra bra och få bra bilder med sin hightec kamera. Jag ska stå långt fram bara för att det är Magnus Betnér.
Innan dess ska jag förära Klitterbadet med ett besök, de kanske inte ens känner igen mig. Så ofta har jag vistats i de lokalerna det senaste!
Jag känner verkligen att jag tar tillvara på mina lediga dagar, gör inte ett smack innan kl. 18 på kvällen.. Vad är det för liv?
Till min lägenhet, som snart passerar halvlek. En månad kvar sen återgår livet till det normala, fast utan skola.
Ikväll blir det krubb på Harrys och skratt på Grand. Betnér och kompani gästar vår stad.
Med mig tar jag sambo Lovisa och handikappade Adam. Adam säger att han ska stå långt fram för att höra bra och få bra bilder med sin hightec kamera. Jag ska stå långt fram bara för att det är Magnus Betnér.
Innan dess ska jag förära Klitterbadet med ett besök, de kanske inte ens känner igen mig. Så ofta har jag vistats i de lokalerna det senaste!
Jag känner verkligen att jag tar tillvara på mina lediga dagar, gör inte ett smack innan kl. 18 på kvällen.. Vad är det för liv?
and that is why we don't like mondays.
Jag satt och väntade på bussen idag.
Att som vanligt ta den 10 i från stan, som jag gör alla gånger jag ska åka buss till jobbet.
Grejen var att 12.48 kommer jag på att det inte går någon buss 10 i just denna timmen, det går en 11.50 och en 13.50, men ingen 12.50.
Panik utbryter och hade det inte varit för att jag satt just på busstationen hade jag skrikit rätt ut.
Ett mass-sms till syskonskaran. (Får man kalla det mass-sms när man bara skickat till två personer?) I vilket fall löd det "Kris!! Ring mig!". Jag kan ju nämligen inte ringa själv från min telefon.
Ca. 20 sekunder senare ringer storebror upp. Nyvaken. Lite smått ointresserad av min hemska busshistoria och att jag ska börja jobba om 10 minuter och hej och hå och rösten spricker. Ja, jag börjar nästan gråta. En mycket vanlig bieffekt efter en natts dålig sömn för Ida Johansson.
För att göra en lång och tråkig historia kort så småspringer jag i mina crocs till fyrkanten där broder plockar upp mig, sedan gjorde vi om gamla E6:an FBG-Slöinge till nya Autobahn så jag hann med nöd och näppe till jobbet, aningen försenad men knappt märkbart. Och vad möter jag? Eller ja, först och främst möter ju min chef en genomsvett Ida Johansson med panik i ögonen. Jag möter bara en chef som först undrar vad som hänt och sen gapskrattar i 5 minuter. Skönt med såna chefer ändå.
Efter det lyckades jag inte riktigt samla mitt huvud för sen var det fullt ös medvetslös på jobbet, och det som krävdes var en promenad i ösregn för att saker och ting skulle återgå till det normala.
Sen tog jag tjuren vid hornen och skickade jobbansökningar till varenda resebyrå jag kunde hitta.
Så nu är det bara att vänta.
och sova. men först gå på toa.
So long!
Att som vanligt ta den 10 i från stan, som jag gör alla gånger jag ska åka buss till jobbet.
Grejen var att 12.48 kommer jag på att det inte går någon buss 10 i just denna timmen, det går en 11.50 och en 13.50, men ingen 12.50.
Panik utbryter och hade det inte varit för att jag satt just på busstationen hade jag skrikit rätt ut.
Ett mass-sms till syskonskaran. (Får man kalla det mass-sms när man bara skickat till två personer?) I vilket fall löd det "Kris!! Ring mig!". Jag kan ju nämligen inte ringa själv från min telefon.
Ca. 20 sekunder senare ringer storebror upp. Nyvaken. Lite smått ointresserad av min hemska busshistoria och att jag ska börja jobba om 10 minuter och hej och hå och rösten spricker. Ja, jag börjar nästan gråta. En mycket vanlig bieffekt efter en natts dålig sömn för Ida Johansson.
