Farväl Falkenberg
De senaste två dagarna har jag satt klockan på 09.00, för att vakna och få nånting gjort innan jobbet kl.12.
Igår ledde det bara till att jag snoozade i en timme,och sen var jag tvungen att duscha i 35 minuter för att vakna till någorlunda iallafall. Sen var klockan för mycket ändå för att få nånting gjort, typ packat.
Idag kom jag iallafall upp 09.15, käka frulle i en halvtimme och sen glodde jag på One Tree Hill tills klockan var 11.20, så då fick jag stressa iallafall för att hinna med lite mat innan jobbet.
Och nu är jag hemma. Och har så varit i en timme.
Jag ska erkänna att jag inte varit 100% uppe i det blå över det här med peace and love den senaste veckan.
Men så kom jag hem efter jobbet + fotbollen och möter ett flak cider innanför dörren och en hälsning från syster "Kom ihåg varannan vatten, ingen kille gillar fulla tjejer", sen överlämnar mamma en brassestol och en luftmadrass och plötsligt infann sig den där resfebern jag har väntat på.
Fast nu har den övergått i panik. vad ska jag ha med mig? hur full får väskan vara? hur många väskor får man ha med sig?
Jag gjorde misstaget att ta hjälp av min bror som numera är rutinerad festivalare: (fem dagar på hulstfred)
-Vilka byxor ska jag ha med mig?
-Vilka tycker du är fulast? Vilka använder du minst? Ta dom.
Allt du får med dig hem igen är en bonus.
Så nu ska jag stänga fabriken för idag och se säsongsavslutningen av OTH,så jag kan sova gott inatt.
För er som vill vinka av mig (eller hjälpa mig bära) kan infinna sig på stationen imorgon vid 13.00.
Dagens kommentar :
Storasyster i telefon: Ni hade ringt, vem ville nåt?
Lillebror: Ingen
Storasyster: Men vad ville ni?
Lillebror:Inget
Storasyster:VAD VILLE NI?
Lillebror: I - N - G - ETT.
Han kommer hamna på Zeta, jag vet det.
Livet där borta
Sara säger:
haha, kollar på en film från sunny nu, när vi sitter på dom killarna vi var med mest hotellrum, på dagen vid 2 eller nåt, dom är skit bakis och berättar massa historier
Sara säger:
helt jävla waste är dom
och dit ska jag , i augusti.
Mamma, du kan lita på mig. Jag ska inte spela in någon p-rulle.
Idao säger:
sara , vad fan?
Sara säger:
MED inte på haha
24 juni
Jag luktar apsvett, har sjukt ont i benet och mår för illa för att ligga ute i solen.
Jag vill inte duscha för att jag hellre vill ner och bada.
Men jag orkar inte bada.
Men är rädd för att jag snart kommer vilja bada och då är det onödigt att duscha nu.
jag får nog stå ut med stanken.
Vilken härlig dag va.
Jag vill inte duscha för att jag hellre vill ner och bada.
Men jag orkar inte bada.
Men är rädd för att jag snart kommer vilja bada och då är det onödigt att duscha nu.
jag får nog stå ut med stanken.
Vilken härlig dag va.
Impuls + Frihet = Midsommar.
Först skulle vi vara hos Jenny.
Det blev ändrat, alla skulle till Alexandra.
Eftersom hennes kök inte inbjöd till någon vidare midsommarstämning torkades utemöblerna av och vi bar ut filtar och ljus för att hitta stämningen.
Lite lojt var det, fram till 21.44 då Karin och Alexandra har en liten konversation.
Karin skriker "JAAA,vi åker dit. NU!"
Vi ska alltså packa in oss i bilen och köra ner till Båstad. Klockan 22 på midsommarafton.
Men vi var en för mycket för att få plats i Alexandras bil.
Vi var tvugna att göra oss av med någon som inte ville med till 100%. Lotten föll på Jennie.
Så jag och Alex körde och dumpade henne nere i havet i Ugglarp. ( Vi var inte alls så elaka mot Jennie)
Sedan tillbaka till Allberg och packa in oss, efter mycket rättvis lottdragning om vem som skulle sitta var så kom vi iväg med en kaffetermos till Alexandra.
Sen började festen, med basen på så sätena vibrerade och sångstämman uppskruvad. Karin var en omdisskuterad DJ, men fick av någon anledning sitta kvar på sin plats.
Efter ett tankstopp nedanför Halmstad, kom vi (trots att Sanna hade tvivlat) säkert fram till Båstad, där vi chockade Karins päron med ett besök. Effekten blev maxad eftersom Karin precis pratat med Lotta och sagt att vi var hos Alexandra.
På väg till Madison, där vi trodde det var leg -91 blev madde och amanda uppraggade av folk som skulle till Pepes Bodega så där försvann dom, medans vi andra traskade vidare mot Madison och fick inse att det var leg 18.
Sen ett maraton ner till Pepes, där jag och Sanna direkt insåg att det var förgäves att ställa sig i kön, som inte ens rörde sig. Så vi satte oss på en bänk för att se våra kära vänninor få nobben av vakterna.
Fem minuter senare hoppar en vältankad 25 årig tjej ut ur en taxi, tar två stapplande steg på asfalten och sätter sedan händerna i magen och ur hennes mun kommer en stor spykavalkad. Jag har aldrig sett en människa spy så mycket på en och samma gång.
Denna inte alls härliga stank fick mig och Sanna att förflytta oss, och tillsammans med Camilla försökte vi hitta något litet hål att planka in på till modellerna och snobbarna. Snacka om mission Impossible.
Så vi nöjde oss med att se rika snorungar som knappt kommit ur blöjan försöka komma in på VIPavdelning. "Miiin pappa er faaaktisssskt sypermektiiiig advokaaaat i Ssstockhålm". Ledsen tjejen.
Så där nånting fortsatte kvällen, vi traskade på mellan Madison och Pepes och pratade med snobbar och backslick och framförallt skrattade åt dialekten och oss själva. Vi åkte ner till Båstad på midsommarafton, helt oplanerat och kommer inte in nånstans utan bara går och går och går. Men fy fan vilken känsla.
Traditionsenligt på Båstadbesök tog vi souvenirer med oss hem. Denna gången en Pepes Bodega plansch.
Förhoppningsvis kommer vi en vacker dag ha glömt att vi inte kom in, utan tro att vi faktiskt kom in eftersom vi har den planschen.
Klockan var väl efter ett nånting när vi började gå mot bilen igen, jag blev självutnämnd paparazzi så jag rekommenderar ett besök till http://qazxswedcvfrtgb.bilddagboken.se/.
Efter båstad blev det en tur in till halmstad city och typ två miljoner människor till som alla tänkte som oss och skulle käka på mcdonalds. Vi fick vår mat ,efter att jag och Sanna gjort bort oss en aning i kön, och sen tillbaka till bilen och vidare ut till Tylösand där Alexandra missade allt vad rondellkörning hette.
Kvällen bjöd på helt oväntat allt möjligt. Mer sånt här, TACK!
Sammanfattat uppbrunnen mobil, alla känner alla känslan, oplanerat är bäst. Vi var bäst.
Det var skönt att se vissa av oss riktigt glada igen, tillsammans med oss allihop.
Rutorna nedhissade, bilen proppfull med tjejer, Spice Girls på högsta volym genom hela stan, 10 mil hemifrån på midsommarafton. Tänk det ni.
Kvällens kommentar:
Vi går förbi en kille vi pratat med innan under kvällen.
Hans kompis går framför oss.
Efter ett tag hör man killen bakom skrika "Olle!! Jag måste berätta en sak!!!"
Sen kommer han halvspringade fram till denna Olle.
"Jag har sett en neger!"
Det blev ändrat, alla skulle till Alexandra.
Eftersom hennes kök inte inbjöd till någon vidare midsommarstämning torkades utemöblerna av och vi bar ut filtar och ljus för att hitta stämningen.
Lite lojt var det, fram till 21.44 då Karin och Alexandra har en liten konversation.
Karin skriker "JAAA,vi åker dit. NU!"
Vi ska alltså packa in oss i bilen och köra ner till Båstad. Klockan 22 på midsommarafton.
Men vi var en för mycket för att få plats i Alexandras bil.
Vi var tvugna att göra oss av med någon som inte ville med till 100%. Lotten föll på Jennie.
Så jag och Alex körde och dumpade henne nere i havet i Ugglarp. ( Vi var inte alls så elaka mot Jennie)
Sedan tillbaka till Allberg och packa in oss, efter mycket rättvis lottdragning om vem som skulle sitta var så kom vi iväg med en kaffetermos till Alexandra.
Sen började festen, med basen på så sätena vibrerade och sångstämman uppskruvad. Karin var en omdisskuterad DJ, men fick av någon anledning sitta kvar på sin plats.
Efter ett tankstopp nedanför Halmstad, kom vi (trots att Sanna hade tvivlat) säkert fram till Båstad, där vi chockade Karins päron med ett besök. Effekten blev maxad eftersom Karin precis pratat med Lotta och sagt att vi var hos Alexandra.
På väg till Madison, där vi trodde det var leg -91 blev madde och amanda uppraggade av folk som skulle till Pepes Bodega så där försvann dom, medans vi andra traskade vidare mot Madison och fick inse att det var leg 18.
Sen ett maraton ner till Pepes, där jag och Sanna direkt insåg att det var förgäves att ställa sig i kön, som inte ens rörde sig. Så vi satte oss på en bänk för att se våra kära vänninor få nobben av vakterna.
Fem minuter senare hoppar en vältankad 25 årig tjej ut ur en taxi, tar två stapplande steg på asfalten och sätter sedan händerna i magen och ur hennes mun kommer en stor spykavalkad. Jag har aldrig sett en människa spy så mycket på en och samma gång.
Denna inte alls härliga stank fick mig och Sanna att förflytta oss, och tillsammans med Camilla försökte vi hitta något litet hål att planka in på till modellerna och snobbarna. Snacka om mission Impossible.
