johanssonen

Jag har väntat i 16 år (drygt) för att se 88:orna göra intåg till studentbalen.
Jag missade det.
Jag hatar fotboll ikväll.

Förutom det vill jag tillägga att jag kan ha världens bästa klass.
och att torggrillen har världens bästa mjukglass.
Observera att det rimmade.


26 dagar kvar till sommarens första milstolpe.

---

" förutom rikedom så uppskattar jag en snygg norsk till mitt giftermål"

Skytten (23/11-21/12)
Du är optimistisk och entusiastisk. Du har en vårdlös tendens att blint lita till turen eftersom du är fullkomligt talanglös. Majoriteten av skyttar är fyllon. Du är en värdelös skit.

---

 Hoe's over bro's.

Men för övrigt så är skorpioner och tvillingar välkomna att kontakta mig under sommaren.

För fler onsdag-i-ullared-citat http://pappabetalarminblogg.blogg.se/

Imorse hade jag nästan bestämt mig. Efter en lång dag i skolan skulle jag inte ha någon som helst glädje av att åka till gekås och bara råka slösa pengar på absolut ingenting vettigt. Men eftersom sällskapet lockade mer än engelska lektion med corall så blev det 556:an till det stora gula varuhuset iallafall. Med en strikt budget på 100 kronor, jag skulle testa något nytt. Se om det ens var möjligt. Det började bra då jag hade både Lovisa och Olivia på min bana, men eftersom de övergav både oss och gekås fortfarare än kvickt så hamnade jag vilset bland havet av prylar tillsammans med shopaholicsen sara,sandra och sofie. Jag får vara hyffsat nöjd med min strategi att inte plocka på mig massa onödigt, men när jag kom till godishyllan (ursäkta jag menar godishallen) så kurrade min mage så varenda godispåse skrek mitt namn och jag kunde bara inte motstå...Så det slutade med en summa på 243 kronor varav ca.75% bestod av godis.
Sen gick jag som ett psykfall och intalade mig själv hur fula H&Mkläderna var och gjorde inte alls bort mig när jag nästan krockar med en gammal klasskompis mamma...

Vidare till Stanton för krubb och för att designa vår Peace&Love bok, med härliga klistermärken. När vi slagit oss ner vid bordet och jag smusslat med mig mer bröd än hela Afrika fick -93 så inser Sara att hon glömt ena arket med klistermärken. Detta får ju bara inte ske, så Sandra och Sara kutar iväg till gekan igen och leker tydligen utvecklingsstörda samtidigt som jag och Sofie sitter kvar på ett folktomt Stantons och är övertröttare än övertröttast.
Sen äntligen sitter vi på bussen och kan börja designa boken och smida ännu mer planer inför trippen till borlänge.

Dagens nytänkare var Sandra då hon inte orkar ta sig till ett provrum utan slänger på sig shortsen utanför jeansen,klappar lite på benen och kan sedan konstatera att de sitter perfekt.
Kommande inlägg i Peace&Loveboken
Sandra är full om ett svin
Hon flörtar med småglin
 Sandras replik:
Ida är bara avundsjuk
för hon vill bara ha ...

Låt fantasin flöda gott folk, inte ens jag skriver sådana rim i min blogg.

Vi kommer vara bäst på Peace & Love.
Vi var bäst redan idag.

...manic monday.
Igår cyklade jag och broder runt i världen i två timmar, vi var typ överallt och ingenstans. Det var kvalitetstid deluxe.

upp kvart över 6, cykla till bussen vid 7. Hälsade glatt på vägarbetsgubben som stod och vinkade med flaggan.
Tog bussen hem igen vid 11.10. Hoppade av, hälsade glatt på samma vägarbetsgubbe som fortfarande stod och vinkade med flaggan. Beställde mat av mamma och slog mig ner här, så nu sitter jag med gamla 80-talsdängor i ena örat och en överlycklig Alex i andra.
Ska snart iväg och extraknäcka som trädgårdsmästare.

Sen blir det cykel till slöinge och dm.

Det är fortfarande fan.

Igår gjorde vi något ganska typiskt oss.
Engångsgrill(-ar), korv ,bröd, ketchup, ramlösa, carlsberg och stereon(Denises mobil).
Och vi hade ganska trevligt, också ganska typiskt oss.
När vi tvingades inse att det bara var maj, och inte högsommar då man kan sitta där på klitterna hela natten utan att frysa, så begav sig några via fötterna till västra gärdet och några till bilen för cruising.
Om du var cyklist sent igår kväll, och blev förföljd av en bil. Så var det inte vi.
När jag sen kom hem till en ensam lillebror, fylld av energi försökte jag dra med han ut på buspromenad mitt i natten. Men han var inte så sugen på det,så det blev tv:n för mig med men jag kommer inte ihåg en sekund ur filmen så jag somnade nog hyffsat snabbt.
I vilket fall vaknar jag av ett sms från min äldre bror "FIXA MORSDAGPRESENT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!", han är inet känd för sin framförhållning. Han vaknade antagligen och insåg att det var morsdag, nu igen.
På något sätt klarade han sig på ett bananskal i år igen, eftersom både jag och syster inhandlat nåt symboliskt för att hylla vår moder.

