johanssonen

så äntligen och finally fick jag spela igen.
och efter tre minuter stod ida johansson med i målprotokollet.
Inte för att skryta på något vis, men skönt var det.

Så efter en mysig eftermiddag i ett illaluktande morup var vi ju nästan så illa tvugna att svänga inom mcD. Eller jag, sanna och janna iallafall. Men vad mer behövde vi?

och eftersom det råkade bli rätt så väldigt otippat sent igår så var en powernap på sin plats.
och nu sitter jag och lägger band på mig själv för att inte skrika rakt ut, för jag är så inihelvetes jävla trött på folks jävla attityder.

jag har fan inte tänkt vara tacksam för någonting jag inte har bett om.

ge mig lite solsken imorgon och bättre människor så kan det nog tänkas bli bättre.

jag vet inte riktigt hur, eller varför. Eller jo, varför vet jag mycket väl. Men hur det ens var möjligt att jag kom hem med ett par löparskor och hightec knäskydd igår. Som jag betalat för med egna pengar, för en gångs skull.
Fick jag en blackout och tog pengar från mitt heliga sparkonto? Inte nog med att jag är skyldig min familj alldeles för mycket, det har ju spårat ut på allvar när man har en skuld till sig själv.

Annars närmar sig PA slutspurten, jag har knegat ihop till en minimal men befintlig lön för marsmånad, jag har bokat lördag för plugg och söndag för fotboll och därimellan ska vi hinna med ett par varv på grands dansgolv.
Jag har fått en nytändning kanske man kan kalla det.

och till på köpet flyttar ludenben hem imorgon. Hem till mig och vårsol i Falkenberg. Bästa receptet på lycka, om jag får säga det själv.

min bror var rent ut sagt dum i huvudet när jag hämtade han och kompani i lördagsnatt, så han ligger lite på minussidan. Därför är det ganska lugnt och skönt att vara hemma, jag kan bara ignorera honom och han tjatar inte för då vet han att han hamnar ännu mer på minus.
Så jag är envis och långsint, so what.

Annars tränade jag fotboll imorse,och det är få dagar som är så bra som dem som börjar med soft fotbollsträning i vårsol. Att solen sen försvann resten av dagen och jag väntade på lektion i fem timmar, det behöver vi ju inte bry oss om. Tillbaka till fotbollen så stod jag och slog inlägg i typ en halvtimme, och ni vet hur det är när man har roligt...man känner inte att det gör ont. Det är typ som lördagkvällarna när man vrickar foten på kullerstenarna, eller får en cykel över sig..man har för kul för att bry sig. Men desto ondare gör det när man vaknar dagen efter och det roliga har försvunnit.
Samma sak är det nu, efter en hel eftermiddags PA-loggbok & rapport skrivning gör det nu förbannat ont i låret och kvällens fotbollsträning kan vi glömma.
Istället blir det rehab med camilla på en skön matta medans de andra springer. Det duger la.

Jag skippade utgång igår. Det fanns liksom aldrig ens med på kartan, istället blev det thaimat, massa massa godis och ben&jerrys med lillebror och syster. Naturligtvis framför tv:n och melodifestivalen, men så mycket såg vi egentligen inte. När vi inte skrattade åt varandra så skrattade vi åt dem på tv:n. Av ingen anledning alls, vi var bara tre väldigt övertrötta syskon som liksom tycker den ena är knäppare än den andra.

Och när jag väl hade lyckats somna inatt, efter många svängar i sängen så ringde en full bror och fylletaxi beställdes, och sen gjorde jag ett nytt försök att somna, vilket lyckades efter ett sängbyte.
Tanken var att jag och löpardojorna skulle ta en sväng ner till stranden i vårsolen innan det var dags för fotboll, men det hanns liksom aldrig med. och efter förbannat(rent ut sagt) många timmars väntan i oskarströms idrottshall kom jag tillslut hem, till mörker. Kul att springa på stranden då? Nej.

Istället sitter jag och väntar på ett samtal från Asige, med lite skvaller. Det är tredje samtalet för idag, men det händer nåt nytt hela tiden så jag behöver min uppdatering. Kanske är det våren som gör det, men jag är riktigt, riktigt avundsjuk.

och för ett år sedan låg vi på en strand utanför Palermo och sov i solen. avundsjuka var ordet.