Så vi nöjde oss med att se rika snorungar som knappt kommit ur blöjan försöka komma in på VIPavdelning. "Miiin pappa er faaaktisssskt sypermektiiiig advokaaaat i Ssstockhålm". Ledsen tjejen.
Så där nånting fortsatte kvällen, vi traskade på mellan Madison och Pepes och pratade med snobbar och backslick och framförallt skrattade åt dialekten och oss själva. Vi åkte ner till Båstad på midsommarafton, helt oplanerat och kommer inte in nånstans utan bara går och går och går. Men fy fan vilken känsla.
Traditionsenligt på Båstadbesök tog vi souvenirer med oss hem. Denna gången en Pepes Bodega plansch.
Förhoppningsvis kommer vi en vacker dag ha glömt att vi inte kom in, utan tro att vi faktiskt kom in eftersom vi har den planschen.
Klockan var väl efter ett nånting när vi började gå mot bilen igen, jag blev självutnämnd paparazzi så jag rekommenderar ett besök till http://qazxswedcvfrtgb.bilddagboken.se/.
Efter båstad blev det en tur in till halmstad city och typ två miljoner människor till som alla tänkte som oss och skulle käka på mcdonalds. Vi fick vår mat ,efter att jag och Sanna gjort bort oss en aning i kön, och sen tillbaka till bilen och vidare ut till Tylösand där Alexandra missade allt vad rondellkörning hette.
Kvällen bjöd på helt oväntat allt möjligt. Mer sånt här, TACK!
Sammanfattat uppbrunnen mobil, alla känner alla känslan, oplanerat är bäst. Vi var bäst.
Det var skönt att se vissa av oss riktigt glada igen, tillsammans med oss allihop.
Rutorna nedhissade, bilen proppfull med tjejer, Spice Girls på högsta volym genom hela stan, 10 mil hemifrån på midsommarafton. Tänk det ni.
Kvällens kommentar:
Vi går förbi en kille vi pratat med innan under kvällen.
Hans kompis går framför oss.
Efter ett tag hör man killen bakom skrika "Olle!! Jag måste berätta en sak!!!"
Sen kommer han halvspringade fram till denna Olle.
"Jag har sett en neger!"
Mitt i sommarn
Det är så mycket midsommar det kan bli nu.
Alla som var smarta nog att tro på den svenska sommaren och köpte hästens säng lär ju vara överlyckliga idag.
Jag vaknade till ösregn.
Jag sprang hit i ösregn.
Jag trodde för ett ögonblick att det hade slutat regna nu.
Det var helt fel. Det regnar bara mer och mer.
Det blir förmodligen en misslyckad picknick med släkt vänner vid dansbanan med traditionsenlig dans och lek och musik och lotteri.
Sist det regnade gick vi till famor och satte oss på hennes altan och åt jordgubbstårtan.
Det blev liksom aldrig stämning där.
Kanske kan vi trotsa det hela i år och ta med oss nåt tält eller nåt.
Ett annat tecken på midsommar är att jag inte har en aning om vad jag ska göra.
I ren desperation har jag nu väckt två sunshinegirls.
En trolig förfest är lokaliserad, och en definitiv fest. Som dock skriker 2004.
Det är aningen spänt mellan oss nu. Det märker man ju.
Say that it isn't so
How she easily come, how she easy go
Please don't tell her that i've been meaning to miss her
because i don't. not for her. it's not that i meant to
forgive. forget what i said.
Alla som var smarta nog att tro på den svenska sommaren och köpte hästens säng lär ju vara överlyckliga idag.
Jag vaknade till ösregn.
Jag sprang hit i ösregn.
Jag trodde för ett ögonblick att det hade slutat regna nu.
Det var helt fel. Det regnar bara mer och mer.
Det blir förmodligen en misslyckad picknick med släkt vänner vid dansbanan med traditionsenlig dans och lek och musik och lotteri.
Sist det regnade gick vi till famor och satte oss på hennes altan och åt jordgubbstårtan.
Det blev liksom aldrig stämning där.
Kanske kan vi trotsa det hela i år och ta med oss nåt tält eller nåt.
Ett annat tecken på midsommar är att jag inte har en aning om vad jag ska göra.
I ren desperation har jag nu väckt två sunshinegirls.
En trolig förfest är lokaliserad, och en definitiv fest. Som dock skriker 2004.
Det är aningen spänt mellan oss nu. Det märker man ju.
Say that it isn't so
How she easily come, how she easy go
Please don't tell her that i've been meaning to miss her
because i don't. not for her. it's not that i meant to
forgive. forget what i said.
Det händer bara oss.
Klockan är 00.15. Familjen Johansson anländer hem.
Ytterdörren står på vid gavel och lamporna är tända i halva huset.
Mitt hjärta slår väl i typ 290 km/h och kan tänka mig att bror hade nån liknande snitthastighet.
Han är den store och starke i vår familj, speciellt igår så pappa var skadad.
Det är hans ansvar att beskydda oss. Han går till sin bil, öppnar verktygslådan och plockar fram en yxa.
Uppbackad av mig, som beväpnat mig med stora spikar (man tager vad man haver, aight) går vi upp på verandan, puttar lite på dörren. Nycklarna sitter i, någon har alltså hittat familjens nyckelgömställe. Vilket inte är någon större bragd eftersom typ varenda kompis till mig vet var vi har dörrnyckeln, och vi gör liksom ingen big deal av det när vi ska hämta den. Den som ser får se typ.
Iallafall så står vi nu utanför ytterdörren, nästa steg blir att Emil skriker in "HALLÅÅÅÅÅÅÅ". Smart drag brorsan, de svarar nog.
Vi inväntar pappa för att storma byggnaden, i väntan på han plockar Emil fram sin mobil och slår numret hem. Telefonen börjar ringa, ytterliggare en genihandling av min bror som tack och lov ska bli snickare och inte kriminalare. En tjuv som precis hört ett "HALLÅÅÅÅÅ", lär ju inte fem sekunder senare svara i telefonen.
Men pappa var inte till så mycket hjälp, och när vi väl kommit överens om att jag och emil skulle gå in så hade jag kommit över hela inbrottstjuvgrejen, det finns inte en jävel som gör inbrott i ett hus i ugglarp en torsdagskväll. Eller?
Högljutt och övermodigt granskade jag och broder varenda vrå i huset, vi gick runt och sjöng och gapa och gjorde det ganska tydligt att vi var hemma.
Helt uppenbart var där inga tjuvar, och där hade inte varit några heller. Isåfall helt misslyckade, eftersom varenda tv, dator, telefon, stereo, plånbok låg kvar där vi hade lämnat det.
När vi kommer ut igen och välkomnar resten av familjen hem igen så kommer mamma på att hon var inne och skulle hämta en sax precis innan vi åkte för att plocka några blommor till Agge. Kanske hade hon sen glömt att både stänga dörren och låsa.
Ojoj,familjen Johansson..
Jag och Emil hade så kul åt det att vi var tvugna att ringa till systeryster och berätta alltihop. Hon uppfattade kanske hälften, eftersom vi skrattade oss genom hela samtalet.
Den 20:e utan pengar.
Like the little school mate in the school yard
We'll play jacks and uno cards
Ill be your best friend and you'll be mine
Valentine
Yes you can hold my hand if you want to
Cause I want to hold yours too
Well be playmates and lovers and share our secret worlds
But its time for me to go home
Its getting late, dark outside
I need to be with myself and center clarity
Peace, Serenity
I hope you know, I hope you know
That this has nothing to do with you
It's personal, Myself and I
We've got some straightenin' out to do
And I'm gonna miss you like a child misses their blanket
But I've got to get a move on with my life
Its time to be a big girl now
And big girls don't cry
Don't cry
Den otrevliga Stantonskillen från Ullared handlade hos mig idag.
Han är inte en sunshineguy direkt.
Jag återgäldade inte tjänsten. Jag var trevlig mot han.
Det var allt från mig.
Avbruten i bloggandet av ett telefonsamtal.
Alexandra Tham Johansson, one of the sunshinegirls, har KÖRKORT.
Känner jag alex rätt så fick hon sånt där "jag är så lycklig så jag vet inte var ska ta vägen"-spel och attackerade troligen den oskyldiga människan i sätet brevid.
Men jag antar att såna grejer hör till, vill man ha alex får man hela paketet. Med galna utspel och glöm-inte-andas-alexandra-berättelser.
Det är precis en sån tjej, plus några andra jag ska träffa nu.
varför?
Bara för att mitt ben är mer svullet och blåare än alla andras.
Bara för att damerna är bättre än alla andra.
Bara för att hela min kropp är rödbränd.
Bara för att vi har roligare än alla andra.
Bara för att 1/2 L chokladglass i en sunkig Hyltebrukkiosk med damerna är gott.
Bara för att jag är varmare än jag vet inte vad.
Bara för att mina tjejer är hemma från Hultsfred.
Bara för att jag inte har någon koll på vad jag känner just nu.
Bara för att du gjorde det så jävla komplicerat.
Bara för att det inte har hänt något speciellt idag som jag kan blogga om.
You've been down for one too many days now.
Take my hand and I?ll lead you through the tunnel.
I know baby that darkness serves a purpose, but this has been going on for way too long now.
I can make an air plane of this phone bill, watch it crash land right into the basket.
Let us steal some properties of rich men, let's play Robin Hood and Marion.
Come on Marcus you know I love you so much.
Joy belongs to you and me and us too.
We're not here to watch the others party.
You are here to dance with me tonight.
The homophobic preacher put his hand upon my head
and closed his eyes and said 'save this Christian ass from being haunted'.
The way I felt then is the way you feel now.
Come on Marcus you know I love you so much.
Joy belongs to you and me and us too.
We're not here to watch the others party.
I'm here to dance with you tonight.
Let's break into a church and dress Jesus in a leather suit,
pierce his fuckin' nostril and pierce his fuckin' ears too.
Come on Marcus you know I love you so much.
Joy belongs to you and me and us too.