Jag gillar att få lön, att äntligen få köpa nya kläder, men söndagsångesten denna veckan är inget festrelaterat. Bara ångest för att 4000 spårlöst (inte helt sant) försvunnit från mitt konto på två dagar.
Dock kan jag dämpa ångesten genom att tala om att Bulgarien-betalningen är undansatt,och de övriga pengarna ligger antingen i min garderob, i min mage eller på bänken och förgyller mammas dag. Så, det är en helt okej söndagsångest.

You expect from me, what I could never hear from you.

fan.

Jag har alltid, alltid verkligen avskytt utvecklingssamtal.
Det är inte det att jag alltid får skäll, eller läraren får mamma eller pappa att bryta ihop. Eller ens får de att tvivla på att de lyckats uppfostra mig till en fullt normal samhällsmedborgare.
Men jag hatar att sitta i ett tyst, litet rum med min lärare mitt emot mig som har en miljard papper framför sig där det står vad jag kan. För det stämmer fan aldrig, jag vet inte om det att jag har aldrig haft en lärare som lyckats tolka andra lärares kommentarer om mig rättvist, eller om jag omedvetet lyckas förändra/förbättra mig tills det kommer till kritan , tills det ska printas ner på papper med en eller fler bokstäver vad jag kan. Det slutar alltid med att min studiemotivation försvinner. Det är resultatet av att jag känner att jag är för jävla bra i något ämne, så jag behöver inte gå in för det mer, eller också tappar jag allt för ett visst ämne för att jag precis insett är dömt att misslyckas.
men nytt för iår var att lärarna med ett enda ord sammanfattade mina studieresultat "Ok" det var allt de behövde skriva för att min lärare skulle veta att jag inte låg i farozonen, och tydligen allt jag och min käre far behövde veta också.
Inför Ranjas (naturkunskap) kommentar höll både jag och pappa andan, eftersom jag vet att hon lika gärna hade kunnat skicka med en lång jävla uppsats om vad jag behöver rätta till och pappa vet precis hur jag känner för det ämnet, och han och jag brukar sitta och pissa i kors på naturkunskapsboken inför nåt av hennes jävla prov. ( OBS skämt åsido) iallafall så kunde vi lugnt pusta ut efter "OK", och sen trodde jag, luta oss tillbaka för resten eftersom det bara var språken kvar.
Men så kom Birgitta -det växer mossa på mig-Kahnbergs dom, Ida johansson har numera G+ i svenska. Pappa trodde Charlie pratade om fel elev, eller åtminstone fel ämne men inte fan hjälpte det. Det stör mig.

Champions League finalen ikväll.
Att kommentatorer alltid lyckas kläcka ur sig korkade grejer.
"Han lyckas alltid undvika offside, han springer mycket offside men..."
Det hade inte mosskärringen gillat.

igår på matchen var det ungefär bara jag och tilda som tyckte om varandra. Eller rättare sagt, Tilda var den enda som gick att prata med..Vi hade nog roligast av alla, dock hatade alla andra damer oss troligen. Eller mig, för det gör de alltid när vi inte ligger på samma våglängder. Det är någon slags hatkärlek.

Iallafall så informerade vår icke-välkommen-tillbaka domare mig om att jag hade varit en av de absolut bästa spelarna i serien om jag bara kunde låta bli att skälla på mina egna kära damer. Aa, precis, de damerna som mer än gärna vill kasta mig framför ett tåg ibland.

Sen låg jag vaken halva natten och tänkte på ungefär allt som går att tänka på , och allt som inte borde tänkas på efter klockan tolv när man ska upp och träna på morgonen efter. Men alla de sakerna var tvugna att tänkas igenom, så det var bara att ligga vaken och vrida och vända sig i världens kanske obekvämaste tältsäng. Jag övervägde att "råka" stänga av ljudet, och inte vakna av klockan. Men när always look on the brightside skrämde liv i mig så var jag klarvaken på två sekunder. Fan. Det var bara att pallra sig iväg, och tur var väl det för det var längesen det var så kul, precis vad som behövdes efter min hatafotbollnatt.

Sen flöt dagen på i mjukisbyxor och skabbhår och efter en hel del snack om lördagen så var dagen simsalabim slut och jag kunde spatsera ner till bussen.

---

jason mraz till P&L kan vara det bästa på länge.


I love Ugly Betty.
Ge mig OTH.