Jag var riktigt taggad innan, liksom tvingade mig att vara taggad för vår näst sista studentfest. Jag tyckte jag hade riktigt bra utklädning.
Men det bara försvann, några timmar innan första klunken skulle ljuda. Så där låg jag i systers soffa och halvsov och tittade ut på snöslasket som ännu en gång täckte Falkenberg. Och vad hade hänt med mitt motto med värsta utklädningen på alla studentfesterna? More is more var ju mitt tema detta året.
Men jag gav mig själv en spark där bak och tog på mig mitt nackskydd, virade lite bandage här och var och begav mig till förfest.
och för typ 12 timmar sedan kom jag tillbaka till samma ställe, full och lycklig. Precis som man ska vara på studentfester. Och visst, vi var inte många. Men vi var roliga.

och säga vad man vill om byggare, men det där med studentfester. Det kan dem. Det kan dem verkligen.

och för en gångs skull har jag klockrena bilder från hela kvällen, men vilket får vänta eftersom batteriet på kameran är helt urladdat.
Så medans vi väntar på det ska jag ta en dusch och frigöra mina ögon från äckligt smink, så kanske världen ser mindre grådisig ut.

men ärligt talat går hela studentkarusellen på tok för fort just nu.

jag gillar när jag får kommentarer från "hemliga beundrare" som inte alls är hemliga, men för det inte mindre beundrande.


Helgen blev lyckad. Fotbollsmässigt över alla förväntningar och utgången helt reko. En mycket, mycket trevlig förfest med goa människor man träffar allt för sällan. Grand försökte sitt bästa för att leva upp till de senaste veckornas status, men jag vet inte om det berodde på promillehalten eller det konstiga folket..för det blev aldrig riktigt bra. Bara okej.
Men det duger, och det var ju inte igår man tog 02.25 bussen hem, och jag märkte att mycket hade förändrats på den. Vårt gamla nattbussgäng fanns verkligen inte där, och det där hålligånget vi brukade stå för var det ingen som hade ersatt. Så där satt jag spiknykter i mitt säte, med en 40 årig full 3-barns mamma(kanske) framför som pratade i telefon med kvällens ragg, som hon tvingades skiljas ifrån på stationen för att han inte ville åka med henne hem.
Snälla, om jag uppför mig så när jag är medelålders så skjut mig. Eller skapa en profil åt mig på match.com, whatever. Men låt mig inte fylleragga på Falkenbergs Busstation.

Annars tänkte ju jag att det här skulle bli en lugn vecka jämfört med förra veckans magplask i studieväg. Men tji fick jag för här sitter jag nu med en 538 sidor tjock engelsk bok som jag ska skriva recension av imorgon 11.50. Vad är problemet, tänker ni. Jag har läst 130 sidor, that's what the problem is.

Så efter att jag förgäves letat bokrecensioner på nätet och bara hittat usla och värdelösa så tänkte jag nu vara såpass ambitiös att jag läser de sista hundra sidorna, så hoppas vi på att citykidney glömt vad boken handlar om.

Dagar som idag får mig att älska fotboll.
ni klarar er utan detaljerna, men jag tänkte bara dela med mig av min tanke.

Jag provade min balklänning innan, första provningen och den kan väl knappt kallas för klänning, men ärligt talat; den kommer bli sjukt snygg.
Lite slankare, lite brunare bara så ska det nog bli riktigt vackert det där ekipaget!

synd att jag är ganska lycklig nuförtiden, annars hade ikväll varit ett ypperligt tillfälle att dränka mina sorger. Jag får väl rentav ta och fira något kanske, som t.ex. att världens bästa madeleine ludenben är i stan, och snart för gott tillochmed.

så skål på er för ikväll börjar våren.

jag skämtar inte om jag säger att jag tillbringat mer tid i bilen än i mitt eget hus denna veckan.
Man skulle kunna tro, och det gör jag nog själv, att om man har en sån familj som jag har och sällan varit ensam under mina 18 år så hade man tagit vara en så här sällsynt vecka som att vara alldeles ensam hemma.
Men istället har jag kört bil, jag har varit i halmstad alldeles för många gånger om man tittar på bensinmätaren..jag har gjort massa andra grejer istället för att vara hemma ensam..
Jag har gjort sånt man kanske borde göra för att slippa familjen ett tag, typ gå på bio eller vad som helst.
Men jag har gjort det för att  "jag har ändå ingen att vara hemma med" så kanske, kanske möjligtvis att jag gillar hela big-family grejen ändå.