We're not here to watch the others party.
You are here to dance with me tonight.
Come on baby this day could make some sense now.
Joy belongs to you and me and him and her.
Let's pretend this is the day we first met, let's get bound out of obligation.
Bara för att damerna är bättre än alla andra.
Bara för att hela min kropp är rödbränd.
Bara för att vi har roligare än alla andra.
Bara för att 1/2 L chokladglass i en sunkig Hyltebrukkiosk med damerna är gott.
Bara för att jag är varmare än jag vet inte vad.
Bara för att mina tjejer är hemma från Hultsfred.
Bara för att jag inte har någon koll på vad jag känner just nu.
Bara för att du gjorde det så jävla komplicerat.
Bara för att det inte har hänt något speciellt idag som jag kan blogga om.
You've been down for one too many days now.
Take my hand and I?ll lead you through the tunnel.
I know baby that darkness serves a purpose, but this has been going on for way too long now.
I can make an air plane of this phone bill, watch it crash land right into the basket.
Let us steal some properties of rich men, let's play Robin Hood and Marion.
Come on Marcus you know I love you so much.
Joy belongs to you and me and us too.
We're not here to watch the others party.
You are here to dance with me tonight.
The homophobic preacher put his hand upon my head
and closed his eyes and said 'save this Christian ass from being haunted'.
The way I felt then is the way you feel now.
Come on Marcus you know I love you so much.
Joy belongs to you and me and us too.
We're not here to watch the others party.
I'm here to dance with you tonight.
Let's break into a church and dress Jesus in a leather suit,
pierce his fuckin' nostril and pierce his fuckin' ears too.
Come on Marcus you know I love you so much.
Joy belongs to you and me and us too.
We're not here to watch the others party.
You are here to dance with me tonight.
Come on baby this day could make some sense now.
Joy belongs to you and me and him and her.
Let's pretend this is the day we first met, let's get bound out of obligation.
inte lika kul som alla andras
Sätt din musik på blanda.
2. Klicka på nästa knappen efter varje fråga.
3. Använd sångtiteln som svar på frågan.
4. Fuska inte.
1. Hur mår du idag?
High Voltage
2. Kommer du komma långt i livet?
Motljus
3. Hur ser dina vänner dig?
Visa vid vindens ängar
4. Kommer du gifta dig?
The midnight nambla
5. Vad är ditt livs themesong?
Slow cheetah
6. Vad e ditt livshistoria?
Good time
7. Hur är skolan för dig?
Death from above
8.Hur kommer du komma framåt i livet?
No!
9. Hur kommer imorgon vara?
Ready for slaughter
10. Vad är det bästa med dina vänner?
Rock and Roll a'int noise pollution
11. Vad finns i lager för nästa vecka?
bonus song
12. Vilken sång beskriver dig bäst?
higher and higher
13. Hur är det med ditt liv?
What do you do for money honey
14. Vilken låt ska spelas på din begravning?
Cold ethyl
15. Hur ser världen på dig?
Reaper
16. Kommer du att ha ett lyckligt liv?
Everytime we touch
17. Vad tycker dina vänner om dig?
Come back tomorrow
18. Har du en djup och mörk hemlighet?
Sitting, Waiting, Wishing
19. Brukar folk i hemlighet fantisera om dig?
Viva las vegas
20. Hur kan jag göra mig själv glad?
Ace of Spades
21. Kommer jag nånsin ha barn?
Learn to fly
22. Vilken låt beskriver den du är attraherad av?
You walk alone
23. Vad skulle du vilja säga till nästa generation?
Imitation of life
24. Vad är några tips till mig?
Walk this way
25. Hur kommer jag att bli igenkänd?
Fuck the world
26. Vad är min danssång?
800 grader
27. Har du följt reglerna?
Långt kvar till formtoppen
2. Klicka på nästa knappen efter varje fråga.
3. Använd sångtiteln som svar på frågan.
4. Fuska inte.
1. Hur mår du idag?
High Voltage
2. Kommer du komma långt i livet?
Motljus
3. Hur ser dina vänner dig?
Visa vid vindens ängar
4. Kommer du gifta dig?
The midnight nambla
5. Vad är ditt livs themesong?
Slow cheetah
6. Vad e ditt livshistoria?
Good time
7. Hur är skolan för dig?
Death from above
8.Hur kommer du komma framåt i livet?
No!
9. Hur kommer imorgon vara?
Ready for slaughter
10. Vad är det bästa med dina vänner?
Rock and Roll a'int noise pollution
11. Vad finns i lager för nästa vecka?
bonus song
12. Vilken sång beskriver dig bäst?
higher and higher
13. Hur är det med ditt liv?
What do you do for money honey
14. Vilken låt ska spelas på din begravning?
Cold ethyl
15. Hur ser världen på dig?
Reaper
16. Kommer du att ha ett lyckligt liv?
Everytime we touch
17. Vad tycker dina vänner om dig?
Come back tomorrow
18. Har du en djup och mörk hemlighet?
Sitting, Waiting, Wishing
19. Brukar folk i hemlighet fantisera om dig?
Viva las vegas
20. Hur kan jag göra mig själv glad?
Ace of Spades
21. Kommer jag nånsin ha barn?
Learn to fly
22. Vilken låt beskriver den du är attraherad av?
You walk alone
23. Vad skulle du vilja säga till nästa generation?
Imitation of life
24. Vad är några tips till mig?
Walk this way
25. Hur kommer jag att bli igenkänd?
Fuck the world
26. Vad är min danssång?
800 grader
27. Har du följt reglerna?
Långt kvar till formtoppen
Avsvalkning
Jag vaknade för en gång skull tidigt imorse, satte på dvd:n och kollade några avsnitt One Tree Hill innan klockan var tillräckligt mycket för att gå ut och lägga sig på balkongen, och där har jag legat sen dess.
Fått i princip hela storyn från Hulstfred berättad, åtminstone maddes version.
Sen när dynan under mig var helt blöt kände jag att det var dags för att pysa ner till havet och doppa mig.
Sagt och gjort, handduken på pakethållarn och 17 kronor i bikinin till glassen jag skulle köpa på campingen så trampade jag bort, ungefär 100 meter senare ångrar jag mig och erkänner att jag faktiskt hellre vill kolla på hultsfredbilderna än att bada ensam.
Så jag är alltså bara här på kort visit, jag ska snart ut i solen igen. Det får bli en sväng inom matöppet på väg till matchen för den där glassen jag måste äta.
Ut och stek, kyss en grek.
Fått i princip hela storyn från Hulstfred berättad, åtminstone maddes version.
Sen när dynan under mig var helt blöt kände jag att det var dags för att pysa ner till havet och doppa mig.
Sagt och gjort, handduken på pakethållarn och 17 kronor i bikinin till glassen jag skulle köpa på campingen så trampade jag bort, ungefär 100 meter senare ångrar jag mig och erkänner att jag faktiskt hellre vill kolla på hultsfredbilderna än att bada ensam.
Så jag är alltså bara här på kort visit, jag ska snart ut i solen igen. Det får bli en sväng inom matöppet på väg till matchen för den där glassen jag måste äta.
Ut och stek, kyss en grek.
Ettan.
Så här är det att börja ettan, ta sig igenom ettan och sluta ettan; Naket och avskalat.
Efter en hel sommar då du förbereder dig mentalt för mycket plugg och en nystart i livet så kommer dagen.
Du går upp tidigare än nödvändigt bara för att bli så snygg som möjligt, välja rätt kläder och ha rätt frisyr. Men idag är du inte snygg i något.
Du åker in till skolan, träffar övriga kompisar som ska gå samma program.
Ni råkar av en olyckshändelse se en bokstav på era papper när ni hämtar era nya busskort. Kan det vara klasserna? Isåfall kommer du komma helt själv, utan någon av dessa kompisar. Utan någon alls.
Efter en fika på stålboms där du knappt vill äta för du klumpen i magen blir bara större och större går ni till aulan för uppropet.
Sp1a, två kompisar går. Sp1b, två kompisar går. Du sitter ensam kvar, du har en hel stolsrad för dig själv. Rektorn säger "Ni som är kvar kan titta er omkring för detta är era nya klasskamrater". Du vågar knappt vrida på huvudet.
Du är helt själv. Du har valt samhäll för att där hamnar man alltid med någon man känner. Du har hamnat själv.
Du kommer dö.
De följande timmarna kommer att vara bland de värsta i ditt liv. Du sitter ensam på "lektionerna" med en främling brevid dig. Du vågar knappt titta på övriga medlemmar i klassen.
Avundsjukt ser du alla andra som har någon. Gråten trycker på när du träffar kompisar från andra klasser. Du vill bara hem.
Du kommer hem, får en tröstande kram av din mamma som vis av erfarenhet vet att det snart blir mycket bättre.
Det känns väldigt avlägset just nu.
De första dagarna i ettan gråter du varje kväll. För du är helt själv, i en klass full av självupptagna människor.
Men så en kväll påminner du dig själv om att det aldrig varit ett hinder att komma helt själv i en helt ny klass. Du får chansen att börja om på nytt. Hur många får det? Det finns ingen som vet hur du är, hur du har varit.
Om du vill kan du bli EMO, om du vill kan du blondera håret, köpa push-up och för korta kjolar. För det är ingen som kommer säga att det där är inte du. Om du vill, kan du bara vara precis som du alltid varit men en gnutta bättre.
Efter två mardrömsveckor i en ny klass, på en skola med miljarder(drygt) nya människor, så är du plötsligt hemma.
Du upptäcker att din klass är perfekt för dig. Du har lärt känna dem, du har ändrat uppfattning om dem. Du har sett lite under ytan, du har gett dem en chans. Du är trygg igen.
Resten av ettan kommer du inte tvivla, att komma själv var det bästa som kunde hända, att komma i Sp1c var definitivt det bästa som kunde hända. Det var värt varenda tår, och varenda tår var äkta.
För ärligt talat, gråta var det enda du ville göra just då.