Först vaknade jag av de förbannade fåglarna utanför fönstret, tack vare att jag öppnade det på vid gavel inatt när jag skulle sova. Jag vill inte ens tänka på vad klockan var då...
Iallafall så somnade jag om på två sekunder och vaknade igen 11.45. Jaha, tänkte jag, upp och hoppa. Och sen insåg jag vad klockan faktiskt var och fick panik. Jag kan ju för fan inte sova i 12 timmar en måndag!
Men det hade jag trots allt gjort. Så det var bara att gå ner och fixa frulle, samtidigt som jag öppnade dörren till köket så började telefonen att ringa. Vilken timing tänkte jag! Men när jag lyfter på luren hör jag bara något svagt kraxande i andra änden, tillsut lyckas jag lokalisera rösten till min egen far. Mannen som brukar vara världens trögaste, och iochmed det expert på kallpratande. Men inte idag inte, idag är han döende.
Ja faktiskt, han har väldigt förkyld och har säkert 37,6 i feber. Enda anledningen till att han ringde var att han hade hört mig vara uppe och gå och ville bara informera mig om hans diagnos.
Ja, det är faktiskt sant. Nog för att vi har ett stort hus, men det är lite överdrivet att min pappa ligger uppe i sin säng och med headset (han är för sjuk för att föra telefonen till örat) ringer ner till mig och meddelar att hans sista stund kan vara kommen.

Aningen full i skratt tar jag med mig mitt oboyglas och två mackor med ost och gurka och går ut till datorn och påbörjar mitt skolarbete som jag redogjorde för igårkväll. Eftersom tidsplanen fetingsprack så skippade jag geografin och gick direkt på svenskan och till min förvåning har jag nu fått ihop en jävligt bra artikel/intervju om min idrottsförebild. Jävligt bra med tanke på att jag inte ens intervjuat människan utan i stort sett bara skrivit, och ja jag har faktiskt hittat på ett och annat. Men det låter väldigt trovärdigt och jag får själv gåshud när jag läser om en människa som till största delen inte finns, men som ändå lyckats påverka mig till en bättre människa.

I'm impressed som damen brukar säga.

Nu ska jag gå rond och titta till min far, sedan ska jag klippa gräs och sen ut och gå.

Bättre lycka nästa gång.

idag trodde jag att jag skulle vara soffpotatis, så döm av min förvåning när jag kom på mig själv med att vara ute och gå och rensa skallen i 3 timmar. Men nu är söndagen och all dess ångest slut så jag ska avsluta alla meningslösa söndagkvälls konversationer på msn, stänga av windows media player, säga godnatt till gessle,syd,fritioffsson och allt vad de heter, öppna mitt fönster på vid gavel för eventuella nattgäster..Skämt åsido, fönstret öppnas av en anledning; morgonsolen har numera en tendens att förvandla mitt rum till en riktig sauna. Så numera pratar jag finska när jag vaknar...oj, vad humorn är låg ikväll.
Nej,som sagt imorgon ska jag vara flitig. Jag ska instudera allt vad geografi heter, påbörja min klimatuppgift, skriva klart mina svenska uppsatser....blablabla, jag får det att låta som att jag ska vara ledig en vecka.
Sen ska jag om tiden räcker till, ytterst skeptisk, åka in till h-stad och slänga i mig en fika med camilla, eller åtminstone ta mig till getinge och hämta ut mitt idkort så jag kan köra upp det i trynet på vakterna på lördag(ida, det är inte själva idkortet som gör det, det är åldern) sen ska jag ringa amanda eftersom vi antagligen inte fick med alla detaljer i dagens samtal. Sen ska jag sparka boll. Sen ska jag in till systeryster och slagga.

Det är nog bäst jag slutar där innan jag kommer på nåt mer dåligt skämt.

Igår hade jag inte tråkigt.
Inte ens små incidenter som blablabla förstörde kvällen.
Fast nästa gång det blir fest så är inte Ananas bjuden.
Det hände så mycket, och det var så kul, så jag vet inte var jag ska börja.
Så det är nog inte ens nån idé att jag försöker.
Kort kan jag sammanfatta det med, tärningspel, apor, dansgolvs melodier, dans, kramar, kommentarer, skrattattacker, och ja allt annat som gör en bra kväll jävligt bra. Dock borde det startas en kampanj lokalt i falkenberg som upplyser ungdomar om skillnaden mellan inbjuden och drop-in.

"Jag vill bara ha mr.2006 ändå."

Jag börjar bli rädd för mig själv.
Svider gött att man kissat och svettats ut typ 200 spänn idag.

jag kan skriva.Men jag är rädd för att jag inte kan blogg.
Kort och Koncist ska tydligen vara ledorden för bloggande.
Jag är rädd för att jag fått det om bakfoten och kör efter Dull&Detailed.
Men så kom jag på ett nytt system, ett långt poetiskt och eftertänksamt inlägg och ett kortare mer bloggigt inlägg.
Gissa vilket detta är?
Jag ville bara fråga mig själv vem som döper en låt till Storstadskvinnor faller ner och dör?
Texten får det att krypa, men titeln ger mig kväljningar.
Svar: Raymond&Maria. Det ante mig.