För att göra en lång och tråkig historia kort så småspringer jag i mina crocs till fyrkanten där broder plockar upp mig, sedan gjorde vi om gamla E6:an FBG-Slöinge till nya Autobahn så jag hann med nöd och näppe till jobbet, aningen försenad men knappt märkbart. Och vad möter jag? Eller ja, först och främst möter ju min chef en genomsvett Ida Johansson med panik i ögonen. Jag möter bara en chef som först undrar vad som hänt och sen gapskrattar i 5 minuter. Skönt med såna chefer ändå.
Efter det lyckades jag inte riktigt samla mitt huvud för sen var det fullt ös medvetslös på jobbet, och det som krävdes var en promenad i ösregn för att saker och ting skulle återgå till det normala.
Sen tog jag tjuren vid hornen och skickade jobbansökningar till varenda resebyrå jag kunde hitta.
Så nu är det bara att vänta.
och sova. men först gå på toa.
So long!
"Men jag vet, vi köper en båt och seglar iväg"
En fantastiskt bra dag i goda vänners sällskap.
Men fantastiskt dålig mat. God, men dålig.
Imorgon påbörjar vi ännu en vecka och kan snart gå till halvtidsvila i Sommar 2009.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt min oförmåga att få saker att hända. Mycket snack och lite hockey är ett uttryck som myntades för just sådana människor som mig.
Jag har alltid haft och kommer alltid ha massa planer, för närmsta veckan och för en söndag om 10 år. Men det blir aldrig nånting av det. Hur blev det med flotten vi skulle bygga? Hur blev det med roadtripen genom hela Sverige vi skulle göra? Hur blir det med campinghelgen vi skulle ha? Hur blir det med danmarksutflykten vi skulle göra? Hur blev det med charterresan vi skulle boka?
Tusen planer och aldrig något bestämt. Vi kallar oss flexibla men egentligen är vi nog bara inkompetenta.
Men ett steg i rätt riktigt är iallafall att jag finslipat min jobbansökan. Nästa steg är att låta någon vän till mig läsa den, det blir desto svårare. 1, för att jag inte riktigt vågar. 2, för att jag inte riktigt vet vem som skulle vara ärlig nog att ändra något. 3, för att jag inte riktigt har några vänner som har tid för sånt nu för tiden.
och jag vet inte vilken av de tre orsakerna som är värst.
Men fantastiskt dålig mat. God, men dålig.
Imorgon påbörjar vi ännu en vecka och kan snart gå till halvtidsvila i Sommar 2009.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt min oförmåga att få saker att hända. Mycket snack och lite hockey är ett uttryck som myntades för just sådana människor som mig.
Jag har alltid haft och kommer alltid ha massa planer, för närmsta veckan och för en söndag om 10 år. Men det blir aldrig nånting av det. Hur blev det med flotten vi skulle bygga? Hur blev det med roadtripen genom hela Sverige vi skulle göra? Hur blir det med campinghelgen vi skulle ha? Hur blir det med danmarksutflykten vi skulle göra? Hur blev det med charterresan vi skulle boka?
Tusen planer och aldrig något bestämt. Vi kallar oss flexibla men egentligen är vi nog bara inkompetenta.
Men ett steg i rätt riktigt är iallafall att jag finslipat min jobbansökan. Nästa steg är att låta någon vän till mig läsa den, det blir desto svårare. 1, för att jag inte riktigt vågar. 2, för att jag inte riktigt vet vem som skulle vara ärlig nog att ändra något. 3, för att jag inte riktigt har några vänner som har tid för sånt nu för tiden.
och jag vet inte vilken av de tre orsakerna som är värst.
100 kronor rikare
Det blev ingen kräftfestival, även om vädret hade tillåtit det.
Istället blev det käk på stantons och en förfest med musik och ölspel. Högre krav hade vi inte, och trevligt hade vi.
Men när det kom till kritan visade det sig att alla var ganska opepp för utgång, med tanke på vilken standard Bratt har legat på de senaste veckorna.
Så medans vissa åkte till Glommen för att kolla läget trots allt, några gick och la sig så knallade jag hem till en tom lägenhet och kollade sex & the city, och när jag hade somnat ifrån typ 10 gånger så stängde jag av det och lät mig somna på riktigt.
Men rädd-för-att-missa-något som jag är så hann jag inte vara vaken många sekunder imorse innan jag loggade in på msn bara för att få Bratt-rapport.
Domen föll: Mycket folk. Kände inte någon. Skitkeligt.
Alltså precis som de senaste helgerna.