En viss kusin som egentligen borde glömt sin gymnasietid brukar avundsjukt titta på mig och säg att gymnasietiden var den bästa i hennes liv. Det kan bli den bästa, och det kan bli den värsta. Den kan börja värst och sluta bäst.
På gymnasiet smälter alla in, du kan tillexempel ha en bild på Tomas Bodström på ditt skåp utan att någon höjer på ögonbrynen. Du kan gå runt i neongulabyxor och trasiga svarta tröjor och ändå ha kompisar.
Sammanfattat är första året på gymnasiet som Bambi på hal is. Du och några av dina bästa kompisar som har träffats varje dag under hela högstadiet delas upp. Nån kanske börjar i göteborg, nån kanske börjar natur och nån kanske börjar i parallellklassen. Du ska klara dig själv nu.
Det är okej att gråta när allt känns för jävligt men tro mig, när du väl sitter där på klassfest på avslutningsdagen för att fira ett år på gymnasiet så kommer det vara du som skriker det högst av alla " SKÅL för världens bästa klass!"
Jag är inte ett dugg avundsjuk på 91:orna som börjar till hösten, jag är inte ett dugg avundsjuk på den stackarn som kommer hamna helt själv i en klass utan någon av sina kompisar. Men jag skulle mer än gärna vilja uppleva den känslan igen när du inser att du faktiskt är en i klassen.
Efter en hel sommar då du förbereder dig mentalt för mycket plugg och en nystart i livet så kommer dagen.
Du går upp tidigare än nödvändigt bara för att bli så snygg som möjligt, välja rätt kläder och ha rätt frisyr. Men idag är du inte snygg i något.
Du åker in till skolan, träffar övriga kompisar som ska gå samma program.
Ni råkar av en olyckshändelse se en bokstav på era papper när ni hämtar era nya busskort. Kan det vara klasserna? Isåfall kommer du komma helt själv, utan någon av dessa kompisar. Utan någon alls.
Efter en fika på stålboms där du knappt vill äta för du klumpen i magen blir bara större och större går ni till aulan för uppropet.
Sp1a, två kompisar går. Sp1b, två kompisar går. Du sitter ensam kvar, du har en hel stolsrad för dig själv. Rektorn säger "Ni som är kvar kan titta er omkring för detta är era nya klasskamrater". Du vågar knappt vrida på huvudet.
Du är helt själv. Du har valt samhäll för att där hamnar man alltid med någon man känner. Du har hamnat själv.
Du kommer dö.
De följande timmarna kommer att vara bland de värsta i ditt liv. Du sitter ensam på "lektionerna" med en främling brevid dig. Du vågar knappt titta på övriga medlemmar i klassen.
Avundsjukt ser du alla andra som har någon. Gråten trycker på när du träffar kompisar från andra klasser. Du vill bara hem.
Du kommer hem, får en tröstande kram av din mamma som vis av erfarenhet vet att det snart blir mycket bättre.
Det känns väldigt avlägset just nu.
De första dagarna i ettan gråter du varje kväll. För du är helt själv, i en klass full av självupptagna människor.
Men så en kväll påminner du dig själv om att det aldrig varit ett hinder att komma helt själv i en helt ny klass. Du får chansen att börja om på nytt. Hur många får det? Det finns ingen som vet hur du är, hur du har varit.
Om du vill kan du bli EMO, om du vill kan du blondera håret, köpa push-up och för korta kjolar. För det är ingen som kommer säga att det där är inte du. Om du vill, kan du bara vara precis som du alltid varit men en gnutta bättre.
Efter två mardrömsveckor i en ny klass, på en skola med miljarder(drygt) nya människor, så är du plötsligt hemma.
Du upptäcker att din klass är perfekt för dig. Du har lärt känna dem, du har ändrat uppfattning om dem. Du har sett lite under ytan, du har gett dem en chans. Du är trygg igen.
Resten av ettan kommer du inte tvivla, att komma själv var det bästa som kunde hända, att komma i Sp1c var definitivt det bästa som kunde hända. Det var värt varenda tår, och varenda tår var äkta.
För ärligt talat, gråta var det enda du ville göra just då.
En viss kusin som egentligen borde glömt sin gymnasietid brukar avundsjukt titta på mig och säg att gymnasietiden var den bästa i hennes liv. Det kan bli den bästa, och det kan bli den värsta. Den kan börja värst och sluta bäst.
På gymnasiet smälter alla in, du kan tillexempel ha en bild på Tomas Bodström på ditt skåp utan att någon höjer på ögonbrynen. Du kan gå runt i neongulabyxor och trasiga svarta tröjor och ändå ha kompisar.
Sammanfattat är första året på gymnasiet som Bambi på hal is. Du och några av dina bästa kompisar som har träffats varje dag under hela högstadiet delas upp. Nån kanske börjar i göteborg, nån kanske börjar natur och nån kanske börjar i parallellklassen. Du ska klara dig själv nu.
Det är okej att gråta när allt känns för jävligt men tro mig, när du väl sitter där på klassfest på avslutningsdagen för att fira ett år på gymnasiet så kommer det vara du som skriker det högst av alla " SKÅL för världens bästa klass!"
Jag är inte ett dugg avundsjuk på 91:orna som börjar till hösten, jag är inte ett dugg avundsjuk på den stackarn som kommer hamna helt själv i en klass utan någon av sina kompisar. Men jag skulle mer än gärna vilja uppleva den känslan igen när du inser att du faktiskt är en i klassen.
Morgonnyheterna.
Ni glömde säga hejdå. Hejdå.
Big news: Jag har också sommarlov.
Jag firade också skolavslutningen igår.
Resultat: Inte mycket till ångest idag, dock lite oro över hur mycket jag har sagt/skrikit. Och en gnutta rädsla för min nya tendens att bli sur i slutfasen av fyllan. Återigen ber jag om ursäkt....
Klassfest med världens bästa klass. Kunde vi inte bara stannat där?
För efter en vända på stranden ,där jag fick mer flashbacks än jag ville, så ville jag bara hem.
Och hem kom jag, efter två timmar.
Sp1c är historia nu.
Sommarlov är så aktuellt.
Big news: Jag har också sommarlov.
Jag firade också skolavslutningen igår.
Resultat: Inte mycket till ångest idag, dock lite oro över hur mycket jag har sagt/skrikit. Och en gnutta rädsla för min nya tendens att bli sur i slutfasen av fyllan. Återigen ber jag om ursäkt....
Klassfest med världens bästa klass. Kunde vi inte bara stannat där?
För efter en vända på stranden ,där jag fick mer flashbacks än jag ville, så ville jag bara hem.
Och hem kom jag, efter två timmar.
Sp1c är historia nu.
Sommarlov är så aktuellt.
Where I End And You Begin
den nya designen matchar mitt humör.
jag vet inte vad som hände.
Det bara sjönk.
Ner i botten.
Och jag vill inte ens upp igen.
Just nu vill jag inte ut imornkväll.
Just nu vill jag inte ha klubbfest på lördag.
Just nu skiter jag i om jag får sommarlov imorgon eller inte.
För det är inte alls lika kul längre. Inte just nu iallafall.
Förut kom man hem till jordgubbstårta och solsken.
Imorgon kommer jag komma hem till. Vad?
Regn och ångest.
Släng ett täcke över mig, stötta nacken med sisådär 7 kuddar. Lägg en dosa i min hand. Tryck "Play" och skicka mig till en annan värld till tonerna av I don't want to be. Ni vet vad jag menar.
jag vet inte vad som hände.
Det bara sjönk.
Ner i botten.
Och jag vill inte ens upp igen.
Just nu vill jag inte ut imornkväll.
Just nu vill jag inte ha klubbfest på lördag.
Just nu skiter jag i om jag får sommarlov imorgon eller inte.
För det är inte alls lika kul längre. Inte just nu iallafall.
Förut kom man hem till jordgubbstårta och solsken.
Imorgon kommer jag komma hem till. Vad?
Regn och ångest.
Släng ett täcke över mig, stötta nacken med sisådär 7 kuddar. Lägg en dosa i min hand. Tryck "Play" och skicka mig till en annan värld till tonerna av I don't want to be. Ni vet vad jag menar.
Det är inte bra, men det är långt.
Så blev det ytterliggare en försovning. One Tree Hill ställer till det i mitt liv.
Dock var mamma på solskenshumör och körde mig till skolan, och som inte det var nog så överlämnade hon också sitt kontokort till mig, så att jag kunde köpa nåt till imorgon.
Så efter 5 minuters muntligt franska prov, som resulterade i slutbetyg MVG, så väntade 5,5 timmars håltimme.
Vid tio traskade vi ner till stan för shoppingen. jag och denise blev dressers( finns det ens ett sånt ord?) åt Jonas.
Det är alltid lika kul att spendera pengar åt någon annan som inte har några begränsningar. Pappa betalar!
nae, inte riktigt men snygg blev mannen.
Sen var det det svåra kvar. Klä mig själv.
Efter 2 timmars spaning gick vi tomhänta upp till skolan igen för vår sista historia/samhäll lektion.
Jocke vet hur man ger idiotblickar iallafall. Shit säger jag bara. Där försvann sista gnistorna från honom.
Sen fick jag bara känslan av att jag verkligen borde ta tillfället i akt när jag har mammas kort i väskan. Så desperat flög jag runt i hela falkenberg i en timme för att iallafall hitta något. Ett linne och skjorta/klänning/tunika blev det iallafall. Provning är överskattat så det blev en överraskning när jag kom hem. Nåja, det får duga för imorgon. Eller?
Broder får sommarlov ikväll, det innebär för mig träning, pizza, jordgubbstårta och en natt med love of my life.
"They are not you"- känns som att det kommer få sammanfatta morgondagens händelser.
Känns inte som att jag fick till det med mitt bloggande idag. Därav rubriken.
Typiskt.
Solen har stekt sönder varenda falkenbergare i en vecka nu.
