livin' the dreeeeam
och kanske är det där kvällen slutar.
men först en flykt från julmat till stantons, och sen Körslaget.
men guu-uud vad jag är festsugen.
så därför bjuder jag på lite nostalgi från svunna tiders mest lyckade kvällar.
så vare sista lördagen
I min värld i allafall.
och mitt dåliga samvete is killing me.
som försök till botning av det där samvetet ska jag nu städa ett hus inför en nyårsfest jag inte ens får vara med på.
Sen ska jag plugga på ett körkort, som jag borde pluggat på för länge -längesen.
Så vi säger God Jul och God fortsättning
och jag kan meddela att det var en av de bättre jularna som upplevts i Söndregård.
Varför? Därför.
Jag fick det jag ville, men nästan bättre var att jag kände att det jag gav för en gångs skull var uppskattat också.
Börjar jag bli vuxen? Förmodligen, men så är jag också 18 år nu.
Gårdagen var en juldag med familje-kvalitetstid så det stod härliga till och sedan 20 årskalas med folket från inlandet i hantverksgården, och såna fester blir ju sällan misslyckade. Speciellt inte om det serveras päronkonjak..
I vilket fall följde vi strömmen och dansade sönder stövlarna på Grand i alldeles för många timmar, med alldeles för många glas alkohol. Eller alldeles för många kanske jag inte ska säg, för kul hade vi. Tills någonting gick snett och Ida Madeleine Johansson var inte alls lika glad och pigg längre. Snarare alldeles för full.
och när brodern var upphittad och taxi pappa uppringd så längtade hon hem till sin säng, för 4 timmars sömn innan Matöppet lockade. Eller lockade var verkligen fel ord, men det blir lätt fel ordval en dag som denna.
ikväll ställer vi till med kalas i huset iallafall.
Ett par tre stycken bakfulla tjejer ska inta min hörnsoffa och kura ihop sig under filtar och sen göra det vi gör bäst, bara är.
Med skvaller och psykoterapi.
en av alla dem
Men jag är ju faktiskt 18 nu, så Pet-flasketiden borde vara förbi.
så med black tower i ena handen och legitimation i andra så säger vi Skål och hej från Ugglarp.
Nu får Toften ta vid.
oh happy day
vi var utan tvivel snyggast.
jag hade utan tvivel roligast.
en mycket lyckad 18årsdebut med Fbg:s studenter.
och som om vi inte kommer ihåg gårdagens bakfylla är det dags att korka upp igen!
Vi ses i dimman på grand.
Det skönaste med att att vara 18 är att jag kan säga så och
vara alldeles säker på att vi faktiskt kommer ses där inne och inte bara i kön.
inte idag, men imorgon
Jag menar, om bara några timmar ska allt vara klart för att jag i herrans många år framöver ska få dricka mig redlöst full på Falkenbergs pubar, och varje morgon kan jag, om jag skulle vilja, springa inom pressbyrån och köpa cigaretter.
Imorgon kommer jag vara betydligt ärligare än jag är idag. Jag kan utan att blanda in mina föräldrar, ta ledigt från skolan.
Jag kan om jag vill byta namn, adoptera en unge, låt mig adopteras bort, skjutsa två barn på cykel, köpa ett vapen, sterilisera mig m.m.
Jag har två timmar kvar till resten av livet.
Hur skönt det än ska bli att köra upp legget i ögonen på vakterna till Grand eller att köra bil, så känner jag mig fruktansvärt mycket som bambi på hal is.
och hur mycket jag än driver med allt jag får göra bara jag är 18 år, så hoppas jag verkligen att jag får vara barn lite till.
jag vill också till åre
Antingen var det för att det var just bara två timmar, som det var helt okej. Nästan roligt.
Eller så är det för att varje gång jag är på väg bort därifrån, så blir det roligt igen.
Men nu finns ingen återvändo, jag har liksom en fot på var sida av bäcken.
Och som ett utmärkt avslut på en utmärkt dag tog jag min allra varmaste jacka, mina skönaste skor och min lillebrors mössa och knackade på hos kusinvitamin för en promenad i ett mörkt och frostigt Ugglarp.
Precis så som Ugglarp ska vara i december.
