I am burning, burning
"hehe, du har varit på stranden va?"
Hör jag det en gång till ska jag dränka dig i möglig potatissallad.
Jag vet att jag är röd. Okej? Lite självinsikt har jag faktiskt.
Förövrigt har jag numret till Magalufs hetaste, coolaste, skönaste bartender. Avundsjuk?
Nu ska jag bada. Sen ska jag packa. Jag ska snart ifrån det här.
oj, jag glömde
men ojdå, jag glömde.
En väldigt lyckad överraskningsfest i Heberg hos festfixarn no.1 blev det stan och på nån vänster både Zätas och Bratt.
Hur och varför är en helt annan historia, men låt oss säga att jag inte var mig själv igår.
Att jag sen också vaknade upp kokande och stank svett i ett palats i skrea tillhör också den där andra historien.
Men när jag tillslut var på hemmaplan igen var det bara bikini, några liter vatten och en handduk och raka vägen ner till playan och en skvallertörstig Jonsson.
Nu är jag kräfta.och en väldigt, väldigt trött sådan.
Så när nämnda Jonsson ringde innan och sa "Alexandra vill gärna gå ut", skrek hela jag nej.
På riktigt, så ska vi inte festa innan lördag.
Men det var tydligen inte sån utgång dem menade. De menade restaurangkrubb i långasand. Och vem tackar nej till det?
Maaaaat. Det är på tiden att nektarinen och glassen i min mage får sällskap.
och ni som trodde jag hade en positiv livssyn.
Ja, ni fattar hur gärna jag vill till jobbet.
Två timmar i solstolen i trädgården hjälper liksom inte för att peppa mig.
och dessutom är mitt hår borta, har jag sagt det förr? Ni fattar. Det är borta.
När är sommarn slut egentligen?
Jag ska lämna in mina tider för sommarlovets sista dagar.
11-19 augusti.
Där är väldigt många "kan ej". Chefen kommer få sin allra mörkaste blick när jag lämnar in den, hon ville ju va ledig den veckan.
Men ledsen. Just den veckan ska jag ha sommarlov. Fast känner jag chefen rätt kommer jag få jobba varenda sekund av det som inte är "kan ej".
Vinden tilltar. Jag hoppas det är sandstorm på Skrea Strand och att tången blåser upp på dem vid Ugglarp. In your face Bitches.
det är ödet.
Jag vet inte hur det är med er, men att vakna första helt lediga dagen på två veckor är alltid lika spännande.
Onsdag, sol utlovad.
Vaknar av att rummet kokar och luften som kommer in från det vidöppna fönstret är sådär äckligt klibbig.
Himlen är grå. Jag drog en djup suck och sov i fyra timmar till, i ren frustration.
Så jag fick inte tillfälle att bättra på brännan på min efterlängtade lediga dag.
Men idag, när jag var uppbokad från 10-20 då ska ni tro att fanskapet skiner.
Det var sådär kul att slänga på sig träningskläder och gå in i en hall och svettas i en timme, och det var ännu värre att sen åka hem, duscha och byta om till jobbarkläder och sen slita som ett djur resten av dan.
För se på fan, det blev kassarekord på matöppet idag.
Däremot slutade dagen bättre. Solnedgång, salleberget och sällskap.
och just det. Mitt hår är borta.
bästa dagen.
Jag hade inte träffat henne på 11 månader.
Efter 5 minuter kändes det som om hon aldrig hade varit borta.
Hon var precis som när åkte, fast bättre.
Alexandra ThamJohansson är svensk igen efter ett år i amerikat.
Det tog 4 timmar för henne att berätta the big happening.
Lite svårt hade hon att hitta de svenska orden,
och rätt som det var pratade hon engelska utan att tänka på det.
Vi skrattade i fyra timmar.
Så vi hängde ut då..
I morgonen gick vi till Starbucks för att ha kaffe..
Asså hook up with, vad finns det för ord på svenska? SCHTEKA!
