ömsesidigt hat.
Men tack gode gud för att den tiden är förbi och att Linnea numera är Softar-Lisa med helt andra betygskriterier. Dagens genomförande har tre stavelser, and that's all I have to say about that.
Men jag skulle bara behöva få ur mig att jag aldrig kommer komma över de aggressioner jag har mot ms. Bengtsson. Typ.
För att vara måndagen efter lovet är det inte så pjåkigt iallafall. Fick en mjukstart utan några seriösa lektioner, latinlektionerna borde alltid vara 25 minuter långa och innefatta 20 minuters trånande efter Brad Pitt i Troja.
Nu blir det lite energikick i form av att titta bilder på Fiesta Magamar, och sen träning. Såklart.
Söndag, blodiga söndag
och det var ju inte helt fel med melodifestivalen och x antal oc-avsnitt. Trots att jag är inne på mitt 18:e år och borde vara ökänd på falkenbergs gator på lördagkvällarna.
Men jag tänkte ta igen det nästa lördag och om 10 månader kommer det bli ännu värre.
Jag hoppas ni kände av ironin.
Inne på lovets sista timmar, och så här med facit i hand så har jag bestämt mig för att detta skulle vara ett pluggfritt lov. Eftersom jag nu ignorerat böckerna i en vecka ska jag istället ta tillvara på veckans håltimmar och bänka mig i tysta rummet och skriva klart religionen, historian och svenskan och bla bla bla. ALLT.
Dream on Ida.
Nu blir det en timmes kvalitetstid med min gode vän datorn, och sen en sväng runt kvarteret och sedan en kvällsfika på Herting. Japp, vi ska till civilisationen.
jackpott på lördag.
Och det var precis där jag somnade inatt efter ett antal O.C-avsnitt.
Några timmar senare, närmare bestämt 10 vaknar jag i en soffa, en annan soffa. Nämligen tv-soffan, på andra sidan dörren.
Hur, när och varför kan man undra.
Det är lördag nu igen. Jag som sagt i en vecka att jag skulle gå till träningen om det var fint väder, inget förutom regn och snö kan stoppa mig. Men jag vaknade innan, tittade ut och såg träden halvligga p.g.a stormen och bedömde det som dåligt väder. Kanske kan bli en promenad hem från träningen istället, eftersom jag är totalt utmattad efter de senaste veckornas tempo och alkoholintag och fasar inför de kommande veckornas sådant, så kanske jag har tur och hamnar framför tv:n ikväll. Men det har jag sagt förr och ändå hamnat nån helt annanstans.
ha en trevlig dag gott folk.
snabbvisit.
Det är lov, jag borde ha mer tid än någonsin att sitta här.
Men lönen ska jobbas ihop, rummet ska målas om, benen måste ut och springa och sparka på boll.
jag hinner inte, jag är ledsen.
Men det kan vara det skönaste sportlovet på flera år faktiskt. i söndags bestämde jag mig för att jag ska absolut inte göra någonting denna veckan. För en gång skull har jag faktiskt hållt mig till det, att bara träna, jobba och måla rummet.
Dock har jag inte tränat mer än vanligt, kan inte påstå att jag har jobbat speciellt mycket heller, och jag har bara målat listerna på mitt rum.
Men jag är nöjd, det är fredag och två dagar kvar tills att är som vanligt igen.
De där tre arbetena jag borde skrivit under veckan kan nog vänta lite till.
Innan jag drar till jobbet om en halvtimme ska jag kolla upp vad flygbiljett till Thailando kostar.
Matöppets nya personalförmån är gratis boende i landet i väst.
Jag vet vad jag ska göra efter student -09.
heaven can wait we're only watching the stars.
Och det har både hjälpt mig och stjälpt mig i vissa lägen.
Men även en sån som jag kan vara seriös, även jag kan bli allvarlig och prata om livet svåra stunder eller få människor att må bra genom att säga nåt snällt.
Det är kanske inte varje dag, men minst en gång om året.
Men varje gång jag ska dra på mig den seriösa looken och säga nåt allvarligt till mr. v i klassen tittar han misstroget på mig, vilket inte alls är meningen. Du låter väldigt ironisk Ida.
Jag vet inte vad jag gör för fel, men han tar aldrig mina komplimanger på allvar. Inte för att just det spelar någon roll, men jag börjar bli orolig för att det finns människor som inte kan ta mig på allvar. Det kommer alltså finnas människor jag aldrig kommer kunna prata seriöst med, get down to earth med så att säga.
Men whatever, hellre det än tvärtom som jag misstänker är Karins livs-motto.
