johanssonen

Det är lite mycket just nu. Men eftersom jag började halv tio idag, och nyss kommit hem kände jag inte att det var läge för att plugga Matte B, Litteraturhistoria eller engelsk grammatik med en gång.
Så det fick bli en sväng här förbi först.
Lillebror kom precis hem, kutade direkt till frysen och plockade upp glass. Så snart blir det glasskalas i Ugglarp.
Ja, jag vet jag borde inte, men efter en Hitler-träning som igår är jag mer än välförtjänt av lite frossa.

Försöker rea-fynda på H&M också. Den där omtalade kjolen som jag längtat efter en vecka var en riktig besvikelse, bland det fulaste jag har sett. Och jag som trodde jag var grym på nätshopping. Nu får jag istället dämpa partysuget till lördag, och istället fokusera på att hitta nån trasa att slänga över mig. Tydligen har vi en shoppingrunda till halmstad inbokad, yippiekayyay som vi brukar säg när vi vill men inte riktigt har pengarna.
Men det blir sista utvägen, och vem vet kanske kan det funka för en gångs skull.
Men jag är fortfarande fett taggad kan jag säg.

Du har lyft dig igen.

Det är årets fattigaste dag, utan tvekan.
Även om någon fick studiebidrag för en vecka sen, så brände hon hela på en dag.
På överlevnadsgrejer. Knappast något för nöjes skull, bara sånt man väntat sen nyår med att inhandla eftersom plånboken gapat tom.

Men imorgon blir det andra bullar.
Då börjar vi leva 2008 gott folk.
Säger hon som redan glömt att nyårslöftet var att spara.

ja, jag vet. Ni började säkert undra vart jag tagit vägen. men sanningen är den att jag bara varit här. Eller inte just här vid datorn. Men hemma, för det mesta. Och helt död.
Men vad har hänt kan man undra. Förutom att jag hade kvalitetsdag med Karin at the mall, Madeleine blev finally 18, samma tjej klarade uppskrivningen och jag blev en nattmänniska. ja, förutom det så har det faktiskt inte hänt något. och det där med nattmänniska är helt ofrivilligt.

Så kära vänner, ni har inte missat något.

Nu ska jag slänga ihop en kvällssmoothie, kolla handbollen och försöka somna i rätt tid for once.

Ciao belli.

Det är fredag, äntligen!
trodde aldrig jag skulle säga det, men 40 minuter innan Let's dance.
Det är nog bara för att byggarn är med.

Food Open Crew hette min del av bordet igår som lyckades lite halvdant med Peters Musikquiz på Harry's.
Men vad gjorde det när isvattnet var svalkande och vinet uppiggande. Skämt åsido så stämde inte riktigt mitt leg med servitörens krav så det fick bli lite provsmak av pantertanten mitt emot mig. Men trevligt hade vi.
Såpass trevligt att jag var nära att aldrig komma upp imorse, men upp och iväg och så småningom hem också och tiden därefter har jag sovit bort. Man kan nog egentligen säg att jag sover nu också.
Även om jag sitter och planerar mitt nya rum, som kommer bli görläckert när min käre bror snickarn får tummen ur snickarbältet och fixar taket.

Nu nalkas krubbet i ugglarp så so long good friends.
Känner jag mig själv rätt så hörs vi snart.

Av en ren slump, eller snarare brist på plugglust så satt jag och glodde igenom gamla blogginlägg.
Ni som känner mig vet att jag hatar att inse att jag har fel, även om jag blir bättre och bättre..
Nej men vad fan, ni ser. Jag kan inte.
Tillbaka till min point så läste jag ett inlägg där jag beskrivit mig som väckarklockans bästa vän eftersom jag aldrig försover mig, never ever. Inte jag inte. Det lustiga med det är att jag efter just detta inlägget har läst en och samma mening med jämna mellanrum "..Försov mig imorse, jag som aldrig försover mig!"
Förmodligen för att jag inte riktigt vill erkänna för mig själv att jag faktiskt försover mig oftare än de flesta andra, jag har ingen självdiciplin. När klockan ringer skamligt tidigt tänker hjärtat öppna ögonen medans hjärnan och fingrarna tänker tryck av det förbannade alarmet och somna om. Oftare och oftare vinner hjärnan, men när jag sen till slut vaknar och inser vad jag har gjort vet man att dagen är förstörd. Typ iallafall.
Och inte fan hjälpte morgonens försovning, jag är lika trött nu som en vanlig måndag utan försovning.

Men nog om min sömn. Jag försover mig, that's it.
Det var tänkt att jag skulle pluggat geografi idag, men se på katten jag har inte ens öppnat boken. Självdiciplin var det ja.  Istället sitter jag och flabbar till min egen blogg och lyssnar på Säkert! och Winnerbäck bara för att tagga upp till mardrömsträning om en timme. Jag lyckas förmodligen inte med det heller.