Ungefär alla utom Sp1c har varit tillräckligt lediga för att ligga på stranden.
men så idag, så skulle minsann vi också få gotta oss i solen, när alla andra var tvugna att gå i skolan.
Jag gick upp kl.7 och duschade.
Övervägde att åka in och snacka betyg med Ranja.
Gick och la mig igen.
Vaknade 10.40.
Moln, soldis och iskall vind.
Jag stack och klippte gräs hos stockholmarna.
Förbannade mig för att jag går i Sp1c denna veckan och missar solen.
En glädjande nyhet idag var mitt brev från nåt försäkring och pensions tjohej som har koll på min lön från Matöppet. Tydligen har jag nästan 3000:- innestående semesterersättning.
Det sitter inte helt fel i dessa fattiga tider.
14 dagar kvar.
63 dagar kvar.
Ungefär alla utom Sp1c har varit tillräckligt lediga för att ligga på stranden.
men så idag, så skulle minsann vi också få gotta oss i solen, när alla andra var tvugna att gå i skolan.
Jag gick upp kl.7 och duschade.
Övervägde att åka in och snacka betyg med Ranja.
Gick och la mig igen.
Vaknade 10.40.
Moln, soldis och iskall vind.
Jag stack och klippte gräs hos stockholmarna.
Förbannade mig för att jag går i Sp1c denna veckan och missar solen.
En glädjande nyhet idag var mitt brev från nåt försäkring och pensions tjohej som har koll på min lön från Matöppet. Tydligen har jag nästan 3000:- innestående semesterersättning.
Det sitter inte helt fel i dessa fattiga tider.
14 dagar kvar.
63 dagar kvar.
Inte där, inte så
Det var evigheter sen jag pratade med norskarna vi lärde känna under Kattegat Cup 2005.
Efter 5 dagar där då vi umgicks så mycket det bara gick. Efter hemkomsten höll vi kontakten konstant. Vi skulle åka dit, de skulle komma hit. Vi var bästa vänner. Camilla och Robin skulle t.o.m fira sin 18-årsdag tillsammans.
Men nånstans mitt i allt roligt återgick allt till det normala och de blev bara 4 namn på kontaktlistan på msn.
Så ikväll loggar Robin in, med namnet "Sunny Beach"
Jag kunde bara inte låta bli.
Tydligen ska de dit 1-8 augusti.
De hade tänkt ta veckan efter.
Vi var 300 kronor från att ta veckan innan vår resa.
Vi hade varit där samtidigt.
Det hade varit mäktigt.
jag fick också en uppdatering på vad som hade hänt där borta i norge.
Jag tror jag fick reda på på mer än jag ville, för nu har hela min bild av de fyra gossarna rubbats.
Robin själv hade inte förändrats mer än att han hade fått skägg.
Anders, som kan vara anledningen till jag fullkomligen älskar norskar, har slutat spela fotboll och förändrats totalt.
Sondre, som kan vara anledningen till att jag utgår från att norskar är sinnessjukt snygga, har bytat klubb och inte pratat med Robin på ett år.
Sist men inte minst, Thorleif, som är anledningen till att uttrycket "Thorleif - tre steg bakom" kom, han var en långskonkig tönt som hade sämre teknik än mig när vi spelade fotking på kvällarna. Han har skaffat en vrålsnygg flickvän och spelar numera i den norska motsvarigheten till Allsvenskan.
-och det där var bara kort sammanfattat för er som ändå inte förstår vad det handlar om.
Tiderna förändras, precis som vi vet man ju. Men jag har ändå hoppats att tiden stått till i Norge.
Det är bäst att jag stänger av datorn nu, för jag behöver smälta detta.
Efter 5 dagar där då vi umgicks så mycket det bara gick. Efter hemkomsten höll vi kontakten konstant. Vi skulle åka dit, de skulle komma hit. Vi var bästa vänner. Camilla och Robin skulle t.o.m fira sin 18-årsdag tillsammans.
Men nånstans mitt i allt roligt återgick allt till det normala och de blev bara 4 namn på kontaktlistan på msn.
Så ikväll loggar Robin in, med namnet "Sunny Beach"
Jag kunde bara inte låta bli.
Tydligen ska de dit 1-8 augusti.
De hade tänkt ta veckan efter.
Vi var 300 kronor från att ta veckan innan vår resa.
Vi hade varit där samtidigt.
Det hade varit mäktigt.
jag fick också en uppdatering på vad som hade hänt där borta i norge.
Jag tror jag fick reda på på mer än jag ville, för nu har hela min bild av de fyra gossarna rubbats.
Robin själv hade inte förändrats mer än att han hade fått skägg.
Anders, som kan vara anledningen till jag fullkomligen älskar norskar, har slutat spela fotboll och förändrats totalt.
Sondre, som kan vara anledningen till att jag utgår från att norskar är sinnessjukt snygga, har bytat klubb och inte pratat med Robin på ett år.
Sist men inte minst, Thorleif, som är anledningen till att uttrycket "Thorleif - tre steg bakom" kom, han var en långskonkig tönt som hade sämre teknik än mig när vi spelade fotking på kvällarna. Han har skaffat en vrålsnygg flickvän och spelar numera i den norska motsvarigheten till Allsvenskan.
-och det där var bara kort sammanfattat för er som ändå inte förstår vad det handlar om.
Tiderna förändras, precis som vi vet man ju. Men jag har ändå hoppats att tiden stått till i Norge.
Det är bäst att jag stänger av datorn nu, för jag behöver smälta detta.
Impulsivitet
Jag chockade nyss mig själv genom att impulsköpa en bikiniöverdel.
jag gick in i affären,
såg den.
Kände på den.
Gick därifrån.
Gick tillbaka.
Betalade.
Jag sket i att prova eftersom jag aldrig kommer hitta en bikini eller ett provrum som får mig att se gyllenbrun ut, 1,80 lång och 25 cm bred.
Slängde på mig den här hemma istället, där ingen kassörska står på lur och ska få se mina skavanker i ett alldeles för fejkupplyst provrum. Den satt som en smäck iallafall.
Och eftersom Sp1c blev lektionslösa, eller nästan, imorgon så kan det tänkas att jag pallrar mig till Skrea Strand för umgänget och i en bikini som jag trivs i for once!
Eller det var iallafall min plan tills jag efter bikiniköpet blev bjuden på mjukglass av mamma och nu sitter jag här med dåligt samvete eftersom jag precis slängt i mig en glassbåt. Så jag kanske ska skita i Skrea Strand imorgon iallafall och jobba på magen och brännan hemma i trädgården istället där jag bara har pappa och håkan som publik. och de ska minsann inte döma någon i den kategorin.
Birgitta Kahnberg can live, for now.
I am a tree reaching for the sun
Please don't hold me down
jag gick in i affären,
såg den.
Kände på den.
Gick därifrån.
Gick tillbaka.
Betalade.
Jag sket i att prova eftersom jag aldrig kommer hitta en bikini eller ett provrum som får mig att se gyllenbrun ut, 1,80 lång och 25 cm bred.
Slängde på mig den här hemma istället, där ingen kassörska står på lur och ska få se mina skavanker i ett alldeles för fejkupplyst provrum. Den satt som en smäck iallafall.
Och eftersom Sp1c blev lektionslösa, eller nästan, imorgon så kan det tänkas att jag pallrar mig till Skrea Strand för umgänget och i en bikini som jag trivs i for once!
Eller det var iallafall min plan tills jag efter bikiniköpet blev bjuden på mjukglass av mamma och nu sitter jag här med dåligt samvete eftersom jag precis slängt i mig en glassbåt. Så jag kanske ska skita i Skrea Strand imorgon iallafall och jobba på magen och brännan hemma i trädgården istället där jag bara har pappa och håkan som publik. och de ska minsann inte döma någon i den kategorin.
Birgitta Kahnberg can live, for now.
I am a tree reaching for the sun
Please don't hold me down
S(k)ola
(ber om förståelse med rubriken, klockan är mycket och humornivån i sockarna)
Årets andra dopp idag. Det blir bara skönare och skönare.
Känns som att det är för sent för att ta tag i Beach '07 kroppen nu, dock finns en god förhoppning om Sunny Beach '07-kroppen.
Idag överraskade jag mig själv med att ta den tidiga bussen in och vara på plats i skolan 08.00 för att skriva mina uppsatser om första världskriget, men förvåningen slutade inte där. Utan jag hann tillochmed skriva klart det jag skulle inom rimlig tid. Jag hade en viss längtan till stranden där jag och övriga klasskamrater satt i studiehallen och svettades. Men bikinin låg på hemmaplan, och det var väldigt långt till stranden just då. Så efter krubbet traskade vi istället ner till Ranjas Park (även känd som Badhusparken) och låg där i solen och avnjöt 4 timmars håltimme.
När vi fick myror i brallan gick vi upp till kapsyltorget och satte oss och tittade på folk.
Vi fick bland annat se en kvinna som hade tidningen så nära ögonen att vi trodde hon var blind och luktade till sig innebörden av artiklarna, sen gjorde några byggare oss sällskap och vi fick oss ett gott skratt.
För ärligt talat, hur mycket vettigt behöver en kille säga när han är (ursäkta ordvalet) blåneger och pratar som om han bott i ullareds djupa skogar så långt någon kan minnas? Det är faktiskt helt otippat, och jag tror inte jag är den första som drar på smilbanden när han drar igång foderluckan.
Sen kom vi till lektionen jag längtat till och fasat för i ett helt läsår. LektioneN med stort N. Uppvisning med vår härliga pjäs på teatern. och jag kan lugnt säga att jag aldrig ska jag göra något sånt igen.
Sen var det kneg i några timmar och sen en halvleksfotbollstittande och sen bad, och sen var jag tillbaka där jag började.
Jag kan vara den första som skriver i cirklar?
God natt mitt herrskap.
Sicket ÖS!
Det är inte varje lördag jag öppnar mitt fönster på vid gavel och kryper ner i kojen kl.21.00, sätter radion på sleep om 30 minuter och blundar. Enligt mamma sov jag 21.15 då hon kom hem från jobbet.