Rihanna  - Unfaithful ger mig flashbacks till Football Festival i Århus 2006 med damerna. Den låten som spelades flitigt på allas mp3 och på varenda dansk radiokanal vi lyckades ratta in.
Som vår fotbollsfriadag när vi packade in oss och steve i våra minibussar och körde till stranden. Vi kom till en väldigt odansk kustväg som såg ut som något plockat ur en broschyr från fritidsresor. Vi körde där på Boulevarden med rutorna nere eftersom det typ var 546764 grader i bilen. Boulevarden tog oss långt in på en kringelikrok väg med bara träd överallt och vi var väldigt skeptiska till att vi tillslut skulle hamna på en strand. Men så börjar tonerna till Unfaithful spelas och varenda dam sjunger/skriker för full hals och beter sig som riktiga superstars med vinden fladdrandes i håret.
Det var inte samma lag som hade lagfest i onsdags känns det som. Vi var 8 stycken, de andra hade tydligen roligare saker att göra. Visst fine, men nu kan inte ens familjeterapi rädda Familjen D. Vårt öde nu är att mamma alkoholiseras, alla barnen blir ett enda stort samhällsproblem.

Nejnej, jag är inte riktigt så knäckt över det bristande intresset. Dock är det dags att inse att Familjen D är utdöd, men tack och lov har vi ett damlag. Nästa lagfest ska vi introducera alkohol för de yngre förmågorna.


Nu är det ungefärus 89 dagar nånting kvar tills vi säger byebye Sweden and Hello Sunny Beach!
Vilket innebär att det är runt 40 dagar till Borlänge.

Det är ungefär så här trögt att åka buss; Idag slutade jag som vanligt så att jag skulle tagit 16.20 bussen hem. Men eftersom mina fotbollskor redan gett upp för säsongen så skulle jag och broder upp till varberg för att byta till några helare. Vi hann alltså upp till varberg, köra fel en gång. In på bareko, vänta på hjälp, förklara vad det var. Bestämma oss för ett par andra och sen ta oss hem igen i värsta rusningstrafiken. Bilen stannade utanför dörren 16,52, hade jag tagit bussen hade jag varit på samma ställe 16.55.
Japp, precis så smidigt och enkelt är det att åka kollektivt. Till på köpet så hade jag faktiskt möjlighet att sova i bilen, vilket var väldigt uppskattat. Det är näst intill en lyx på buss 350, är det ingen kär kamrat som man ska socialisera med så kan du ge dig fan på att ahmed abdulla bersha och hans kompisar sitter bak och lyssnar på deras nationalsång. Missförstå mig rätt, jag har ingenting emot att de sitter där bak och pratar om minför dagen snygga frisyr eller vad det är dom pratar om. Men vill man sova så vill man sova.

Och det är i princip precis vad jag vill göra nu. Seg dag i skolan, och inte blev man så uppiggad av att få tillbaka nationella engelska provet...och inte blir man så pigg av att veta att när naturkunskapslektionen väl är slut så har jag en hel eftermiddag och kväll framför mig med att plugga det jävla skitämnet för att rädda mitt betyg. Inte för att jag räddar det kanske, men jag håller kvar det kanske. Med tanke på mina meriter så var jag helt enkelt tvungen att skippa träningen för att plugga. Japp, du hörde rätt. Ida madeleine Johansson stannade hemma från träningen för att studera. Miracles happen. Så knäpp blir man av 1,5 timmar med Ranja. Inte bara knäpp, man blir för jävla trött också.

Mina benhinnor mår inte så bra. Däremot mår jag alldeles förträffligt, måste vara vår och sommarglädjen som har sköljt över mig.
Idag är det måndag och det innebär att jag precis har haft 2 timmars drama och jag hatar det. Sista timmen höll jag på att somna, eller nej jag höll väl inte direkt på att somna men jag ville väldigt väldigt gärna somna.
Iallafall så är det trevligt att det är måndag för då är det tisdag imorgon och sen lillfredag eftersom jag skolstrejkar på torsdag och fredag, och det är inte fyskam eftersom det är lagfest på onsdag och galej på lördag och sen ledig på måndag också eftersom varken vår samhällslärare elelr geografilärare ville se oss då. Och sen ville inte vi se vår dramalärare så vi kokade ihop något om att vår klass inte var i skolan..och se där så hade man fem dagars ledighet då. Det innebär att jag inte har gått en hel vecka i skola sen, jag vet inte där. Och till på köpet så är vi lediga eftermiddagen den 28:e eftersom lärarna behövde lugn och ro för att sätta betygen.

Samhällslektion med Sp1c, måndag morgon 8.00.
Jocke delar ut en broschyr om EU, som bland annat innehåller en karta. Det säger väl sig själv att kartan är över Europa med EU-länderna markerade.
Denise Svensson: "Var ligger USA?...Där va?" säger hon och pekar på Storbritanien.

Det är inte fyskam att gå gymnasiet när livet leker på detta viset.
Tyvärr hade jag inte huvudet med mig imorse så jag packade med mig fotbollsgrejer och gick direkt till systeryster efter draman, och jag hade inte heller huvudet med mig när jag åkte hem utan naturkunskapsböckerna.