Så glad för att ha sparat 100 spänn ska jag nu umgås med några gamla goingar som jag inte träffat på evigheter.
Wo-ho.
Istället blev det käk på stantons och en förfest med musik och ölspel. Högre krav hade vi inte, och trevligt hade vi.
Men när det kom till kritan visade det sig att alla var ganska opepp för utgång, med tanke på vilken standard Bratt har legat på de senaste veckorna.
Så medans vissa åkte till Glommen för att kolla läget trots allt, några gick och la sig så knallade jag hem till en tom lägenhet och kollade sex & the city, och när jag hade somnat ifrån typ 10 gånger så stängde jag av det och lät mig somna på riktigt.
Men rädd-för-att-missa-något som jag är så hann jag inte vara vaken många sekunder imorse innan jag loggade in på msn bara för att få Bratt-rapport.
Domen föll: Mycket folk. Kände inte någon. Skitkeligt.
Alltså precis som de senaste helgerna.
Så glad för att ha sparat 100 spänn ska jag nu umgås med några gamla goingar som jag inte träffat på evigheter.
Wo-ho.
kräftan på kräftfestival
Eftersom matöppet väntade på mig kl.8 imorse höll jag mig nykter igår på det grandiosa 19årskalaset i Asige. Nykter var jag, men något grandiost kalas var det väl knappast. Men mycket, mycket trevligt och gemytligt hade vi där i ladan med långbord och musik.
Så efter att jag slått ihjäl några timmar i Slöinge väntar nu en ledig lördag eftermiddag och, desto bättre, en helt ledig söndag. Till kvällen blir det favorit i repris och förfest med 06spc-folk, det gick ju så bra sist. Och om regnmolnen håller sig borta blir det Glommen och lite dans till Glennartz.
Men innan allt det där ska jag ha lite kvalitetstid med världens absolut bästa Karin Berg. Vi ska göra massa roliga saker, som t.ex. tanka.
Det känns som att detta kan bli en mycket bra dag.
Så efter att jag slått ihjäl några timmar i Slöinge väntar nu en ledig lördag eftermiddag och, desto bättre, en helt ledig söndag. Till kvällen blir det favorit i repris och förfest med 06spc-folk, det gick ju så bra sist. Och om regnmolnen håller sig borta blir det Glommen och lite dans till Glennartz.
Men innan allt det där ska jag ha lite kvalitetstid med världens absolut bästa Karin Berg. Vi ska göra massa roliga saker, som t.ex. tanka.
Det känns som att detta kan bli en mycket bra dag.
ida, gå och lägg dig
mysig kväll med goda vänner och feel-good-film. Andra kvällen i rad, jag byter bara vännerna. Inte filmen.
En film där du, när du går hem, borde oroa dig för att stöta på en vampyr men istället bara vill att ett monster ska hoppa fram och kyssa dig. Twilight är numera ett beroende.
Hur gick det till att halva sommarn snart har gått?
Det var mer än en månad sen som jag sprang ut med mössan på huvudet och skrek tills jag inte kunde skrika mer. Jag ville frysa den dagen, nu mer än nånsin.
Jag borde dunka huvudet mot kudden nu innan jag kommer in på mina dåliga tankegångar.
En film där du, när du går hem, borde oroa dig för att stöta på en vampyr men istället bara vill att ett monster ska hoppa fram och kyssa dig. Twilight är numera ett beroende.
Hur gick det till att halva sommarn snart har gått?
Det var mer än en månad sen som jag sprang ut med mössan på huvudet och skrek tills jag inte kunde skrika mer. Jag ville frysa den dagen, nu mer än nånsin.
Jag borde dunka huvudet mot kudden nu innan jag kommer in på mina dåliga tankegångar.
Eggs and the city
Sådär, då var jag i civilisationen igen. En fortfarande lika tom lägenhet, bara mer sol.
Jag snodde med mig en dator från det där tomma huset i Ugglarp. Det kommer bli sådär populärt när de upptäcker det, men i och med att ingen i min familj har varit i min lägenhet så vet de heller inte var de ska hämta datorn. Så den är alltså här på mina villkor. Skönt.
Jag har strandat i sängen med datorn i knät och glassen på bordet till vänster. Jag äter glass med gaffel ibland, jag tycker det blir en annan smak då. Det känns mer, jag vet inte, häftigt? Lite. Men mest för att glassen smakar bättre.