Det är fredag, jag överraskade mig själv med att hänga med Jenny till tysta rummet i biblioteket. Namnet är på inget sätt vilseledande för det rummet är tyst. For sure. Så där satt vi och pluggade i flera timmar i väntan på nästa lektion. Håltimmen på fredagarna har börjat bli lite tjatig. Jag som vart orolig för att mitt historia arbete skulle bli en sista minuten grej, men icke.
När jag sjönk ner mellan bokhyllorna för att kolla lite i stans största bok fick jenny för sig att det såg ut som One Tree Hill. Jag har alltid tyckt att jag och Peyton vart lika. Skämt åsido.
Ni får ursäkta detta usla blogginlägg, men det är fredag. Kreativiteten är slut för den här gången.
Ikväll blir det mammas mat, deras tokiga homies och en stor portion O.C. Ni får ursäkta det med.
My valentine is absent, again.
Det är alla hjärtans dag. So what, mitt skåp är minsann inte överfullt av rosor.
Men dock sken solen vilket var alldeles för längesen, och jag fick en liten fika stund med glada vänner på The Lounge uteservering, vilket också var alldeles för längesedan. Uteserveringen alltså.
Sedan hem för mammas nya påhitt, alla hjärtans dag fika med alla sina barn. Vaniljhjärtan och glass, såklart. Vad annars?
Och med tanke på dagens diet så är mitt träningssug inte helt orelevant. Eftersom man för längesen borde tagit tag i Beach'08-projektet, känns det ännu mer aktuellt.
Men istället för att knyta på mig löpardojorna så surfar jag runt på Sheshape's hemsida för att eventuellt tillbringa min dödstrista håltimme där imorgon, men jag insåg nyss att det inte var något för mig. Så kanske att det blir en sväng runt knuten trots allt.
Men som jag sagt förr; känner jag mig själv rätt så blir ytterliggare ett avsnitt O.C så jag kan snyfta ikapp med...öh mig själv?
Känns som att halva min vänskapskrets flytt landet denna veckan.
Jag vill också till Indien, eller Thailand det går lika bra. Eller kanske Canarieöarna. Eller varför inte Österrike.
Ärligt talat, jag kan nöja mig med Hemsedal med Daniel Hoflund och Jesus nästa vecka.
Googlesökning:
The day the music died
Jag kanske la mig där i sängen och började plugga italienska. Congrats till mig tänkte jag, först.
men efter dryga 30 minuter kände jag hur ögonen höll på att falla ihop. Fan jag måste sova.
Men eftersom jag pluggat i typ 30 minuter så borde jag ju kunna dem där glosorna, så jag stängde boken och blundade.
Vaknade fem minuter senare med dåligt samvete, så dåligt att jag kände att jag behövde komma ut. Så jag tog mig en stavgångspromenad.
Visserligen en av de bättre ursäkterna för att inte plugga, men ändå. Ida, kom igen. Du har två prov på två dagar och du har inte brytt dig ett jutta.
Pissa påre som någon kanske skulle sagt.
Men jag säger så här, nu kan jag den där italienskan. Och det är ingen idé att jag ens börjar titta på svenskan eftersom jag då kommer glömma bort italienskan.
Jag gör det för lätt för mig känner jag.
Men vi lyssnar på lite Buddy Holly, kollar tapeter och fördriver en halvtimme för sen kommer mina nya bästisar i rutan igen, och så var denna dagen avklarad.
ByeBye Miss MVG
Eftersom lektionen med Jensnäs var lika populär som vanligt var det med nöd och näppe som jag hann med bussen. Men hem kom jag, med kanske världens tungaste (tyngsta) väska.
Men med en kraftansträngning slängde jag bara upp den på sängen och började städa mitt rum istället. Försökte förtränga italienska provet imorgon och svenska provet på torsdag. Och när jag hellre städar än pluggar då är det illa, riktigt illa. Men när jag tillochmed ställde mig och diskade insåg jag att jag aldrig skulle samla mig för att plugga, så jag satte en deadline. 17.30, så länge skulle jag chilla sen skulle jag med våld banka in den där grammatiken.
Jag är tio minuter sen till mötet med italienska boken, och jag stressar inte för att bli färdig. nej, i själva verket sitter jag istället och planerar vad jag ska göra sen.
Att jag aldrig lär mig.
Nu, nu. Äntligen känner jag mig redo.
äsch, vem försöker jag lura. Det är Grey's på tv.
It takes a Ida
Det är riktigt lustigt i skolan måndagen efter.
För varje person man möter så kommer man på mer och mer av vad man egentligen pysslade med i den där bygdegården.
Tydligen var vi några som fick för oss att vi var italienare. Kanske ingen succé eftersom vi mest använde oss av ett ord: Prosciutto. Japp, vi sa skinka.