Får se var detta slutar. Hoppalong.

---

Jag kan inte fatta att det snart är Peace&Love. Tältet är fixat, tröjorna designade och allt annat planerat in i minsta detalj och som pricken över i:t så kom spb:arna idag och viftade med sina tågbiljetter. Vi kan vinka till varandra mellan vagnarna.

De senaste åren har jag sagt att det var helt fel låt som vann eurovision. och det har det faktiskt varit. Men efter ca. 5 månaders evigt tjöt på rix fm om årets schlagervinnare så har den tillslut accepterats i hjärnkontoret.
Men det enda jag kan sammanfatta gårdagens flopp är aldrig mer. The Ark var utan tvekan bäst och Ola Salo hade utan tvekan snyggast överkropp (jag skojar). Men nån serbisk lebb som slängt på sig farsans gamla kavaj och fått en spann vatten över frillan innan hon entrade scen och som sjöng nån utrikisk smörsång som passar sig bättre i en film som typ Låt Isbjörnarna Dansa än i min playlist de kommande månaderna. Tillochmed hardrock halleluja har smugit sig in på min mp3 inför löparrundorna. Men denna? Knappast.
Som sagt, aldrig mer. Nästa års schlagerfinal kan komma att vara på fröken fredmans 18-årsdag och då ska jag göra allt annat än sitta och glo på dumburken. Och även om Lina så fortfarande är 17 så är jag övertygad om att jag hittar nåt roligare att göra än att samla på mig aggressioner och patriotiska värderingar som jag sedan ger utlopp för i min blogg. Oj vad jag började längta till nästa år nu. Tänk, 18 år.Alla kompisar, 18 år.
Jag får ha det bra då.

idag vaknade jag 11.20, då hade jag sovit i 10 timmar. Jag tror sömn var precis vad jag behövde. Iallafall så har det mest varit plugg sedan dess. Sen har jag gjort ett schema till jobbet, och jag insåg att jag har typ ingen tid efter skolan. Jag slutar 4 nästan varje dag utom onsdag och fredag och då slutar jag 3 och halv fyra. Sen ska det tränas och spelas matcher och pluggas.
Jag längtar till hösten, för då slipper jag de tidiga träningarna och förhoppningsvis alla timmarna i skolan. Det funkar inte med två år 8-4 fem dagar i veckan, inte ens på samhäll. Jag längtar till de dagarna då språkarna kan gå hem med 20 glosor medans ekonomiarna och samsam:arna hade 20sidors arbeten att printa ihop.
jag längtar verkligen.Skadeglädje är den enda sanna glädjen?

Tre skoldagar denna veckan, inte fyskam. Knappt 20 skoldagar kvar till avslutningen, det är verkligen inte fyskam.
Innan dess ska vi ha hunnit med panghelg nu till helgen. Det är längtan mina damer och herrar.
Men jag ska hålla nere förväntningarna denna gången, hålla tummarna för fint väder och billig sprit istället.
Oj, vilken kväll vi ska ha.

På tisdag är det 3 månader kvar mina kära vänner. Känns som det var iförrgår vi beställde resan och då var det 11 månader. Tiden går snabbt när man ska ha roligt.

Jag känner att jag har lyckats med mina ordspråk idag , så det är nog bäst jag sätter punkt här.

Det blev hästhagen igår. Nejnejnej, jag har inte återgått till uråldriga vanor och börjat rida igen. Däremot har jag en ny vana som går ut på att umgås med karin i hennes hem, Hästhagen. Eftersom det blev lite väl mycket chips, bilar och choklad till oss två när vi bara satt och snacka så var vi tvugna att gå till Kohagen filmuthyrning AB, eller kort sagt till grannen sanna engman som har världens flesta och bästa filmer i sitt hörnskåp.
Efter en runda dit så kånkade jag och karin hem hur många filmer som helst med temat kärlek/tjejfilm eller svensk humor. Vilken uppesittarnatt det skulle bli va.
Jag fick göra ett studiebesök och följa karin i hennes kvällsritual sminkborttagning. Så efter typ trettiofem minuter kunde vi langa in You, Me and Dupree i dvdspelarn och bädda ner oss i sängen.
Karin såg ungefär 20 minuter, jag såg ungefär 22 och sen vaknade vi båda två med ett ryck av tv:n som vi bara stängde av och sa godnatt.  Sen sussade vi välbehövligt sött. Det finns ingenstans i världen där jag drömmer så mycket som hemma hos Karin.
När jag vaknade fick jag tänka efter om det verkligen var samma natt som jag drömt allt det där. Och tydligen, det var det.
Tack världens bästa korint.

