these are the days we'll remember always

Jag tror det hela började för mig igår, började på riktigt mena jag. The time of my life, studenttiden.

Alla (eller iallafall de som orkade sig dit) Sp3orna hade hälsodag igår, vi började på motionshuset med svettis och skuttis. Sedan brandinformation som ingen riktigt förstod poängen med. Sen fick vi dansa, och om alla inte var partysugna innan så blev man det definitivt då. Och efter det blev det bara bättre.

Det var en av de bättre förfesterna, handplockat sällskap, nästan skräddarsytt för mig och som grädde för moset var det nog topp 3 av studentfesterna.

Jag hade askul och skulle kunna kalla det en nytändning. Plötsligt blev allt så mycket roligare.

Eller ser jag ut att ha tråkigt?

Dagen efter var inte mycket sämre.
Alarmet 06.30 tystade både jag och Alexandra ganska snabbt, istället bestämde vi oss några timmar senare för att skippa andra och sista lektionen också och istället ha en softardag med film. Filmen blev Brokeback Mountain, och vi kan väl säg att det lär dröja innan vi ser den igen. (var den verkligen så dålig sist?) Men mitt i alltihop ringer telefonen och vårt sällskap behövdes i stan. Så in i bilen hoppade vi och höll tummarna för att farbror blå inte var ute på vägarna idag. Sen satt vi i matsalen med ett gott litet gäng och pratade bort flera timmar. Så många timmar att den där andra och sista lektionen jag nämnde, hann både börja och sluta utan att vi infann oss där. När alkoholhalten var under kontroll satte jag mig bakom ratten på min kidnapparbuss med Chawlie och Alexandra och bara körde.körde, och körde.
och efter många turer hit och dit sitter jag halvdöd i tv-soffan och gör upp ett manus i huvudet för vad jag ska säga för att hålla min bästa kompis på rätt väg.

och jag är lycklig.


spending my time

jag är inne i en tankeperiod.
Jag får såna ibland, då jag slår ihjäl all min ensamma tid med att tänka.
Jag tänker inte ut några lösningar på världsproblem, men ändå saker som kan fylla något slags tomrum.
I lördagsnatt på fyllan och villan när jag valsade hemåt i min ensamhet och möter en taxibil som for förbi Hertings 30-skyltar, i minst 130. Så tänkte jag, varför kör de aldrig så snabbt när de har kunder i bilen? Tänk vad alla hade blivit glada, desto kortare lidande för kunderna eftersom man slipper se taxametern sakta sakta ticka iväg mot banklån(summan blir ju densamma men man hinner inte reflektera över det på samma sätt), och även desto mindre lidande för just chaffisarna som alltid knyter näven lite hårdare om ratten när samma konversation alltid inleds med "många körningar ikväll?" och alltid nånstans i mitten fortsätter med "är det inte jobbigt att köra så fulla människor?".

mm, jag känner verkligen att jag gav ett väldigt bra exempel vad det det är för något som jag funderar över när jag försvinner bort från verkligheten.
tolka det som ni vill. jag är en tänkare.

så då kan man fråga sig varför jag har så jävla svårt för att få psykologin att fastna i huvudet.

when you walk into the room.

känslan smyger sig på mig att allt håller på att rasa samman.
Min ekonomi är så gott som obefintlig, eller en ekonomi finns det ju. En usel sådan.
Min pluggambition går på sparlåga. Jag kommer fråga mig själv i juni varför jag inte bara bet ihop och läste det förbannade engelskahäftet om alla förbannade amerikanska presidenter. jag vet det så väl, men vad hjälper det?
Jag känner min egna piska jaga på mig att köpa tyg till min balklänning. Fram tills idag har jag haft modell och färg klar, men sen var det som att jag plockade ur hela idén ur mitt huvud och bara knycklade ihop den och spottade på den.
Nu har jag 12 bilder i en mapp på datorn. 12 bilder som helst bara ska smälta ihop till en. 12 bilder och 12 tusen färger.

det plus att jag inte har några kläder, keligaste frisyren, sjaskigaste hårfärgen och strängaste schemat.

men trots allt det där så vaknar jag lycklig om dagarna nuförtiden. Varför kanske ni frågar er?

luuurdag

Jag luktar skunk, svett och ugglarp.
Med andra kan vi alla vara glada att jag är alldeles ensam hemma.
Men strax ska jag hämta lillelillebror i civilisationen, och det känns väl som att jag borde fräscha upp mig innan det.

so long.

blod, svett och tårar.