Svenskan är nästan lika klockrent som engelskan.
såna gubbar.
mitt gula, självtorkade hår, med mitt högt ouppskattade självfall har bildat ett fågelbo på mitt huvud.
Påsarna under ögonen är i gekås-kasse klassen.
En äcklig, rödhårig mustachprydd polack/slovak/fan vet vad kommer fram.
- Guud muurgin. I think you very beautiful.
Äääh det vettifan du.
men kul hade vi.
Fredagmorgon, klockan var alldeles för lite och det regnade.Partykiller om något.
Fick ett sms "Hej, lust att lattja lite ikväll?".
Yes, lattjning regniga sommarkvällar brukar innebära några goa tjejer och en film. Passade mig utmärkt.
Men det slutade med att det var jag, och två goa tjejer som tog bussen till halmstad, kollade på Håkan Bråkan och knäppte en, två och fem cider.
Solen sken (lite då och då iallafall), musiken var perfekt och sällskapet ännu bättre.
På nån vänster lyckades ett leg med siffrorna 901217 ta mig in till 18åringarnas värld, och ett tomt dansgolv blev plötsligt vårt dansgolv. Vi fick en kompis, drygt 70årig gubbe som dansade ikapp med amanda. A, ni fattar..gubben kunde sin grej. Kanske tur för Amanda, men han raggade upp en betydligt yngre, möjligtvis aningen efterbliven (på ett icke dömande sätt, det var bara så) tjej med matchande magväska och även hon och Amanda fann ett band mellan sig.
Det blev ett tårfyllt farväl efter ett par timmar där och sedan ut på Halmstads välfyllda gator, och sedan en snordyr buss till Slöinge.
När klockan ringde strax innan 8 lördagmorgon och kroppen skrek efter en dusch och munnen efter vatten ,blev planen en ofestlig lördagkväll med någon mer ofestlig typ. Efter några timmars jobb som gick väldigt mycket lättare än jag hade räknat med så ändrade vi den planen, och vi fick en av de bästa kvällarna denna sommaren.
Det är förmodligen också den Brattvistelsen vi kommer minnas bäst i framtiden. Inte bara för att den var så lyckad, utan kanske snarare för att Jag och Emma utan åldern inne tillbringade en timme på toaletten, sista stunden fick vi sällskap av Svensson som var där bara för att vi verkade ha så trevligt... och trevligt var det, och trevligare blev det när vi tillslut vågade oss därifrån.
imorse när jag öppnade dörren till jobbet, emma tittar på mig och flinar och jag säger det vi båda tänkte. "Ta mitt liv."
ungefär så kul har denna söndagen varit.
det var den sömnen.
Vi var nog väldigt mycket större aspiranter på tröstpriset.
Men det var en väldigt trevlig försmak, på vad som komma skall.
Om två veckor och 12 timmar närmare bestämt.
För om vi tar det vi hade igårkväll.
plusar på 10 tjejer till
20 grader till, minst..
och billigare sprit och mat så kan vi nog ana hur bra det kommer bli i Maga.
Det blev tidig hemgång, en film och sänggång. Så idag, på veckans enda lediga dag kunde man ju tänka sig att jag skulle sova tills middagsklockan klämtade. Men icke, alldeles för tidigt, halv elva, var jag på plats hos sjukgymnasten och gick igenom övningar som ska ta mig back on track så att säga. Resten av sommaren blir det två gånger i veckan i hallen med kanske stans bästa utsikt. Gött tänkte jag, kan jag komma när jag vill och kan. Men så lätt var det inte. Måndagar klockan 8, och torsdagar kl.10 ska jag vara på plats. Jag känner redan påsarna under ögonen växa.
Om det där hoppet jag gjorde den 8 juni kändes onödigt innan så är det inget mot vad jag ångrar det nu.