Tog ett break från mitt söndagsslapperi och följde med pappa till slöinge idrottshall för att se lillebror sparka boll.
Sista gruppspelsmatchen, vinna eller försvinna.
I en minst lika mentalt viktig match, mot skrea.
Och det syntes att det var min lillebror.
Samma förbannade blick, och när bollen ligger framför fötterna biter han ihop tänderna och spänner hela ansiktet så man skulle kunna missta honom för att vara på korståg istället för fotbollsmatch. Och givetvis de där hemska brännmärkena på knäna för att han var tvungen att slänga sig för att nå bollen innan den åkte ut över linjen.
Det mest klockrena var kommentaren när han kommer ut från planen "Vi kan ju fan inte förlora mot skrea."
fast grejen är att de alltid gör det, varenda gång. och även om dem vet när matchen börjar så verkar det alltid komma som en chock efteråt, att de förlorade denna gången också. been there done that.
Just det där kan vara det bästa med sammanslagningen Slöinge/Skrea, att man slipper de matcherna när benen inte springer dit man vill och bollen definitivt inte rullar dit man vill.
Men den allra tydligaste likheten mellan oss,  var att han efter en dusch kommer ut och meddelar att han ska stanna kvar för att kolla på de andra matcherna. Han hade redan glömt den förödande förlusten mot de gulsvarta, och den förbannade blicken låg kvar i högen med matchdräkter.Precis som nån annan vi känner.

Vi som inte låter bensin eller lathet komma emellan oss och en lördagkväll med guitar hero.

    

Det vi hade mest gemensamt var att vi blev dissade allihop.
Kanske värst för tjejen i mitten. Men eftersom hon inte var så bra på spelet så fick hon ju ha tur i kärlek istället, så det löste ju sig. Skämt åsido, men sant var det. Att det löste sig alltså. Enda anledningen till att jag skrev det är för att vi inte ska glömma den kvällen då jag och madde var psykologer alabama. Enough is enough så nu sätter vi punkt för det.

Vaknade imorse aningen för tidigt av solen i ögonen. Inte låten alltså, utan att jag faktiskt hade solen i ögonen. Yes, finally vår! Men två sekunder senare gick den i moln och vi har inte sett till den sen dess.
Så istället för att traska runt på stranden med kompanjonen blir det geografiboken. Fyra dagar till, sen ska jag slänga den förbannade gröna fula äckliga boken åt fanders och elda upp blocket och slänga askan i ansiktet på Monica.

Det är lördag. Och jag är inte det minsta sugen på galej.
Även om jag blev lite sugen när jag städade allra längst in i min garderob innan, och helt otippat hittade en jc-kasse med en hel del flytande godsaker. Eller när camilla ringer och säger att vi är bjudna på fest till bosniska föreningen. Inte för att vi har fördomar( åhnej) men det är väl kanske inte riktigt vår del av stan om man säger så.
Men nej, ikväll blir det vinden, guitar hero, datorn, ramlösa och madde.
Och kanske de där andra som man aldrig får nån ordning på. Skämt åsido, men inte helt oväntat så är det jag och magdalena som håller oss till planerna.

Och nu bet jag precis mig i läppen. det måste vara ett tecken.
Precis vad det är ett tecken på vet jag inte, men ni kan ju få tolka själva.
Det gör skitont.


om 29 veckor sitter jag på ett plan mot magaluf. 
Känns som att man kommer hinna bli rynkig innan den dagen är här.

enligt sterling.dk kan jag för 1898 kr få en vecka i bulgarien också. inte fy skam.

Sådärja. Så var försäsongen igång, nu igen. Och alldeles för tidigt som vanligt.
Men vi ska nog härda ut i år också, och trots att det känns som mission impossible så ska vi nog få upp flåset lagom till seriepremiären i april.

Sista jullovsdagen imorgon, och en annan ska tillbringa hela den dagen på matöppet. Inte helt otippat så ligger geografiboken lika orörd som den 21:e december, så det kommer bli en del pluggkvällar framöver. (vem försöker jag lura?)

Eftersom mitt rum varit rena kylskåpet ett par dagar nu, p.g.a jag vet inte vad men nåt med elementet, så har jag emigrerat till bäddsoffan en halvmeter från denna manicken. Och man sover som en stock där, så det får bli en tidig kväll så jag får så många timmar som möjligt i soffan. vad är det för fel på mig? längta till en gammal, turkos, blommig bäddsoffa?

Tills vi hörs igen, hao de gött.

Om man inte är bra på så mycket annat kan man iallafall stoltsera med att man är rätt grym på Så kan det låta 2.

Efter en nyttig dag med mycket träning och fotboll blev sista anhalt den lilla garagevåningen i Asige där det var grönsaker, hemmagjord dip, värmeljus och sovsäckar. Framåt två, tre tiden hade i princip alla utom madde slocknat som fortfarande låg i sin hörna och undrade "ska vi inte leka en lek till innan vi sover?" . Det skulle vi tydligen inte för alla andra hade dött ut efter mycket prat och omskakande nyheter. Ja, alla utom jag då som låg och skrattade åt magda.

Ganska många timmar efter Lovisa vaknade vi andra till liv, utom madde då som äntligen hade somnat. Efter frukost och en halv film var det jobb som väntade, och efter en hemskhemsk dubbelhemsk eftermiddag i kassan är mitt huvud helt slut och allt jag vill ha är mat i magen och en bra film på tv. Och typ 923489347298 filtar över mig eftersom saken som borde värma upp mitt hus strejkar, och det är typ lika kallt inomhus som utomhus. Det är bud på att slänga på skinnhandskarna för att ens skriva detta inlägget. Men det skulle innebära att jag behöver gå ner för trappan och hämta dem, och vi vet ju alla att värmen stiger uppåt så det vore ju som ett självmordsförsök.
Så det är nog bäst att jag tackar för mig här och nu.
Vi hörs vet ja.
p.s det har snöat.d.s

Ett perfekt avslut på 2007.
En sämre start på 2008.
Men tack för igår tjejer.