och förutom att detta också varit en alldeles utmärkt dag så fick jag precis livstecken från åre, ett milslångt mejl från kusinvitamin och jag ska njuta av vartenda ord.

så om man tänker efter så saknar jag väldigt mycket.

så efter 10 timmars sömn åkte jag till skolan och gjorde inget vettigt alls.
Plus att jag fick åka därifrån 2,5 timmar tidigare än jag tänkt.
Och efter massa svett efter gym och sol hjälpte jag syster att veckohandla.
Sen var jag bara hemma och kollade så huset stod kvar och körde sen vidare till halmstad för att se I taket lyser stjärnorna.
och många tårar senare åkte jag hem och lagade världens godaste omelett.

guldkant på tillvaron? ja.

Plus att min sambo/blodsbroder fyller gammal.

Innan mitt körkort ens hunnit kallna hann min äldsta vän bli 19, och det mina damer och herrar är helt sjukt.

och vi hade det så jävla bra.
Från början till slut var himlen blå och solen sken, rent hypotetiskt sett.
och om ni undrar varför två tjejer sprang runt med plastband i håret så var det för att det var starten på vår abba-vår, eller greenpeace, kalla det vad du vill. Det är vår grej iallafall.
Men hur kunde tiden på grand gå så fort? och hur kunde "efterfesten" bli så sen?
och varför kunde jag och sanna inte sova mer än 3 timmar och sen satt och kolla på nyhetsmorgon?
det är frågor, och inga svar. om det inte duger med svaret att vi hade så jävla roligt så vi hann inte ens tänka på tiden.
 och som grädde på moset fick vi en riktig "dagen-efter-dag" med tv, mcdonalds, videomix och städning.

dagens statement är att diskmaskin borde vara en mänsklig rättighet.

Nu är vi inne på timmarna som jag längtat efter sen jag gick hem från Lieber Augustine i Canazei förra fredagsnatten.
Ett enda ord kan sammanfatta denna kvällen: ÄNTLIGEN.
Så festsugen är jag, och värre lär det bli.
Jag luktar just nu fruktansvärt gott, hårfönen ligger och skriker mitt namna, kvällens stass hänger över stolen och väntar på lite kroppsvärme och min alltid så tomatröda feja väntar på att kamoufleras.
Hade det inte varit för att jag skulle förflytta mig från Ugglarp så hade jag knäppt första nu, men det får vänta ytterliggare en timme.

Det här kan bli en riktigt bra kväll.

jag gick upp 04.45 för att skjutsa bror med kompani till tåget i Halmstad,
som första anhalt på deras resa ner till alperna och St.Anton.
och nu ska jag sätta mig och skriva klart religionsarbetet.
klockan är inte ens halv sju.

effektiv morgon?

Utan att låta överdriven, eller det minsta äckligt djup så måste jag säg att Canazei på något sätt tände livslusten i mig.
Efter en vecka med världens bästa vän, världens bästa skidbackar, världens bästa skidor och världens bästa människor så är jag fruktansvärt taggad för våren, studenten och livet efter.
Vi fick solsken, snöfall, italiensk mat, fest, semestercitat och fruktansvärt roligt. Allt som behövdes för att förgylla en annars ganska tråkig vinter.
Och vem bryr sig om att jag är luspank nu? Om man hade kunnat leva på minnen så hade jag stannat några veckor till.

Sen blir jag sällan sjuk. Eller förutom att jag hostar typ året runt, så blir jag sällan så förkyld att det verkligen påverkar. Men är det nån gång jag blir det så är det sista dagarna på semester. Nu tror jag ju inte att det är något unikt fenomen, utan att de flesta råkar ut för det. Iallafall blir jag sådär förkyld att näsan rinner, halsen gör ont och är fylld med slem (fräscht ida?) och mina ögon blir svullna som två handbollar och jag blir likblek i ansiktet.
Åtminstone är det så det känns, sammanfattat är jag nog världens äckligaste människa när jag är förkyld. Kanske var det därför jag och mina kamrater fick sitta längst bak i bussen och snörvla själva på bussen hem?