Eftersom jag tittat på alldeles för många Sex&The City avsnitt den senaste månaden kan jag inte hjälpa men att känna mig lite som Carrie. Datorn i knät och glass som min drog istället för en cigarett. Skriver massa bra och viktiga saker.?. Nej det gör jag inte, men ärligt talat gör inte hon det heller.
Skillnaden är väl typ att hon ser sliten ut för att hon varit ute och druckit massa cosmopolitan och sen gått hem och haft sex. Jag ser sliten ut utan ursäkt.
Snart ska världens bästa karlsson rädda mig från mitt slitna jag och förhoppningsvis ta mig till bra musik på källaren laxen. och inte nog med det, vi ska titta på hotell också. För vi ska på charter.
Först ska jag koka ett ägg, mest för att det är så gott.
Jag snodde med mig en dator från det där tomma huset i Ugglarp. Det kommer bli sådär populärt när de upptäcker det, men i och med att ingen i min familj har varit i min lägenhet så vet de heller inte var de ska hämta datorn. Så den är alltså här på mina villkor. Skönt.
Jag har strandat i sängen med datorn i knät och glassen på bordet till vänster. Jag äter glass med gaffel ibland, jag tycker det blir en annan smak då. Det känns mer, jag vet inte, häftigt? Lite. Men mest för att glassen smakar bättre.
Eftersom jag tittat på alldeles för många Sex&The City avsnitt den senaste månaden kan jag inte hjälpa men att känna mig lite som Carrie. Datorn i knät och glass som min drog istället för en cigarett. Skriver massa bra och viktiga saker.?. Nej det gör jag inte, men ärligt talat gör inte hon det heller.
Skillnaden är väl typ att hon ser sliten ut för att hon varit ute och druckit massa cosmopolitan och sen gått hem och haft sex. Jag ser sliten ut utan ursäkt.
Snart ska världens bästa karlsson rädda mig från mitt slitna jag och förhoppningsvis ta mig till bra musik på källaren laxen. och inte nog med det, vi ska titta på hotell också. För vi ska på charter.
Först ska jag koka ett ägg, mest för att det är så gott.
ledig tisdag
Jag tog tag i mitt liv idag.
Jag lämnade en tom lägenhet i Falkenberg och körde till ett tomt hus i Ugglarp. Satte mig vid datorn och skrev ett CV och ett personligt brev. Jag tackade gud för att det både regnade och åskade, annars hade jag aldrig tagit tag i det här.
Jag måste börja ta tag i saker. Hittar jag bara en tillräckligt opartisk, men fortfarande duktig, människa som kan läsa min arbetsansökan så kanske jag rentav skickar in den, men vem vet.
Upptäckte nyss studentkatalogen på en hylla. Vad skönt att man inte ser ut som nåt katten släpat in. Förutom att det ser ut som att jag asgärna vill visa hela min arm och därför puttar bort Oskar, bara så att alla kan se min högerarm. Visst, fin må den vara men what's the deal lixom?
Pappa bjuder på cheesecake på altanen nu. Eller det vill säga, han har hämtat den cheesecake mamma bakat från frysen.
Om det bara kunde regnat lite till så hade jag kunnat sitta kvar här ännu längre.
Jag lämnade en tom lägenhet i Falkenberg och körde till ett tomt hus i Ugglarp. Satte mig vid datorn och skrev ett CV och ett personligt brev. Jag tackade gud för att det både regnade och åskade, annars hade jag aldrig tagit tag i det här.
Jag måste börja ta tag i saker. Hittar jag bara en tillräckligt opartisk, men fortfarande duktig, människa som kan läsa min arbetsansökan så kanske jag rentav skickar in den, men vem vet.
Upptäckte nyss studentkatalogen på en hylla. Vad skönt att man inte ser ut som nåt katten släpat in. Förutom att det ser ut som att jag asgärna vill visa hela min arm och därför puttar bort Oskar, bara så att alla kan se min högerarm. Visst, fin må den vara men what's the deal lixom?
Pappa bjuder på cheesecake på altanen nu. Eller det vill säga, han har hämtat den cheesecake mamma bakat från frysen.
Om det bara kunde regnat lite till så hade jag kunnat sitta kvar här ännu längre.