Vi gick inte längre än vanligt och vi pratade inte mer än vanligt.
Men det var ändå en av våra mer speciella promenader, det var vår sista Ugglarps promenad på mer än 4 månader.
Hon flyttar till Åre på måndag.
Efter typ 10 år blir jag ensam i Ugglarp igen.
Tacka vet jag tåget som kommer ta mig till henne den 14 januari.
och när vi ändå var lite sentimentala på kvällskvisten tittade jag på Himlen kan vänta på tvåan.
Ni som inte har sett det sitter förmodligen inne med en väldans massa tårar.
Det är en av de där halvtimmarna på tv:n då det är okej att gråta oavbrutet. Det kan ju ibland kännas lite larvigt med blanka ögon när man tittar på Vänner. Men det är helt acceptabelt när rutan visar 5 personer som försöker bli friska från cancer. Som glasyr på pepparkakan blir man alldeles, alldeles, alldeles jättesugen på att krypa ner i sin säng.
så vi tackar för oss och säger godnatt.
en vecka
Småstadsformatet av allt liksom.
Som när du ser typ Carolina Gynning på gatan i Stockholm.
Småstadsformatet: Barista-Danne i kön på Kicks.
Eller när du springer efter Zlatan på Arlanda.
Småstadsformatet: Spärra upp ögonen för att du cyklar förbi Ricardo Penella vid Kronan.
Eller skrattet som bryter ut när Peps Persson kommer in på scen mitt i en av Robert Gustafssons sketcher.
Småstadsformatet: Fnisset som hörs när Ida Johansson skakar hand med Lotta Klein.
en tisdagkväll i ugglarp
Av ingen speciell anledning.
Förutom att 06Spc för första gången i världshistorien lyckats kvalificera sig till slutspel i skolmästerskapet.
Utan att ta för stor del av äran vill jag bara uppmärksamma alla på att det var jag som var målvakt.
Vad hände med den bollrädda och osmidiga tjejen kan man undra?
Hon förbyttes till en knäskadad osmidig tjej.
Lyckoruset har hållt i sig genom körkortsplugg och uppsatsskrivning, inte illa va.
Vi får hoppas att jag är lika lycklig imorgon då jag ska pallra mig upp halv åtta istället för halv elva, enbart för att iklädd tomteluva förgylla julkortet som ska skickas till Palermo.
Det är första gången på evigheters evighter som jag är ensam i mitt stora hus, något som jag brukar uppskatta mycket genom att laga en god måltid till mig, göra en liten spahörna framför tv:n och bara njuuuuta.
Ikväll har jag värmt en tallrik makaroner med levergryta, suttit i samma fåtölj med svettiga äckliga kläder, fett hår, ljudet avstängt på tv:n men likt förbannat dr.House flimmrandes förbi once in a while, och så här med facit i hand har jag inte njutit ett dugg.
Nu ska jag, för allas trevnad, duscha.
delad fylla är dubbel fylla
Vi var på julbord igår.
Jag är fortfarande mätt.
Ingen risk för alkoholintag på tom mage ikväll inte.
För det är vad vi ska göra ikväll, och det var fruktansvärt längesen jag såg framemot en lördagkväll som denna.
Förfestfolket är av allra bästa kvalité och baren är billig.
Jag hinner faktiskt inte bjuda er på mer förhandssnack.
Dagens roliga var att jag och bror satt och shoppa tågbiljetter till och från Danmark.
Om vi hade fördomar om dumma danskar innan så slår detta allt:
Köpenhamn - Falkenberg 1400:-
Köpenhamn - Varberg 1100:-
Ni som har någon som helst känsla för geografi och logik förstår det helt osannolika.
nevirumoromani
Det var en femininare resa.
Det var en mer suckande resa.
Det var en mer fysisk resa.
Det var en mer förkyld resa.
Det var en mer uppdelad resa.
Det var en mer lärorik resa.
Det var en mer åka-bil-länge-resa.
Det var en lugnare resa.
Därmed inte sagt att det var en sämre resa.
mer info kommer. Men just nu ser jag framemot 12 timmars sömn..gärna mer men en viss Stan-jure väntar på mig imorgon. Toppen.
Bilder kommer. Många bilder kommer.
709 stycken närmare bestämt.