Pigg som en mört hoppade jag ur sängen imorse vid nio, slängde på mig matöppetuniformen, satte håret i en tofs och gick ner till köket, bredde två mackor och tog ett glas oboy sen satt jag och pappa ute i den tidigt stekande solen och svettades i en halvtimme innan jag satte mig på ragnar och styrde mot Slöinge.
Sen gick jag i 4,5 timme och längtade ut i solskenet och hem till stranden. Blev typ lila av avundsjuka när hela slöinge kommer in, tittar på mig och beklagar sig åt mig för att jag måste jobba i detta vädret. mm, det var himla synd om mig idag.
Sen när klockan äntligen var två och himlen var blå och minst 60 grader ute på lagret så sprang jag ut till moppen. Jag hann öppna den tunga plåtdörren, sen öste regnet ner.Thats it.
Sen var det hem och vända, slänga i sig käk och sen ner till Slöinge för match. Regnet från jobbet tände ett hopp om att det skulle bli en skön match i inte allt för varmt väder. Men inte fan slutade solen skina eller värma.
Jag fick mitt första kärringstopp idag. Mitt på IP, med halva damlaget som publik + föräldrar och Bengan.
Bengan blev så lycklig så det skulle inte förvåna mig om han tar tag i micken på lördag och upplyser samtliga invånare i Slöinge om att jag fick det där kärringstoppet.
på nåt sätt lyckas jag alltid vara på fel plats vid fel tidpunkt. Det är ödet.Att jag inte ger upp.
Pigg som en mört hoppade jag ur sängen imorse vid nio, slängde på mig matöppetuniformen, satte håret i en tofs och gick ner till köket, bredde två mackor och tog ett glas oboy sen satt jag och pappa ute i den tidigt stekande solen och svettades i en halvtimme innan jag satte mig på ragnar och styrde mot Slöinge.
Sen gick jag i 4,5 timme och längtade ut i solskenet och hem till stranden. Blev typ lila av avundsjuka när hela slöinge kommer in, tittar på mig och beklagar sig åt mig för att jag måste jobba i detta vädret. mm, det var himla synd om mig idag.
Sen när klockan äntligen var två och himlen var blå och minst 60 grader ute på lagret så sprang jag ut till moppen. Jag hann öppna den tunga plåtdörren, sen öste regnet ner.Thats it.
Sen var det hem och vända, slänga i sig käk och sen ner till Slöinge för match. Regnet från jobbet tände ett hopp om att det skulle bli en skön match i inte allt för varmt väder. Men inte fan slutade solen skina eller värma.
Jag fick mitt första kärringstopp idag. Mitt på IP, med halva damlaget som publik + föräldrar och Bengan.
Bengan blev så lycklig så det skulle inte förvåna mig om han tar tag i micken på lördag och upplyser samtliga invånare i Slöinge om att jag fick det där kärringstoppet.
på nåt sätt lyckas jag alltid vara på fel plats vid fel tidpunkt. Det är ödet.Att jag inte ger upp.
Släkten är värst
Ville bara väga upp det aningen negativa inlägget nedan med en desto roligare anekdot om min släkt.
Min mamma kommer från en minst sagt barnrik familj med 7 syskon, utspridda i i stort sett hela Halland. Varje barn har i sin tur ytterliggare en stor familj vilket har gjort att vi ses väldigt sällan.
De mostrar och morbröder som bor allra längst bort träffar jag ca. 3-4 gånger om året max. Ungefär lika ofta pratar jag med dem i telefon.
Förra sommaren fick jag en allergichock, en sån chock man kan få av i princip vad som helst och det kan hända en gång och sen aldrig mer. Denna allergichock innebar 5 dagars sjukhusvistelse. Telefonerna inom släkten Karlsson har aldrig ringt så mycket, detta var ett av årets happenings.
Och fortfarande, efter ett år och 3-4 telefonsamtal och färre besök så är det fortfarande det enda de pratar med mig om.
"Du känner inte av nån allergi nu då?" Nej.
"Känner du dig lite krasslig? jaa det är väl allergin kan jag tro" Nej.
Inte ens när de ringer dagen efter studenten och väcker mig har de något annat i tankarna.
"Oj, du låter sjuk, är det en ny allergichock?" Nej.
Min mamma kommer från en minst sagt barnrik familj med 7 syskon, utspridda i i stort sett hela Halland. Varje barn har i sin tur ytterliggare en stor familj vilket har gjort att vi ses väldigt sällan.
De mostrar och morbröder som bor allra längst bort träffar jag ca. 3-4 gånger om året max. Ungefär lika ofta pratar jag med dem i telefon.
Förra sommaren fick jag en allergichock, en sån chock man kan få av i princip vad som helst och det kan hända en gång och sen aldrig mer. Denna allergichock innebar 5 dagars sjukhusvistelse. Telefonerna inom släkten Karlsson har aldrig ringt så mycket, detta var ett av årets happenings.
Och fortfarande, efter ett år och 3-4 telefonsamtal och färre besök så är det fortfarande det enda de pratar med mig om.
"Du känner inte av nån allergi nu då?" Nej.
"Känner du dig lite krasslig? jaa det är väl allergin kan jag tro" Nej.
Inte ens när de ringer dagen efter studenten och väcker mig har de något annat i tankarna.
"Oj, du låter sjuk, är det en ny allergichock?" Nej.
Student '07
Jag kan helt enkelt inte bestämma mig för om gårdagen var skoj som fan eller bara skoj eller medioker som fan.
Studenterna hade iallafall tur med vädret måste man ju säg iallafall. Hela släkten Johansson/Karlsson som packade in sig i bilarna från Tullbro och hem hit satt med rödbrända axlar och snygga linjer efter klänningar och skjortor.
Sen satt man där i trädgårdsstolen i solen hela eftermiddagen och kvällen innan taxi moster tog oss in till stan.
Där hamnade vi på brofästet med en onekligen omaka blandning folk. Men därmed inte sagt att vi inte hade roligt, för det hade vi definitivt, eller nåja...det var trevligt.
Sen när vi skulle börja röra på påkarna in till stan, vilket låter jättedumt att säga eftersom vi faktiskt redan var i stan och dit jag menade att vi skulle bara var typ 100 meter bort...
VI kom dit vi skulle iallafall och det var ungefär då det började bli ett antiklimax.
Jag var tyken, jag var trevlig, jag var "please touch me" och "don't touch me" under samma minut ungefär, jag var snål och jag var givmild,jag var rolig, jag var tråkig, jag var positiv, jag var negativ, jag var lycklig och jag var olycklig.....
Då igår när jag sprang runt där och störde mig på alla som inte hade samma förutsättningar som mig, som faktiskt hade åldern inne eller falskleg så de kom in på pubarna. Eller som var lyckligt kära och inte brydde sig ifall de kom in eller inte eftersom den enda de ville träffa hade de i sina armar...Just då, kände jag inte av min egen schizofreni, men idag. Jag ber om ursäkt alla som kom i min väg....
Dock stör det mig fortfarande att jag har 1,5 år kvar till 18 och att jag blir så jävla besatt när jag får alkohol i kroppen.
Bussen hem var jag ett deppigt vrak som bara ville hem och sova. Men efter alldeles för mycket strul ( i dubbel bemärkelse) i Slöinge för vissa så dröjde det ett tag innan jag och kusin kom iväg på våra cyklar med ett enda mål: sängen.
04.10 la jag mig i min säng med kläderna på och sminket kvar. 08.00 vaknade jag av väckarklockan. Dags att jobba.
Jag kommer inte ens ihåg min och pappas dialog när jag käka frukost.
Tredje kunden in idag var käre gamle coachen som jag glatt hejade på och pratade med igår precis innan bussen skulle gå från Falkenberg. Hans första kommentar:
" Är det verkligen lämpligt att du kör moppe idag? Är det ens lämpligt att du jobbar idag?"
Nu vill jag bara räta ut alla frågetecken och säga att det inte alls var så farligt igår, och av princip så bloggar jag inte om min alkoholkonsumtion så jag slutar med det innan jag ens börjat.
Om du bara visste.
Tillochmed Zäta's dekorations gräsbollar i plast fick sig en omgång då schizo jag började spela fotboll med den.
Do undone.
Studenterna hade iallafall tur med vädret måste man ju säg iallafall. Hela släkten Johansson/Karlsson som packade in sig i bilarna från Tullbro och hem hit satt med rödbrända axlar och snygga linjer efter klänningar och skjortor.
Sen satt man där i trädgårdsstolen i solen hela eftermiddagen och kvällen innan taxi moster tog oss in till stan.
Där hamnade vi på brofästet med en onekligen omaka blandning folk. Men därmed inte sagt att vi inte hade roligt, för det hade vi definitivt, eller nåja...det var trevligt.
Sen när vi skulle börja röra på påkarna in till stan, vilket låter jättedumt att säga eftersom vi faktiskt redan var i stan och dit jag menade att vi skulle bara var typ 100 meter bort...
VI kom dit vi skulle iallafall och det var ungefär då det började bli ett antiklimax.
Jag var tyken, jag var trevlig, jag var "please touch me" och "don't touch me" under samma minut ungefär, jag var snål och jag var givmild,jag var rolig, jag var tråkig, jag var positiv, jag var negativ, jag var lycklig och jag var olycklig.....
Då igår när jag sprang runt där och störde mig på alla som inte hade samma förutsättningar som mig, som faktiskt hade åldern inne eller falskleg så de kom in på pubarna. Eller som var lyckligt kära och inte brydde sig ifall de kom in eller inte eftersom den enda de ville träffa hade de i sina armar...Just då, kände jag inte av min egen schizofreni, men idag. Jag ber om ursäkt alla som kom i min väg....
Dock stör det mig fortfarande att jag har 1,5 år kvar till 18 och att jag blir så jävla besatt när jag får alkohol i kroppen.