Jag tränade innan, så svetten rann.
Men jag har tänkt ett tag på att när man sitter vid maskinerna och typ tränar biceps, så blir man bara trött på stunden. Två minuter efter att man slutat så är man nästan lika pigg igen. Så jag satte mig på en cykel och cyklade som om det gällde liv eller död, skitlänge satt jag där. och svetten rann och jag flåsade så högt att de utvecklingsstörda (på riktigt, de var det) på sidorna av mig stirrade på mig som om jag höll på att dö.
Men det var så jävla skönt.
och jag saknar den träningen fruktansvärt mycket, speciellt nu när det är försäsongträning för Skröinge, vilket innebär at man springer och springer tills man håller på att spy och när man väl har spytt ska man börja med styrketräning.
Det är såna kvällar man somnar som bäst.

Men med tanke på hur otränad jag är så är jag nästan lika slut nu, som efter en sån mördarträning, så lär jag somna rätt gött ikväll med. Och maträtten jag precis slängde ihop är vidrig och ev. vomeringsvarning har utfärdats.
Det är inget bra på tv ikväll och jag sitter ensam. Så vad att göra?
Kolla lite One Tree Hill för att slå ihjäl timmarna tills sällskapet anländer texempel.


känd&smal

jag har precis låst dörren om mig. ordentligt, och dubbelkollat. För det är sånt en tjej från ugglarp gör när hon blir ensam i en lägenhet inne i staden.
Det har precis varit 3 tjejer här och planerat årets fest, för det kan jag lova er att det kommer bli.
Mer info kommer. till er som är bjudna iallafall.
Det är en ganska go makt att ha, känslan av att alla vill komma på vår fest..eller det borde vara en ganska go känsla. Men jag hatar den. Det blir en jävla rankinglista och det går inte att undvika att någon vill sticka en kniv i ryggen på en,and god knows we don't want that.

En känsla vi däremot tycker bättre om är den att sitta ensam i en mysig lägenhet med en stundande sovmorgon. och vad ligger och pockar på uppmärksamhet om inte en hel One Tree Hill box? Ni kan ju gissa vad jag ska göra nu.

jag tror jag ska börja mitt nya liv imorgon.

tyngden på dalskidan, älskling

Åre var alla tiders.
Om nu alla tiders innebär ett väldigt grabbigt umgänge, svinkallt utomhus, nästan lika kallt inomhus, molnigt och blåsigt.
Men om man bortser från det så var det skitroligt umgänge, god mat, mysiga kvällar, massa kortspel, galet afterski och en jävla massa redbull jäger.
Precis vad man behöver när Falkenberg är som tråkigast, i mitten av januari.

Det var sådär kul att komma tillbaka till massamassamassa plugg.

Det enda som håller mig vid ytan från och med nu är mitt körkort och en stundande comeback.


140109

hej jag har haft körkort i 23 minuter.
jag har precis bränt ut en skiva fullproppad med all lycklig musik sm ska få känneteckna denna härliga dag.

11.10 ska jag ta bussen ut till Ugglarp, hoppa in i mammas bil och sätta igång den nämnda skivan.
Sen ska jag köra in till skolan och sjunga med i varenda låt.
och efter dagens engelska lektion ska jag köra hem och packa det allra sista för sen ska jag åka till åre och min kära kusin.


det är förmodligen en av de bästa dagarna i mitt liv.

har du hört den nya kortlåten?

Det är inte så att jag vill medge att ni hade rätt.
Ni som stannade hemma igår för att det skulle bli en lam utekväll.
För det stämmer inte riktigt.
Jag hade fruktansvärt roligt på förfesten. Frågan är om övriga boende på Mannaberg hade lika kul? Frågan är om inte grannbarnen fått men för livet efter att ha sett 5 fulla tjejer utföra rörelse inget barn borde se.

Men sen efter det kan jag ge er ett medgivande. För Grand var riktigt lamt. Det var för lite folk, för tråkigt folk.
och jag suckar åt mig själv för att jag inte passade på att gå till zätas.
Men vi ser det så här istället, då har vi nånting att göra nästa utekväll. Gå till zätas alltså.

Jag tackar gud för den perfekta timingen som tog mig ända hem till ugglarp vid två-tiden.
Jag tror matöppet tackar för det också.