---

jag tar åt mig, jag vet inte ens om det är riktat mot mig. det kan egentligen vara riktat mot vem som helst i hela världen men jag tar åt mig. och skäms. Det är inte det att jag har haft en taskig barndom med asfalterad sandlåda eller något som gjort att jag tror att jag inte förtjänar några vänner. Kanske är det bara mitt sätt att vara, att se till så att alla mår bra, att alla har det helt perfekt. Men det är såna kommentarer som får mig att vilja dunsta så jag slipper ta någon skit för något jag inte kan stå för. som vanligt.

nu skriver jag bara så inte ens jag själv fattar. fan.

Idag har jag varit lite krasslig. Åtminstone tillräckligt för att skippa skola och istället åka till Burgårdens Lärcentrum i Göteborg med Lovisa och vara hennes hårmodell. Och vilken modell sen! Njae, det var kanske inte just modellen som gjorde det, men håret blev görbra.

Efter alldeles för mycket mat på Burger King tack vare rabattkuponger tog vi tåget till varberg och sen buss till Falkenberg. Nej, det var ingen budgetvariant  eller något sånt, vi var helt enkelt så illa tvugna eftersom spåret inte var iordning mellan varberg och halmstad. Men fram kom vi iallafall till falkenbergs station och där såg vi en kär gammal vän som för ett år sedan hade varit pratglad och social som vilken södergrabb som helst. Men idag var han tystare än muren. jag tror inte det beror på att jag och lovisa har blivit varken otrevligare eller trevligare sen sist, det är bara så, vissa människor tar och vissa ger...

Sen blev det ett ångestfyllt besök till gekås. Redan när jag tog tag i korgen i entrén och började plocka bland shampooflaskor så visste jag att detta skulle sluta i sorg.
Alldeles för mycket onödiga prylar, alldeles för mycket godis och ett peace&love tält senare fick jag punga ut med nästan 900 spänn för att komma ifrån kassan med allt det där skräpet. Nu var det ju iochförsig inte skräp, eftersom alltihop faktiskt var saker jag behövde, som t.ex. kollegeblocken till skolan, eller stiftpennorna som typ går upp i rök så fort man vänder ryggen till. Det enda jag ser som ett tveksamt köp i detta läget är mina nya fina superbra hörlurar till ipod/mp3. Jag äger ingen ipod och jag vet inte om jag äger en mp3 längre heller för det var längesen jag såg till den. Min enda chans till att utnyttja detta köp är att använda mina egna lurar när jag lånar någon annans ipod eftersom folk brukar klaga på mitt öronvax.
nej jag bara skojade. Det där var lite under bältet. Nu får jag nog ta tag i min fredagskväll.
Hästhagen väntar.
Tjo.

Kiss me out of the bearded barley
Nightly, beside the green, green grass
Swing, swing, swing the spinning step
You wear those shoes and I will wear that dress.

jag som har mer än mycket att göra...Ändå sitter jag här.
försökte printa ner en svenska uppsats, men jag tror jag har drabbats av sån där skrivkramp. Jag?! Nu är det illa.

Plus att jag har världens tråkigaste och längsta geografikapitel och anteckningar att plugga på eftersom vi ska ha prov på det. Jag förstår inte nånting och jag har knappt läst en rad i boken. Det börjar bli kris.

Ändå sitter jag här och drömmer mig bort till peace and love och sunny beach.

ryck upp mig för fan.

Min dag igår var inte mycket att klaga på . Jag vaknade vid fyran av att regnet bokstavligen piskade mot rutan där jag låg och sov i min tältsäng på herting, yes ingen träning tänkte jag. Men när jag sen vaknade vid halv sex så sken solen, så det var bara att pallra sig upp. Så träning blev det, och sen sitta och plugga på naturkunskapsredovisningen i 1,5 timmar. Sen hade jag lektion i en timme och sen två inställda lektioner, vilket innebar att jag var ledig fram till halv tre. Så vi satt i kk och pluggade, och sen gick vi och fikade. Jag har världens bästa klass.
Naturkunskapsredovisningen gick ju ganska bra iallfall, jag kunde ju det mesta även om jag inte kommer ihåg ett ord av vad jag sa där framme vid tavlan. Men mitt G ska jag nog ha säkrat iallafall. Nu är jag iochförsig en sån där som inte tycker jag har gjort bra ifrån mig om jag inte får vg, och i "mina" ämnen är det inte okej förrän det står MVG på proven. Men helt ärligt kan jag skratta åt naturkunskap. Det spelar mig ingen jävla roll vad hon skriver i sin papper, sure jag har lärt mig något. Självklart, jag har väl inte suttit på ranjas lektioner nästan 5 timmar i veckan utan att något har fastnat. Men betyget, det kan hon ta och behålla för sig själv. Jag behöver bara en avklarad kurs, det  är allt jag behöver. Sen kommer jag aldrig mer behöva bry mig om naturkunskap. tack och lov för det.

Idag var det lång, lång sovmorgon vilket var välbehövligt efter matchen igårkväll som varade för evigt. Halv tio kunde jag pallra mig upp ur kojen. Första och sista lektionen var 11.25 till 12.30 sen hade jag bara nationellt prov i engelska i en halvtimme vid 13.30 sen kunde jag kila hem. Det där engelskaprovet var typ det bästa jag någonsin haft, det var muntligt och det gick för jävla bra.