Jag hatar tidiga mornar.
finally sunshine's back
och vad vi gjorde kvällen den 15 juli 2008 är det ingen som vet.
men om vi säger så här:
Vi tittar lite skeptiskt runt omkring oss, rynkar på näsan och ser 120 kronor göra fula miner åt oss innanför kassafönstret.
Oskar langar fram sin mobil. " Ska bara lägga till påminnelse, Åk inte hit igen".
Men, nu har vi testat det. Dessvärre är vi ju upptagna nästa tisdag. Inte för att dessvärre ens borde finnas med i det sammanhanget, det är dagen vi har väntat på sen 14:e augusti 2007.
jag skulle valt Dagboken
In the land of women.
dramakomedi- perfekt för mig en söndagkväll.
Laddad för både lip och flabb.
Det blev något enstaka fniss och några fåniga tårar av helt fel anledning.
Sen helt plötsligt tog den slut. Va?Resten då?
Det känns helt enkelt inte som att helgen fick ett värdigt slut.
den här kvinnan
har dels världens mysigaste båt, och så bor hon väldigt nära världens äckligaste sjö där man kan ha båten.
Men kanske det som kännetecknar henne bäst är att hon är en riktig going. En riktigt riktig going.
Did I hear a Ha-ha-ha?
Har nyss stigit ur den obekväma tältsängen, ni vet den som bara döda kan älska.
Snart ringer det på telefonen och jag och en annan bakissöndag-firare ska umgås flitigt och åka båt.
Det sista jag och Olivia gjorde igår var att leta skvaller, eftersom vi ändå inte hade nåt att göra.
Tyvärr hittade vi inte mycket att hänga i granen, förmodligen för att vi glömde vårt uppdrag och helt otippat hittade annat att göra.
Och alla ni som märkte att mitt humör svängde på två minuter: Vi skrattar åt det idag. På riktigt.
skepp åhoj.
ida johansson has joined the group "all we that hates foodopen"
Jag har aldrig varit mer osugen.
Jag ska tillbringa 7 timmar med att fundera ut var jag ska jobba till hösten.
Plus att det ska vara 16 grader ikväll, om man ska tro SMHI.
Men inget regn, så fest blire.
såna vi bjuder på:
och sen en klassiker från vårt egna falkenberg:
en lapp som kanske inte alls är rolig.
förrän man zoomar in:
kung i baren
Och den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge, som vi säger.
Dessvärre måste jag nog göra er besvikna.
Lördagen blev precis lagom bra, om inte bättre eftersom det var trubadurkväll.
Fbgs-låten-, ja ni vet staden med fart&färg, - Johnny satt på en hemmasnickrad scen och klinka på gitarren.
Eftersom det gick att räkna åhörarna på mina båda händer så blev det ganska klent med allsången, till en början.
Men när borden började fyllas med tomma glasflaskor så höjdes också volymen, och det slutade till och med med dans för vissa. Dock inte för mig&Kusin som var för upptagna med all världens skvaller som skulle redovisas. När Johnny stängde av mikrofonen och började packa ihop såg vi det som tecken (nehe?) och cyklade hem.
Som belöning för min lugna lördagkväll och mitt hårda arbete på söndagen, så blev det after work på Källaren Laxen med samma kusin, den gamla systern och två systrar jonsson. Favorit i repris med trubadur, vin, mat och skvaller.
Lycka i ett nötskal.
Efterfesten blev på Herting med kusin och syster. och natten tillbringades i den skrangliga tältsängen endast en död kan älska. Om man nu kan säga så.
Anyway, Anyhow blev det shopping i måndags för att bygga upp en varande livslust innan veckans arbetstimmar, som snart är avklarade, Och efter det, runt 20.00 imorgon. Då är det fest. Eller hur?
Eftersom jag har FF ikväll kan vi egentligen köra igång redan nu. Välkomna, jag bjuder på kyckling.
vårt egna blue hawaii
och fest är ju faktiskt ett odefinerbart fenomen.
Så jag och kära kusin skippar glasflisorna, röklukten och hånglet på Bratt och
slår oss ner på Strandkantens uteservering (googla det) och ska utreda våra liv.