I vilket fall är det ganska antiklimax-aktigt att vara tillbaka i Falkenberg. Det känns lite som att våren är på väg vilket är mer än bra. Men det är minst sagt lite tomt att inte vakna på morgonen och äta italiensk frukost, ut i backen och susa ner för att sätta sig i en solstol och sen vid fyra byta pjäxorna mot riktiga skor så det går att hoppa på borden på La Montanaras afterski och när man luktar mög efter det kilar man upp för trappan och tar en dusch och sen slänger man metspöt över axeln och går till Lieber Augustine och fiskar natten lång.
Har vi tur är det vad jag gör hela nästa vinter.

eller ser vi ut att lida?

min dator är sönder och jag har asmycket plugg.
"asmycket" är ett ord man borde slutat använda för längesen, men ibland räcker inte superlativen till för att beskriva.
Så vi drar till med ett "as".

jag måste packa, för på fredag emmigrerar jag. jag längtar asmycket.

Imorgon är det the big judgementday. jag kommer vara asnervös.

klockan tickar långsamt mot 21.30 och jag längtar efter sängen. Vad händer med mig?
Varför är jag alltid astrött?
jävla vinter.

så eftersom slingan är rena rama pulkabacken idag och styrketräningen med fotbollslaget känns för lam så drar vi oss till klitterbadets svetthörna istället.
Förmodligen smockat med folk, men vad gör man inte?

För slimfit, nice-ass,  motherfucking welltrained 2009?
och snart är vi blonda igen.

och ironiskt nog fyller barbie 50 år idag.
Den jävlen.

shit pommes frites.
Det kom snö, igen. Vi vill inte ha nån jävla snö, vi vill ha vår nu.
Vi vill ha snö i alperna vecka 8, inget annat.
och andra grejer vi vill ha är 36 timmars-dygn för att hinna med allt.
Numer har jag PA att sätta tänderna i, vilket börjar bli brådis.
Plus att jag idag fick en jävla käftsmäll när stanjure efter att ha pinat mig med amerikansk historia i månader så ska jag nu skriva ett jävla arbete, PÅ ENGELSKA, och redovisa PÅ ENGELSKA.
Han måste på allvar tro att bara för att jag råkade välja språk därmed frivilligt vill viga hela mitt liv åt engelska?
På riktigt, det är inte ens engelska jag lär mig. Jag (och alla andra) sitter knäpptysta hela lektionerna och nickar med jämna mellanrum för att han ska tro att vi förstår vad han säger. För ni tror väl inte att han skulle hjälpa oss att förstå om vi skulle lägga oss till med en oförstående min? åh nej, inte stanjure.
Och just det, sen fnissar vi lite när vi chansar på att han precis drog ett skämt.
"hmm, yeeees a pan! -A play of words!" ett stort fnys (ni vet sådär när man skrattar fast ändå inte, bara blåser luft ur näsan) hörs från klassen.
extremt internt, ni får ursäkta.

nej andra bullar är det med charlie-ersättaren. Han må överskatta oss fruktansvärt mycket, och vara snäppet djupare och mer påläst än Charlie. Men rolig är han, och intressanta lektioner bjuder han på, det kan ingen förneka. Feministjävel är han också.

Varför skrev jag feministjävel? Jag är inte ens emot feminister. inte för dem heller visserligen, och ändå ska jag smutskasta dem på detta viset? Fördomsfulla jag.

nu ska vi träna.

jag fick ett antal förvånade blickar på mig när jag tågade in hebergs idrottshall i full utrustning för lite styrketräning.
Men tro mig, ingen var mer förvånad än mig. Att jag överhuvudtaget gick dit, och att jag inte var sämre tränad. Jag var helt inställd på att jag skulle dö efter typ ett halvt varv. Men jag överlevde alla 40 minuterna.
Därmed inte sagt att jag är vältränad men vi skänker väl ett stort tack till klitterbadet.

och på fredag ska jag ta ett nytt steg i karriären. I en helt annan riktining.
Heter det ens ett nytt steg i karriären när man ska byta karriär?
I vilket fall ska jag tappa tallrikar i golvet och få svängdörren i nyllet på laxbutiken.
Hela helgen lång.
Och jag vet vad ni tänker; men festen då?
Men det är 2009 nu, det är finanskris och jag har skulder upp till öronen: pengar kommer i första hand.
och jag kanske rentav ska testa något nytt, en nykter fest.

men drömma är gratis därför sitter jag och planerar en southerngirls resa till sommaren och en kusinvitamin resa. och det bästa av allt, en långkörare nästa vinter. Hur låter Mallorca, Italien och Sydamerika?