Påskdagen
Jag tror jag har en ny hobby, att läsa bloggar. Jag älskar att läsa folks bloggar och tänka att det där hade lika gärna jag kunnat skriva.
Speciellt en dag som denna är det väldigt uppmuntrande att läsa bloggar och inse att det var faktiskt fler än jag som tyckte att gårdagen var lite överskattad. Att högtidsdagar i allmänhet är för jävla överskattade.
Hade det varit en helt vanlig lördag igår och jag varit med samma folk på samma ställe med samma förutsättningar hade jag vaknat imorse och tänkt, "vilken fest det var igår, SKÖJ!".Men nu var det påskafton igår = vilken fest man än är på måste den vara 348972394 gånger roligare än vanliga fester, för det var PÅSKAFTON!
Jag säger inte att jag hade tråkigt, inte nånstans. Men jag hade inte så kul att jag aldrig kommer glömma påskafton 2007, det hade lika gärna kunnat vara en helt vanlig fest en helt vanlig lördag en helt vanlig 7:e april.
Det var mycket prat igår, det var mycket ärligt snack som läckte ut ur alkoholpåverkade ordförråd. Tack och lov slapp jag söndagsångest denna veckan, eftersom intaget igår låg på en hyffsad mänsklig nivå. Det gjorde kanske kvällen lite roligare eftersom jag faktiskt kommer ihåg alla andras tabbar. Typ som att både Alexandra och Madde lyckades hamna på rygg på golvet under en våldsam dans, eller som när Lovisa kommer ut från toaletten, blundandes och med mungiporna nere i sockarna och sen börjar tjuta som en tvååring. "Men lovisa vad har hänt?!" Höger handen på Jonsson höjs och i den finns en tom toapappersrulle. "Pappret är sluuuuuuuu-uh-uut". Eller att jag med ett behov av frisk luft öppnar ytterdörren och hittar Amanda sittandes på gungan och gnäller på hunden för att den ligger 5 meter bort och inte vill sitta och lyssna på amandas i-landsproblem för kvällen.
När vi varit hos eve tillräckligt länge börjar festen i heberg locka och jag ska få tag på en taxi till mig och lovisa. Efter ett snabbt samtal lägger jag på och meddelar att han kan plocka upp oss om 25 minuter. Men då har visst Lovisa ändrat sig så vi ska inte till Heberg längre. Okej, visst fine, vi stannar väl då. Efter ca.27 minuter kommer Lovisa "Okej Ida, ring taxin så tar vi den till Heberg nu då" snabba bud, men taxigubben vi precis har dissat var inte så pratsugen. Ringer Johan och får ett nummer, ringer från Lovisas mobil. Men inget svar där heller. Så efter lite svordomar och dylikt jämför jag nummerna och inser att det är samma människa vi försökt ringa. Lovisa springer och hämtar ett nummer hos EK, samma procedur igen och efter ytterliggare svordomar slår jag numret till fbg:s taxi, min kompis som jag brukar prata med på lördagnätterna meddelar mig att ikväll är jag nummer 18 i kön. Fem minuter senare när jag berättat mitt livs historia för henne så är jag fortfarande nr.18. Jag lägger på och det blir inte fler samtal den kvällen för det kostar att snacka med min kompis på taxin. Sen sitter vi ett gäng och har djup-snack i en garderob ett bra tag när vi ska krångla oss ur kommer någon åt spärren till en brandsläckare som stod bakom masssa kläder. Denise blir förgiftad på två sekunder och vi andra springer ut och sen är kalabaliken ett faktum. hela garderoben är vit, och resten av nedervåningen är ett enda stort rökmoln. Bara att ta sitt pick och pack och gå till bussen. Som pricken över i denna härliga vårkväll är min plånbok spårlöst försvunnen, men i mitt nya liv som började för snart 17 timmar sen så spelar inte sånt någon roll längre så jag skrapade ihop mina besparingar från jackfickan och kom ända till slöinge. Förhoppningsvis ligger plånboken hemma hos eve någonstans, annars är det nån jävel som har blivit rik.
Glad jävla påsk.
