promnight
Nu ska jag ta min trunk och ett flak cider och lämna Ugglarp för de närmsta månaderna.
Ikväll är det bal för student 09, och det är helt sjukt att det är vi.
Men nu kör vi.
Jag har världens bästa kavaljer så jag kommer ha roligast av alla.
Det har jag väl ändå förtjänat
.
inte världens bästa torsdag.
Och idag var inget undantag.
Det brast någon gång vid ett-tiden och nu är ögonen så svullna att balen lockar ytterst lite.
Inte för att det är fel att vara lite sentimental och ledsen en vecka innan studenten. Men jag har en tendens att måla hela världen grå när jag är nere. Hoppas bara att jag lyckas få till någon färgklick innan ingången imorgon.
Imorgon flyttar jag hemifrån.
Imorgon går jag på studentbal.
Imorgon kommer Karin hem.
Är det så konsigt att känslorna lever hela havet stormar?
höga toppar och djupa dalar vare va?
det stod rätt still i hjärnverksamheten ett tag, sen tittade jag in på duckaochspring och det gick upp för mig att min största merit, som inte alls är så häftig men ändå kommer få en och annan 06spc:are att nicka lite förstummat, är att min gamla flamma lirar gura till den lilla målbrotts-hesa parveln från idol.
Inte ett till ont ord om Johan Palm.
Förutom det gjorde jag och Sara en roadtrip till Malmö för att, bokstavligt talat, sätta lite färg på tillvaron. Solen sken och löningen var purfärsk, vad kunde gå fel?Och nu har jag för sista gången(iallafall på ett tag) matat hjärnan med italiensk grammatik, vilket innebär att mitt plugg är slut. Och imorgon ska jag köpa skorna som ska få mig att flyga som en fågel de kommande veckorna. På fredag flyttar jag hemifrån, och går på bal, på lördag kommer Karin hem och på söndag börjar the days of my life.
och här sitter jag och klagar på kvällsolen i ögonen. Då kan man konstatera att ibland är livet alldeles, alldeles underbart.
snart ryker håret igen och det ska bli underbart
.
skrivkramp.
Kul efterfest igår.
Därimellan vemod.
Detta är min stora pluggdag. Efter några glas oboy och ett antal smörgåsar borde jag vara fit for fight att skriva ett tal om studenten.
Men nej.
we're in the middle of tomorrow
Jag skulle skriva mitt framtidsyrke.
Ni som känner mig förstår säkert att det var helt blankt innanför pannbenet, och för er som inte känner mig kan jag meddela att jag inte har en aning. Min framtidsplan ändras ungefär lika ofta som vädret.
Trots det stod det rätt som det var Journalist på mitt papper.
Mest för att jag tyckte det var aningen nonchalant att göra ett stort frågetecken.
Måste man verkligen veta det när man är 18?
Hur som helst är det helg nu, på en onsdag. 2 veckor innan studenten. Det är som upplagt för fest, men istället för det blir det sodastream, kanske lite glass, en hyrfilm och trevligt sällskap.
Och innan helgen är över ska jag ha hunnit jobba, plugga italienska, skriva ett tal, skicka jobbansökan och få Bratts dansgolv att gunga.
så, ja.
bekymmersfria trötta söndag
eftersom min kreativitet är låg idag är det inte det optimala tillfället att skriva ett tal på heller.
kort sagt borde jag inte sitta på balkongen med datorn i knät och försöka skriva ett ett tal.
jag borde antingen duscha eller stoppa ipoden i öronen och gå.
eller lägga mig i tv-soffan och slumra lite till femmans godsaker.
det är ju trots allt söndag, och det faktum att jag har religionsprov på onsdag och glömt varenda anteckning i skåpet, det stör inte alls.
oj vart tog maj vägen?
Italienarna kom, och italienarna åkte hem.
och jag är nu helt övertygad om att jag aldrig ska göra ett sådant utbyte igen.
Inte för att jag har möjlighet till det, men om jag skulle få chansen så skulle det bli ett nej.
Så hemskt tyckte jag detta året var. Jag försöker låta bli att jämföra med förra året. Men det är svårt att inte längta efter världens bästa italienare Andrea när man sitter och försöker föra en konversation med en Ursula och en gnällspik.
I vilket fall dumpade jag dem i måndags morse för att själv styra kosan mot stockholm och SM-final. En busslast fotbollstjejer från Falkenberg invaderade Zinkensdamms vandrarhem, och lika snabbt som vi kom dit åkte vi hem igen kändes det som. Vi åt molto buono pasta på söder, förstörde en friidrottsträning på Zinkensdamms IP, betalade för en dator vi skulle ladda ipoden med och upptäckte för sent att det inte fanns något USB-uttag. Vi sjöng och dansade i bussen till Tingeling. Ärligt talat vet jag inte hur många gånger vi hörde den låten på denna resan.
Och även om själva grejen med resan var att spela SM-final på stadion så var det inte så pjåkigt att bara lattja lite på gräset eller sitta i det där båset och skrika. Men det är utan tvekan surt som fan att ha ett halvtrasigt knä när ens lag spelar SM-final. Men även om jag gärna intalar mig det så vet jag fruktansvärt bra att även om mitt knä varit helt så hade jag inte spelat 1 minut av den matchen ändå, för det var Falkenbergs bästa tjejer som slet i 90 minuter och guldet borde fan gått till oss.
Inte bara för spelet, utan också för att det var tack vare oss som några platser på läktaren fylldes ut. Supporterbussens ankomst missade ingen.
vi som hoppades att denna dagen inte skulle komma
mitt hus är städat från topp till tå och deras lya är så fräsch att jag nästan är lite avundsjuk.
ja, ni fattar. Italienarna är på väg.
Jag var väl knappast positiv till deras ankomst förra året och ännu mindre nu.
men jag försöker ändå see the bright side. Eller försökte, tills jag kollade väderprognosen för de närmaste tio dagarna.
Regn och moln. Grattis.
Men jag har i och för sig två stycken brudar, som kan roa sig på egen hand. Vilket är grejt, för jag har inte tänkt att banga studdefest på grund av dem. Jag slänger väl till dem lite mat, en dator och en film så klarar väl de sig medans jag dansar loss på bratt.
8 timmar kvar.