Bussen hem var jag ett deppigt vrak som bara ville hem och sova. Men efter alldeles för mycket strul ( i dubbel bemärkelse) i Slöinge för vissa så dröjde det ett tag innan jag och kusin kom iväg på våra cyklar med ett enda mål: sängen.
04.10 la jag mig i min säng med kläderna på och sminket kvar. 08.00 vaknade jag av väckarklockan. Dags att jobba.
Jag kommer inte ens ihåg min och pappas dialog när jag käka frukost.
Tredje kunden in idag var käre gamle coachen som jag glatt hejade på och pratade med igår precis innan bussen skulle gå från Falkenberg. Hans första kommentar:
" Är det verkligen lämpligt att du kör moppe idag? Är det ens lämpligt att du jobbar idag?"
Nu vill jag bara räta ut alla frågetecken och säga att det inte alls var så farligt igår, och av princip så bloggar jag inte om min alkoholkonsumtion så jag slutar med det innan jag ens börjat.
Om du bara visste.
Tillochmed Zäta's dekorations gräsbollar i plast fick sig en omgång då schizo jag började spela fotboll med den.
Do undone.
Ångest Alabama
Lina Jarälv har de senaste månaderna beskrivit studenten med två ord: Ångest Alabama.
Och jag kan inte hjälpa utan att faktiskt tycka synd om henne. Trots att hon inte varit nykter sen i söndags och skrattar sig igenom dagarna...men...
Tänk den morgonen du vaknar, det funkar inte att ta sovmorgon eller "missa bussen", det funkar inte att sjukskriva sig för att komma hem tidigare. Det funkar inte att lämna in den där redovisningen två veckor för sent och det funkar inte att bara follow the flow liksom. Nu ska du fan klara dig själv.
Hur avundsjuk jag är och hur mycket jag än vet att jag kommer tycka det är den roligaste tiden i mitt liv innan studenten och hur gärna jag vill sjunga med i deras sånger så måste jag säg att jag redan har Ångest Alabama.
Då är det tur att man har tv:n vid fotändan av sängen, dvd:n under och one tree hill avsnitten laddade, bara för att man kan få leva i en annan värld i 45 minuter ungefär.
Vi hörs imorgon! Och vi, vi syns imorgon....
Och jag kan inte hjälpa utan att faktiskt tycka synd om henne. Trots att hon inte varit nykter sen i söndags och skrattar sig igenom dagarna...men...
Tänk den morgonen du vaknar, det funkar inte att ta sovmorgon eller "missa bussen", det funkar inte att sjukskriva sig för att komma hem tidigare. Det funkar inte att lämna in den där redovisningen två veckor för sent och det funkar inte att bara follow the flow liksom. Nu ska du fan klara dig själv.
Hur avundsjuk jag är och hur mycket jag än vet att jag kommer tycka det är den roligaste tiden i mitt liv innan studenten och hur gärna jag vill sjunga med i deras sånger så måste jag säg att jag redan har Ångest Alabama.
Då är det tur att man har tv:n vid fotändan av sängen, dvd:n under och one tree hill avsnitten laddade, bara för att man kan få leva i en annan värld i 45 minuter ungefär.
Vi hörs imorgon! Och vi, vi syns imorgon....
Nationaldag
George Bernard Shaw once wrote: there is two tragedies in life,
one is to loose your hearts desire. The other is to gain it.
Clearly, Shaw's had his heart broken once or twies./ Brooke.
Idag har jag inte varit svenskare än vanligt.
Jag sov till strax innan elva, körde en telefonering med jonsson och startade sedan projektet "Få ordning på mitt rum" det tog nästan 3 timmar, inklusive paus.
Men nu är det finally klart och jag har tillochmed hunnit med kvalitetstid med lovisa idag.
Vi skulle få sommarkänslorna att svalla så vi cykla ner med bikinin på pakethållarn och spela minigolf.OBS!jag vann.
sen cyklade vi vidare mot badet, men kom halvvägs och sen hade lovisas bikiniöverdel fastnat i mitt cykelhjul. Tack vare oerhört hjälpsamma lustigkurrar till badgäster så fick vi loss den. Men den kommer aldrig bli sig själv eftersom den nu ligger sönderskuren och oljig i min soptunna.
Så kan det gå under årets första dopp! (som uteblev)
Jag har också bestämt mig för att undvika hepatit A och B i Borlänge (skoja, Bulgarien) istället för att punga ut med 1000 spänn som jag inte har till sprutor. Nej ni kan vara lugna, mamma vill nog vara på den säkra sidan och betalar antagligen ännu mer om jag kommer hem friskare än jag åker dit. Hon skulle nog gärna se att jag tog en sån spruta innan Borlänge också iofs..
Imorgon ska jag lämna in mitt geografiarbete och göra mitt franskaprov, sen ska jag softa en vecka innan jag avslutar första kapitlet på gymnasiet.
one is to loose your hearts desire. The other is to gain it.
Clearly, Shaw's had his heart broken once or twies./ Brooke.
Idag har jag inte varit svenskare än vanligt.
Jag sov till strax innan elva, körde en telefonering med jonsson och startade sedan projektet "Få ordning på mitt rum" det tog nästan 3 timmar, inklusive paus.
Men nu är det finally klart och jag har tillochmed hunnit med kvalitetstid med lovisa idag.
Vi skulle få sommarkänslorna att svalla så vi cykla ner med bikinin på pakethållarn och spela minigolf.OBS!jag vann.
sen cyklade vi vidare mot badet, men kom halvvägs och sen hade lovisas bikiniöverdel fastnat i mitt cykelhjul. Tack vare oerhört hjälpsamma lustigkurrar till badgäster så fick vi loss den. Men den kommer aldrig bli sig själv eftersom den nu ligger sönderskuren och oljig i min soptunna.
Så kan det gå under årets första dopp! (som uteblev)
Jag har också bestämt mig för att undvika hepatit A och B i Borlänge (skoja, Bulgarien) istället för att punga ut med 1000 spänn som jag inte har till sprutor. Nej ni kan vara lugna, mamma vill nog vara på den säkra sidan och betalar antagligen ännu mer om jag kommer hem friskare än jag åker dit. Hon skulle nog gärna se att jag tog en sån spruta innan Borlänge också iofs..
Imorgon ska jag lämna in mitt geografiarbete och göra mitt franskaprov, sen ska jag softa en vecka innan jag avslutar första kapitlet på gymnasiet.
Höger? Vänster?
Jag gjorde det.
Jag har gått upp tisdag och fredag för att träna 06.15 i ett helt läsår.
Jag är fruktansvärt stolt över mig själv.
Aldrig mer, aldrig mer, aldrig jävla mer.
Sen flöt dagen på riktigt bra, dock en svacka mellan 13.00 och 13.30.
Jag träffade mosskärringen. Jag lämnade in mina uppsatser som var jävligt bra.
Det enda hon säger är att hon drar ner betyget eftersom jag inte hade frågorna till den jävla intervjun.
Om jag har sagt att jag velat döda en lärare förut så tar jag tillbaka det. Jag tar tillbaka allt jag någonsin sagt om hatade lärare, t.o.m allt om Ranja(!). Bara för att jag ska kunna mena detta till 100%:
Jag hatar mosskärringen.
Hon får ju för i helvete tala om att hon vill ha de där jävla frågorna, eftersom det fan inte ingick i uppgiften vi fick från början.
Jag blir så arg när jag tänker på henne, så jag slutar nu.
Desto roligare var det på gymnasiaden. Två helt oskyldiga ettor sitter kvar på klitterna när fulla treor kommer rusandes mot oss. Inte drar de väl i oss, vi känner ju inte dem. Men hoppelala så skriker en av dem "Ta den blonda till vänster! och pekar. Omöjligt att avgöra vem hon pekar på, vem av oss hon menar eftersom båda är blonda. Jag brydde mig inte om att räkna ut ifall jag satt till vänster eller inte, jag bara sprang. Och eftersom jag sprang satt camilla kvar. Nästa gång jag såg henne var hon helt dränkt.
Och när vi trodde allt var över åker hon i igen, och madde, och amanda, och fia, och ja i princip alla i min närhet.
tack vare min oerhörda smidighet och snabbhet (inte alls) höll jag mig undan från vattnet.
Och det mina damer och herrar, det retade camilla sig på hela vägen in till stan där hon gick i sandiga blöta kläder och såg ut som kriget medans jag såg ut precis som när vi gick till stranden.
Men hon fick sin revanch då hon dränkte mig i fontänen vid stationen.
Det har varit en ganska bra dag.
Jag har gått upp tisdag och fredag för att träna 06.15 i ett helt läsår.
Jag är fruktansvärt stolt över mig själv.
Aldrig mer, aldrig mer, aldrig jävla mer.
Sen flöt dagen på riktigt bra, dock en svacka mellan 13.00 och 13.30.
Jag träffade mosskärringen. Jag lämnade in mina uppsatser som var jävligt bra.
Det enda hon säger är att hon drar ner betyget eftersom jag inte hade frågorna till den jävla intervjun.
Om jag har sagt att jag velat döda en lärare förut så tar jag tillbaka det. Jag tar tillbaka allt jag någonsin sagt om hatade lärare, t.o.m allt om Ranja(!). Bara för att jag ska kunna mena detta till 100%:
Jag hatar mosskärringen.
Hon får ju för i helvete tala om att hon vill ha de där jävla frågorna, eftersom det fan inte ingick i uppgiften vi fick från början.
Jag blir så arg när jag tänker på henne, så jag slutar nu.
Desto roligare var det på gymnasiaden. Två helt oskyldiga ettor sitter kvar på klitterna när fulla treor kommer rusandes mot oss. Inte drar de väl i oss, vi känner ju inte dem. Men hoppelala så skriker en av dem "Ta den blonda till vänster! och pekar. Omöjligt att avgöra vem hon pekar på, vem av oss hon menar eftersom båda är blonda. Jag brydde mig inte om att räkna ut ifall jag satt till vänster eller inte, jag bara sprang. Och eftersom jag sprang satt camilla kvar. Nästa gång jag såg henne var hon helt dränkt.