Nu blir det svenska uppsats och geografiplugg och tinnitusfarlig musik.

och jag sken.
Nej, så var det verkligen inte alls. Mitt festsug var större än på länge, men inte fan blev det fest för det. Jag gillar mitt liv, så himla mycket. Typ. Efter en trög lördag vid datan, tog jag moppen till Jonsson. Käka grillat, snackade om allt mellan himmel och jord. Just like the old good days.
Gjorde ett tappert försök att sätta oss in i "Den svarta dahlian" men det var något sånär omöjligt, så vi gav upp och gick till kallhaga istället. Om jag inte minns fel gick vi dit för att bada, men det slutade med att vi satt på hopptornet och pratade tills det var becksvart ute. Eller mörkare rättare sagt. Sen tog vi en tripp tillbaka till det ljuva 90-talet och spelade sällskapsspel med åldersgräns på 3-7 år. Jag fick mig ett gott skratt när lovisa inte klarade det som en 7 åring uppenbarligen förväntas klara. Men det skrattet satte jag i halsen när jag faktiskt misslyckades totalt och faktiskt förlorade.
Sen blev det hemfärd och efter den insåg jag två saker :
- Mp3 är en extremt underskattad pryl.
- Mopedlukt är bland det äckligaste som finns.

Men trots avgasodören som omgav mig så lyckades jag somna tillslut. Men snart var det slut på friden när jag sönderbombas av sms. Bara för att den där Herlog får vad hon vill ha;)
Så imorse var det bara att slänga på sig crew outfiten och köra ner matöppet och lukta så där äckligt igen, helt onödigt att gå upp en halvtimme tidigare för att duscha då alltså.
När arbetsdagen där äntligen var slut var det bara att komma hem, lägga sig i solstolen och läsa historian. De första 20 sidorna lyckades jag hålla koncentrationen uppe, men när jag sen insåg att jag inte ens hade läst hälften så svalnade gnistan en aning. Men jag tog mig igenom hela första världskriget och överlevde (skämt åsido).. När jag sen inte lyckades lokalisera mina naturkunskapsböcker så satte jag mig på moppen igen och körde till IP och kollade på match.
Jag är så himla bra. Idag är jag nöjd med mig själv, jag har jobbat, jag har pluggat och jag har gjort en guldstjärna-i-kanten-insats för att bevara slöinge goifs flickfotboll.Tror jag.

Inatt drömde jag världens bästa dröm. Ni vet sån dröm så man bara vill sova hela dan, men ändå inte för man skulle bli så besviken om drömmen inte kom tillbaka.
Jag har försökt intala mig själv att jag nog faktiskt har drömt drömmar förr, som har slagit in. Men mitt andra jag bara sitter och lyssnar och hånskrattar.

Han är så 2006.
Du är så 2007.

idag var det ungefär inte alls kul att gå upp och jobba.
Antagligen för att det inte alls var kul att somna igår vid halv elva, trots att det egentligen var det enda jag ville just då.
var på världens solskenshumör till samlingen innan matchen igår eftermiddag. Sjöng och skratta hela vägen till Veinge. Det första jag får syn på när vi kommer dit är en Biggan-look-a-like ( alla slöingedamer någonsin vet vad jag menar) för er andra kan jag kort sammanfatta det som en 35+ med 40årskris, rynkigt ansikte, inte mer än typ 2 historieböcker lång men desto bredare. När jag kommit utom synhåll vänder jag mig om och ser Lina Jarälvs ansiktsuttryck och förstår att vi har tänkt samma sak. men det slutade inte där heller. För 45 minuter senare är halva planen fylld med vitklädda någotsånär omvärldsmedvetna civiliserade tjejer med en snittålder på 17. Andra hälften bestod av gräsligt lilaklädda grottmänniskor som i fyrtioårskrisen fått fnatt och trott att man kan bevara ungdomen genom att sparka boll.
Det kan ha berott på min så ofta flygande fantasi, eller också är det helt sant att detta var damerna som aldrig platsat i stadslagen, utan på ålderns höst trotsat detta och börjat spela fotboll ute på en gräsplätt i skogen.

Nu verkar jag kanske ganska sarkastisk och fördomsfull, men det är bara för att  vi retligt nog spelade 2-2 mot dessa hippies. Det var tillochmed så retligt att nästan samtliga slöingedamer gick in i en mindre depression som inte ens gick att duscha bort på en del.

Men vi är ju familjen D och vi kommer alltid igen på ett eller annat sätt.

"hade jag bara orkat hade jag fan satt mig själv hemma och supt skallen i bitar för att slippa tänka på all jävla skit just nu"
Igår verkade det helt rätt.