Det där förväntade skvallret levde upp till förväntningar, kanske ännu högre till och med. Precis som samhällsbitcharna vill ha det.
Jag mötte min lillebror i dörren när jag kom hem, han skulle ut och springa.
jag är fortfarande chockad. Han? Springa? I mörker? I kyla?
Så efter lite italienska verb och annan skit, med Eros Ramazzotti från högtalarna är det nu min tur att ge mig ut. Fast bara till en varm idrottshall i Slöinge. . Ni känner väl mig.
Ci Vediamo!
flashback.
http://youtube.com/watch?v=UNNwCi3mFEA
kanske borde jag inte ha gjort det.
jag är inte helt säkert på att det är hälsosamt med gåshud över hela kroppen och ett överbelastat hjärta.
Men jag gjorde det, och ni borde göra det.
Kanske det häftigaste är att mitt blonda huvud guppar med i takt där ute i folkhavet. Minst lika coolt är det att falkenbergaren står längst fram och sjunger med. spola fram till 02:40, om du bara måste veta vem.
senaste nytt från da hood
jag har inte ens övervägt att gräva fram skolböckerna.
Förresten så lät det väldigt fel att skriva skolböckerna, men ni fattar.
Vi är snart 18 så förr eller senare måste vi sluta tycka sånt är genant.
Tillbaka till televisionen så längtar man ju knappt till säsong 5 One Tree Hill kommer till oss här i norden.
Det ska inte bli fy skam med två veckor med OTH och OC och Vänner varje kväll heller.
Jag trodde aldrig jag skulle bli sån fanatiker. Men I've so fallen.
För er som åkt den gröna faran för sällan, får ni nu en simpel uppdatering på vilka beats som kan få den mest bakfulle på festhumör:
Elin och Alex - Du
Linda Bengtzing - Han är min
startskottet.
Det var 18-årskalas, Sara och Evelina. Vi var ett muntert gäng som tog oss från Ugglarp da hood till Hebergs Bygdegård, där vi inte var ensamma om att vara glada i hågen. Och värre skulle det bli.
Tanken har slagit mig att jag skulle bli en gossip girl, med den anonyma bloggen med det senaste skvallret från alla 18-årskalas och annat hitte-på som händer dessa dagarna.
Men sen kom jag på att jag förmodligen skulle avslöja mig själv allt för fort. Vilket är synd, för när jag tänkte på saken inatt så hade jag nog överbelastat nätet med allt skvaller från gårdagen, men ska jag vara ärlig är det som bortfluget nu. Så det får bli det gamla vanliga, med snacket i de blå sofforna imorgon.
Osis för mig att jag bara har mig själv att skvallra med i väntan på första lektionen eftersom den nämda 18-åringen Sara gittar till Club Goa inatt.
Den överförfriskade och ytterst sentimentala Elin kan ha sagt det bäst: de börjar bli så gamla.
För detta var ju bara början, på alla kalas vi, folket ska på det närmaste året. Vi kommer nog bli goda vänner.
Innan ögonen ramlar ihop ska jag leta upp min mobilladdare så jag kan återuppta telefonsamtalet med Ludenben, lägga mig i soffan och softa till 18.30. . Sen om jag mot förmodan skulle ha tid, ork och lust så kanske jag möjligtvis pluggar litteraturhistoria eller italienska, förhoppningsvis både och.
Say I am you.
Och jag klarade mig igenom min fullspäckade dag, tillslut ankom även jag med kamrater till Vinbergs Bygdegård för att fira artonåringarna. Något sent men bättre sent än aldrig som man brukar säg.
Vart kvällen tog vägen har jag ingen aning om och hur vi fick timmarna att gå vet jag inte heller, för det var inga stora happenings. Allt bara flöt på.
Även om det inte var så många timmar att förbruka eftersom min kväll började ta slut vid elva, men jag har bara mig själv att skylla och vi vet alla att man lär sig av sina misstag.
Efter ytterliggare någon timme packade jag och kusin chaufför in oss i bilen och fick genast sällskap av broder med kamrater. Destination Abilds bygdegård för att hämta päronen blev kvällens sista anhalt, men de partysugna parenteserna ville inte hem riktigt än så det fick bli några efterfest danser ihop med de gamla.
Jag tror det är en oförtjänt bra dag idag.
Men istället för att ta tillfället i akt och plugga latin så gjorde jag och sara karlsson en jag och sara karlsson grej.
Dagen efter promenader med tillhörande skvaller är the grej.
Gammal bild men jag och 18åringen var minst lika snygga på hebergs gator idag.