Och när vi trodde allt var över åker hon i igen, och madde, och amanda, och fia, och ja i princip alla i min närhet.
tack vare min oerhörda smidighet och snabbhet (inte alls) höll jag mig undan från vattnet.
Och det mina damer och herrar, det retade camilla sig på hela vägen in till stan där hon gick i sandiga blöta kläder och såg ut som kriget medans jag såg ut precis som när vi gick till stranden.
Men hon fick sin revanch då hon dränkte mig i fontänen vid stationen.
Det har varit en ganska bra dag.
Min dag.
Dagen började oerhört segt.
Jämnade till sig lite i mitten.
Jag var gråtfärdig mot slutet eftersom allt gick emot mig.
Till på köpet missar jag bussen.
tack och lov skulle herlog,nicke och rille kolla på studenternas brännboll.
Helt grön i fejan efter teatern satt jag och gömde mig så gott jag kunde.
Tydligen inte tillräckligt bra. Och tur var väl det.
För sen dess har jag svävat på rosa moln, typ.
Slutet gott, allting gott.
See ya folks!
tragiskt nog har jag slutat berätta sånt för dig, eftersom du ändå tycker jag är dum i huvudet när jag tycker som jag tycker.Mest synd för dig kanske.
Jämnade till sig lite i mitten.
Jag var gråtfärdig mot slutet eftersom allt gick emot mig.
Till på köpet missar jag bussen.
tack och lov skulle herlog,nicke och rille kolla på studenternas brännboll.
Helt grön i fejan efter teatern satt jag och gömde mig så gott jag kunde.
Tydligen inte tillräckligt bra. Och tur var väl det.
För sen dess har jag svävat på rosa moln, typ.
Slutet gott, allting gott.
See ya folks!
tragiskt nog har jag slutat berätta sånt för dig, eftersom du ändå tycker jag är dum i huvudet när jag tycker som jag tycker.Mest synd för dig kanske.
Saturday night live
Jag är ungefär död.
Men det bjuder jag på efter en kväll som igår då det mesta stämde. Eller nej, det mesta var faktiskt väldigt ovanligt och otippat och inte alls som det brukar. Men förändring gör gott som man brukar säg, och kul hade vi/jag.
Hade inga som helst svårigheter med att fördriva tiden till 02.25 då bussen skulle ta oss till Slöinge.
Sara fick något konsigt infall och fick för sig att bussen skulle gå 02.40. Hon var så säker så hon skulle bjuda mig på en pizza om det var fel.
02.20 stöter vi på kusinvitamin som är veteran på nattbussen. Enligt henne ska bussen gå 02.25.
Vid det laget hade vi ca. 4, 5 minuter på oss att ta ut pengar och ta oss till bussen. Jag har aldrig sprungit så fort mellan Havets pizzeria och uttagsautomaten vid banken. I med kortet, sen visar det sig att jag bara kunde ta ut 500 lappar där och det skulle inte bli så poppis på bussen, nästa automat är lämpligt nog ur funktion. Första ideén är att springa upp till gallerian och ta ut pengar, men då skulle vi definitivt inte hinna med bussen.
Men tillslut fick vi iallafall ut pengar vid nordea, Sara skulle skynda på det lite och så fort mojängen spottade ut mitt kort igen så tog hon det och sprang. Hon vill tydligen bara ha mig för pengarna.
Så efter att ha sprungit genom princip hela stan så fick vi iallfall vänta på bussen ett tag.
Igår kändes det inte alls att jag hade sprungit det där maratonet, men imorse informerade mina benhinnor mig om att de fått en smocka igår.
I vilket fall så var det en nytänkande kväll igår som bjöd på det oväntade och flera lärdomar. Som t.ex. hur man inte plankar in på Bratt. Vakten var inte alls lika road av det som vissa andra.
Kombinationen sara, alkohol och tider stämmer inte alls överens. "Syskonkärlek ter sig tydligare på Harrys" .
Jag tror jag fick se ett sånt leende jag behövde se igår. Jag tror jag fick höra det jag behövde höra igår.
Tack för igår Falkenberg.
Jag är död. Jag ska aldrig mer spela fotboll i stekande sol ungefär.
Men det bjuder jag på efter en kväll som igår då det mesta stämde. Eller nej, det mesta var faktiskt väldigt ovanligt och otippat och inte alls som det brukar. Men förändring gör gott som man brukar säg, och kul hade vi/jag.
Hade inga som helst svårigheter med att fördriva tiden till 02.25 då bussen skulle ta oss till Slöinge.
Sara fick något konsigt infall och fick för sig att bussen skulle gå 02.40. Hon var så säker så hon skulle bjuda mig på en pizza om det var fel.
02.20 stöter vi på kusinvitamin som är veteran på nattbussen. Enligt henne ska bussen gå 02.25.
Vid det laget hade vi ca. 4, 5 minuter på oss att ta ut pengar och ta oss till bussen. Jag har aldrig sprungit så fort mellan Havets pizzeria och uttagsautomaten vid banken. I med kortet, sen visar det sig att jag bara kunde ta ut 500 lappar där och det skulle inte bli så poppis på bussen, nästa automat är lämpligt nog ur funktion. Första ideén är att springa upp till gallerian och ta ut pengar, men då skulle vi definitivt inte hinna med bussen.
Men tillslut fick vi iallafall ut pengar vid nordea, Sara skulle skynda på det lite och så fort mojängen spottade ut mitt kort igen så tog hon det och sprang. Hon vill tydligen bara ha mig för pengarna.
Så efter att ha sprungit genom princip hela stan så fick vi iallfall vänta på bussen ett tag.
Igår kändes det inte alls att jag hade sprungit det där maratonet, men imorse informerade mina benhinnor mig om att de fått en smocka igår.
I vilket fall så var det en nytänkande kväll igår som bjöd på det oväntade och flera lärdomar. Som t.ex. hur man inte plankar in på Bratt. Vakten var inte alls lika road av det som vissa andra.
Kombinationen sara, alkohol och tider stämmer inte alls överens. "Syskonkärlek ter sig tydligare på Harrys" .
Jag tror jag fick se ett sånt leende jag behövde se igår. Jag tror jag fick höra det jag behövde höra igår.
Tack för igår Falkenberg.
Jag är död. Jag ska aldrig mer spela fotboll i stekande sol ungefär.
Första gången för allt.
Jag försover mig aldrig. Eller jo, jag försover mig ofta. Men sällan såpass mycket så jag missar bussen. De gånger jag försover mig stänger jag av klockan i ren frustration och somnar om, vaknar sedan en halvtimme senare och stressar som en tok för att få ordning på feja och hår och på med kläder och genar sedan genom en hage (det är så det är att bo på landet) och en trädgård för att hinna med bussen. Och 100% av gångerna hinner jag.
Under mina grundskoleår lyckades jag inte en enda gång försova mig så mycket att jag faktiskt missade bussen. Antagligen för att jag alltid haft minst ett syskon som alternativ väckarklocka, en pappa tutandes i bilen för att ta mig till bussen och lägg där till att busschauffören kände alla utan och innan och väntade tills alla var med bussen, även om man var 10 minuter sen.
Under ett år på gymnasiet har jag lyckats försova mig på riktigt 2 gånger, en gång ställt klockan en timme åt fel håll och för sent insett det, och en gång stängt av klockan och inte alls vaknat efter en halvtimme.
Ni som hört mig x antal onsdagmornar då jag kommit till skolan vid 9.20 istället för 7.40, då jag "försovit" mig, jag har ljugit. Jag är en dålig människa som inte orkat pallra mig upp kl.6 för att gå på naturkunskap, utan helt enkelt låtsats att det regnar när telefonen börjat ringa. Vad jag ville komma till var att jag aldrig har missat en viktig lektion pga sömn. Tills idag. Sista nationella provet denna terminen, matematik A. Denise väcker mig med sitt sms 7.46, jag kopplar inte alls varför hon smsar mig så tidigt på morgonen. Men efter att jag vaknat på riktigt och ska svara på smset så inser jag att mitt prov börjar om 10 minuter. Även om jag stressat mer än någonsin, t.o.m cyklat upp till bussen så hade jag inte hunnit, för det går ingen buss då. Jag hade inte ens hunnit om jag åkt jumbojet till skolan i pyjamas för jag bor i Ugglarp.
Men vad gör det om 100 år.
"Too cool for Kulla"
Under mina grundskoleår lyckades jag inte en enda gång försova mig så mycket att jag faktiskt missade bussen. Antagligen för att jag alltid haft minst ett syskon som alternativ väckarklocka, en pappa tutandes i bilen för att ta mig till bussen och lägg där till att busschauffören kände alla utan och innan och väntade tills alla var med bussen, även om man var 10 minuter sen.
Under ett år på gymnasiet har jag lyckats försova mig på riktigt 2 gånger, en gång ställt klockan en timme åt fel håll och för sent insett det, och en gång stängt av klockan och inte alls vaknat efter en halvtimme.
Ni som hört mig x antal onsdagmornar då jag kommit till skolan vid 9.20 istället för 7.40, då jag "försovit" mig, jag har ljugit. Jag är en dålig människa som inte orkat pallra mig upp kl.6 för att gå på naturkunskap, utan helt enkelt låtsats att det regnar när telefonen börjat ringa. Vad jag ville komma till var att jag aldrig har missat en viktig lektion pga sömn. Tills idag. Sista nationella provet denna terminen, matematik A. Denise väcker mig med sitt sms 7.46, jag kopplar inte alls varför hon smsar mig så tidigt på morgonen. Men efter att jag vaknat på riktigt och ska svara på smset så inser jag att mitt prov börjar om 10 minuter. Även om jag stressat mer än någonsin, t.o.m cyklat upp till bussen så hade jag inte hunnit, för det går ingen buss då. Jag hade inte ens hunnit om jag åkt jumbojet till skolan i pyjamas för jag bor i Ugglarp.
Men vad gör det om 100 år.
"Too cool for Kulla"