Nu har jag äntligen återhämtat något sådär efter årets fest, så nu kan jag blogga och låta er alla ta del av min kväll.
Nae, det där var väl inte riktigt sant. Men från och med nu är allt sant. Ville bara klargöra det,för vissa grejer kan komma att verka lite osanna.
Dagen började iallafall med sång och musik för min kära lillebror. Sen var det morgonkrubb och sen moppe ner till matöppet för kneg. En snabb dag och rätt som det var så var jag hemma igen, in i duschen, ut ur duschen, och sen månadens ångest. Jag konstaterade efter 45 minuter att jag inte har några kläder. Efter mycket högljudd ångestdämpande musik och slit och skrik på mitt hår så var jag tillslut färdig för hamburgerkalas på verandan. Och när det började bli långrandigt vid tiotiden så körde kära faster ner mig och broder till kamraterna på en annan veranda i slöinge. Där var det mycket snack med i bilden, vilket ledde till att jag satt i en taxi in till stan. Men eftersom en annan inte har åldern inne så hoppade jag och madde av vid Ulles Grill och traska bort till en badstuga. Vilket blev en oväntat händelserik promenad, det första vi gör är att inse att båda två år desperat kissenödiga, så vad gör man inte än att springa ifrån människorna vi hade i hälarna, hoppade in bland några buskar och släpper fram behovet. Men det tog längre tid än vad jag hade beräknat så rätt som det var så kom folket ifatt oss så det var bara att hoppa upp och dra upp kjol och leggings. Det hoppet slutade med att leggingsen aldrig mer går att använda eftersom de är mest trasor nu. Sen lyckades vi ganska obemärkta smyga förbi klungan av 14+are som hade samlats i gatlyktornas sken vid ocean. Tillslut kom vi fram till stugan där allt hände. På ett ungefär. Först blev jag brutalt överfallen av Sara som var mer än glad att se mig. Sen satt vi i stugan och pustade ut efter promenaden. Sen inser jag och madde att vi inte har några pengar till bussen hem. Panik. Efter lite otydliga samtal lyckas vi iallafall reda ut detta dilemma med att vi ska gå in till stan och ta bussen tillsammans med kusinvitamin och få pengar av henne. Så efter ett tungt (?) farväl av alla badstugegäster, och en snabb förlovning med sp1c-jonas så påbörjar jag och madde kvällens andra maratonpromenad. Men denna gången slapp vi gå så långt. För när vi kom till ocean så hade klungan försvunnit och allt som fanns kvar några föräldrar på stan och deras gapande tomma bilar som började packa ihop för kvällen. Eftersom madeleiene westerström är en person som ser möjligheterna, så satt vi rätt som det var i en minibuss med tre föräldrar i gula jackor. Körde en liten sväng på Klittervägen för att se till så alla stackarna där kom hem ordentligt. Sen hade jag och madde 20 frågor om var föräldrar på stan egentligen var. Siv tyckte det var himla skoj det där, för man blev precis lika barnslig som fulla tonåringar. Och det bevisade hon när amanda ringde och madde svarade och berättade att vi åkte med föräldrar på stan. Siv : Säg att ida har däckat och ligger och spyr på golvet. Typ det mest otippade man väntar sig från munnen på en 65-årig, gråhårig liten gumma i gul jacka.
In till stan kom vi iallafall. Hängde ett bra tag vid ingången till kronan för att inte alla Zätas gäster skulle se oss. Där stod vi tillsammans med andra icke 18:åringar vars största komplex just nu var att de helt enkelt inte var 18.
När vi tröttnade på det så tog vi en sväng mellan framtidens helgaktiviteter. Halvvägs runt så möter vi en av alla dom,jag visste att det var han, han visste att det var jag. Båda visste att det var vi. men vi skippade generande hälsningar. Kan har berott på den färska förlovningen, jag vet inte... Eller så var det helt enkelt inte läge. Efter det otippade mötet så tog vi oss på nåt sätt (typ) in i en trappuppgång till ett lägenhetshus. Så där låg vi en halvtimme och väntade på bussen och värmde oss.
När klockan finally tickade på mot halv tre så traskade vi bort till bussen. Bussen kom och övriga passagerare. Men varken kusinvitamin eller broder eller någon annan känning som skulle kunna tänkas ha pengar. Panik igen.
Men tillslut, när bussen kört de första 500 meterna så står de i korsningen och vinkar för att komma med. Så biljetten blev betald och nattens sömn räddad.

Så årets Valborg får väl mer än godkänt. Jag slapp sitta här och blogga om ytterliggare en högtid som var för jävla överskattad. Tack för valborg '07.

Jag är en av alla dom som skrivit ner sin hemlighet för många gånger. Minst hundra gånger om.
Jag är en av alla dom som drabbas, då och då, av nåt jag vill förklara. Jag är en av alla dom som faktiskt aldrig riktigt bara ville vara en av alla dom. Jag vill vara lite mer för Dig inatt. Jag är en av alla dom som går och tror att livet ordnas upp med tiden. Jag är en av alla dom som håller käft och går förbi i mataffären, om jag kan....