Nu ska jag slänga av mig de gräsliga jobbarkläderna och byta om till nåt mer sofistikerat. Jag ska till 7an och äta hemmalagade polkagrisar och säga hejdå. Fattar ni hur länge fyra år är?

Hörde jag bacardi razz?

jag tyckte väl det.

kroppen duschad. check.
makeupen på. check.
klänningen på. check.
drickan på kylning.check.
partyskivan i stereon. check.
stövlarna putsade. check.
humöret på topp. check.
levern i standby-läge. check.

ja, men då ses vi väl i dimman.

time stand still, against your will

Det blir en fredagkväll i skabbiga mjukiskläder med stereon på högsta volym.
Elin Sigvardsson ska få äran att sätta toner till mina tankar.
Det är hon som gör det bäst när humöret matchar vädret.

Men imorgon vid denna tiden slänger vi på partyplattan.
och om jag får gissa så är det nog det här vädret/humöret då:

den lyckliga generationen.

Jag vet inte hur det gick till, och jag vet inte vad jag tycker om det.
Men helt plötsligt var mitt sista jullov slut.
Det är väl kanske inte så mycket just själva jullovet jag kommer sakna.
Mitt vemod över att det är slut beror nog mer på att det också innebär att jag tar studenten om ett halvår.
Från och med nu och sex månader framåt tillhör jag Den Lyckliga Generationen.
Inte så mycket att ha vemod över, kan jag hålla med om. Jag är mentalt förberedd på den bästa tiden i mitt liv.
men den stora vemodsfrågan är givetvis:och sen då?
Och ärligt talat vet jag inte. Jag har ingen plan.
Men likabra det eftersom mina planer ändå aldrig funkar. För att citera världens bästa film.

Men jag tänkte att jag skulle ta och göra denna terminen till den allra bästa.
Höstterminen var sammanfattningsvis outstanding.
Men om man granskar den lite noggrannare så var den långt ifrån så bra som den borde varit.
Det närmaste jag kom en comeback på fotbollsplan var 5 minuters lattjande med en boll och sen tillbaka på ruta 1. Jag blev långt ifrån så vältränad som var planerat, jag blev långt ifrån så charmad som planerat och jag blev långt ifrån så rolig som planerat.

Nytt år, nya tag? Nu kör vi.
eller 2009 - dags att leva, dags att chansa som spritflaskan sa.

This is the year

apropå rubriken har jag de senaste tre åren haft just de 4 orden som någon slags slogan första veckan i januari.
Jag har väl på något envist sätt hoppats att jag tillslut ska få rätt, att this really is the year. Fast mina krav på ett sådant år har aldrig uppfyllts, men eftersom vi alla vet att jag inte kan erkänna fel så har jag sådär i slutet av december, när det närmar sig en sammanfattning, på något sätt vridit synvinkeln ungefär 876 grader och uppfyllt kraven. Men jag har ju nu faktiskt erkännt att det ärligt talat aldrig har blivit ett sånt år jag har tänkt mig. Så därför börjar vi ytterliggare ett år med This is the year, slagorden från en av Marits bättre låtar, och ställer endast ett krav. Att jag inte ska ha några förväntningar alls.
Jag kommer vakna den 6 juni, med en förjävlig huvudvärk förvisso, men helt jävla vilsen. Men det är okej, för jag förväntar mig inget annat.

och för er som skiter i mina djupa tankegångar utan bara är här för att veta var jag höll hus igår så:

Vi avböjde alla destined-to-fail-fester i stora lokaler, med internationell inbjudan, åkte till ica och köpte två bärkassar mat och ställde oss sedan i ett kök i Asige och tillagade förmodligen 2008-års bästa middag.
Ja, vi hade förbannat trevligt. Hur hade ni det egentligen?
Och istället för att sitta hånga och klunka i oss alkohol och vänta på samtal från någon som kunde tänka sig att ha med oss på fest.
Så satt vi istället i lugn och ro och pimpla vin, spelade spel snacka skit och gjorde tillslut ett eftertänkt urval om vilken lokal vi skulle förgylla med vår närvaro.

Vi valde Kristinas Lanthandel.
Så här med facit i hand var det ett väldigt bra val.
För 2009 kunde knappast fått en bättre start, och att vakna i det sällskapet med strålande sol och minusgrader utanför dörren var rent ut sagt toppen.

RSS 2.0