Fötterna kommer tacka mig imorgon för att det bara blev sneakers i sanden ikväll, jobbet kommer tacka mig för att jag är pigg och alert imorgon och det kommer förhoppningsvis inte bli något hångel heller.
Vi sparar på det .
min tur att schteka.
Först in i butiken möts vi av stora REA skyltar.
Vi var först in i butiken på första rea-dagen.
Det slutade med att mamma köpte tre par skor till mig. Allt för att hon ska slippa se mig i de smutsiga, slitna ("mamma de ska se ut så") conversen jag bosatt mig i de senaste månaderna.
Det är inte så att jag har något emot att köpa skor, jag gör bara inte det. Bara för att. Jag kan väl slita ut de jag har först, och det finns så mycket annat att lägga pengarna på. Visserligen brukar jag lyckas med att lägga just de lämpliga skopengarna på absolut ingenting. Men likt förbannat är de borta efter ett par veckor.
Som avkomma från en skofantast och syster till en ännu värre skomissbrukare hör jag kommentarer som " hur kunde det gå så fel" och en uppgiven blick riktad mot mina fötter.
Men ikväll skiter vi i skorna. Jag ska sitta barfota med fötterna i sanden vid ovan nämnda havsbad, grilla marschmallows, äta melon och prata bort jättemånga timmar. Avis?
//Kräftan
smellycat
Karin, Sanna, Amanda och moi gömde oss undan solens sista strålar igårkväll på Röda Kvarns andra salong.
Sex and the city, och tro det eller ej men den var bra och jag skulle kunna se den igen. Surprise!
Även imorse förbannade jag mitt schema när jag såg solen skina likadant som igår. Så med halvöppna ögon pallrade jag mig ut i trädgården och la mig i solstolen och tog några timmars sömn där också. Det skulle ju bara bli några timmar... men inte helt otippat ser jag nu ut som en kräfta. Och fått höra det hela eftermiddagen på jobbet.
Det är mitt öde att jag ska vara röd i ansiktet på sommaren.
Medans resten av världen är på popquiz, poolparty personalfest eller nåt annat kul som börjar på P. Eller vilken bokstav som helst, det är inte så noga. Jag är strandad i Ugglarp och kommer ingenvart, övergiven av min familj sånär som på en uppkäftig tolvåring som lagt beslag på tv:n. Hans argument är att jag kan gå upp en trappa och kolla på nån av de tv:orna (plural?). Måhända ett ganska slagkraftigt argument, men av ren princip borde det vara han som går upp.
Plötsligt kände jag hur mycket svett jag luktade efter dagens jobb och cykelfärd.
Dusch.
den e go
Med ångest i bröstet vrider jag mig och tittar ut mot himlen.
Alldels riktigt, klarblå himmel och inte en vind så vitt jag kan se.
ÄNTLIGEN.
Ha det så bra på playan. Blir ni fika sugna kan ni kika inom matöppet och skratta åt mig.
uppdaterad
För en gångs skull fick inte mamma några hjärtattacker, pappa var upptagen med att kolla på alla åkrar runt omkring och farmor..ja hon varken såg eller hörde.
Och det, borde rent teoretiskt sett innebära att Vägverket bara kan skicka hem körkortet med posten.
Mycket annat blev det inte idag.
Förutom att bror och jag tog oss ut på en cykelfärd, jag behöver rehabilitering och han behöver lite frisk luft.
En gammal klassiker över obygderna här ute. Sommarmusik knastrar ur mobilen som ligger och skakar i cykelkorgen. En liten uppdatering på vad som hänt sen senast, en för tjejer så kallad skvallerpromenad. Men det låter lite larvigt att va på något sådant med sin 20åriga storebror.
fruktansvärt opepp för jobb imorgon.
desto bättre med samlag och staden på biograf Röda qvarn. (för er som fattade det långsökta skämtet)
