sova bör man
Helt seriöst.
Jag har alldeles för mycket i skolan, för att ens veta vart jag ska börja.
Det är fotboll 24-7, och det åt helvete för mycket.
och till på köpet kommer italienarna på lördag och jag är långt ifrån förberedd.
Samtidigt som jag har ångest alabama för den 5 juni, för allt jag inte hunnit med på 3 år som man borde hunnit med på sin gymnasietid, och allt det där som jag ville att den sista månaden skulle innehålla som jag inte kommer hinna få in i mitt schema denna sista månaden som inleds nästa vecka.
Men trots det så ska det bli så förbannat underbart.
Nu ska jag sova, bara för att slippa tänka på allt jag borde göra.
långsiktigt, som sagt
Mitt mål är att fylla en vägg foton. I ramar alltså, ingen fototapet. Någon måtta får det vara.
Det är iallafall ett projekt som legat på is i sisådär ett halvår eftersom jag inte fått tummen ur och köpt fler ramar. Tills idag, när det stora gula lowcash huset i inlandet fick sig ett besök.
Men eftersom det som sagt är ett långsiktigt projekt funkar det inte att köpa massa massa ramar på en gång, utan det brukar bli ett par stycken i taget. Idag hade vi dock spenderbyxorna på så det blev hela fyra stycken. 20 kronor fattigare sitter jag nu här med det stooora tjocka, faktiskt ganska fula fotoalbumet med de där gamla posekorten från 2004, de suddiga mörka korten från Sunny Beach eller några miljarder lagfoton. Kort sagt har jag bara ganska tråkiga kort kvar att välja mellan, alla de där fina, roliga, lite mer up-to-date korten ligger på datan, och jag kan ju inte gärna spika upp datorn på väggen.
Men för tredje gången gillt, det är ett långsiktigt projekt så innan jag behöver leta bilder igen kanske någon hunnit skänka mig en miljon så jag kunnat framkalla alla de där fantastiska korten.
Det går bra nu.
utan att låta alltför djup och seriös
den 8 juni tog min säsong 2008 slut, om man bortser från 18 minuter i augusti som inte borde spelats (another story)..
I vilket fall sa jag då att jag är tillbaka när gräset är grönt.
Igår låg vi ett gäng skröinge-damer på sveriges finaste fotbollsplan, Slöinge IP. Gräset var grönt och Ida var där, och det var flera år sen det var så roligt att spela fotboll. Och då ska vi ta med i beräkningarna att vi förlorade med 3-1.
Denna lördagen har än så länge varit helt fantastisk. Det var ett tag sen man vaknade utsövd 8.30, kunde lägga sig på balkongen med datorn i knät och förena nytta med nöje. Sola och plugga = livet som student.
Det där engelska arbetet jag gnällt om alldeles för länge fick sig äntligen en omgång. Men jag raderade dem två sidorna jag redan skrivit om High School Life och började om med ett helt annat ämne, ambitionen var på topp.
8 timmar senare är jag några rader från ett färdigt arbete, och man skulle kanske kunna tro att jag fortsätter tills jag är klar, men icke. Lite som att stanna på upploppet, men är det lördag så är det lördag. och är det strålande sol och personalfest med laxarna på bratt så är det, och vi kan inte göra något åt det. Inte för att vi vill det heller.
Snart väntar Stig på sällskap som kan knäppa några kalla med henne, och man ställer väl upp.
Vi ses i dimman.
och det är väl ändå ingen som gillar måndagar?
Och det ska man aldrig göra, eller jo självklart. Men inte när man redan har ångest för de närmaste månaderna.
Eller ångest kanske är fel ord, lite orolig att det kommer gå för fort bara och att jag kommer vakna någon vecka efter studenten och förbanna mig själv för allt jag missat.
Och till på köpet så frågar min kära klasskompis, som jag kommer sakna mer än jag tror, om jag kommer gråta på studenten. Jag hade inte tänkt det, men just idag känns det som att det kommer bli floder.
Just idag känns det som att jag hade behövt gråta floder, helst nu med en gång Jag orkar bara inte med livet mellan helgerna, men jag vet så väl att bara denna veckan tar slut så blir allt mycket bättre.
Iallafall skulle jag ju utnyttjat veckans enda lediga eftermiddag och plugga, men istället hittade jag ett paket från IKEA som behövdes byggas ihop, sen behövde mina pinnar lite ompyssling..och ja, sen var klockan jättemycket som vanligt.
Men eftersom jag lever efter mitt egna schema denna veckan så satte jag mig och gjorde färdigt filmen istället för att sova. Så vi har nu något att visa upp på torsdag, och jag har sovmorgon imorgon. Så länge jag vill. Visst ser vi ljuset i tunneln?
Och min dator håller på att brinna upp, så därför kanske vi ska sätta punkt där.
och om någon vill byta...tja, en 28 tums tjocktv mot ett argumenterande arbete MVGklass till Engelska C så ska väl inte jag vara den som är den.
welcome vår
Det skulle ju bara bli grillning med magaluf.
Det blev thaimat och förfest med 5 tjejer. Och det blev utgång med 2 av dem.
Och det hade varit ett fint slut på en sådan impulsgrej om jag hade haft riktigt, riktigt jättekul på Bratt. Men nej.
För nykter, men samtidigt för onykter. Fattar ni? Jag hittade liksom inte det där goa lagom tillståndet, så Bratt fick 1,5 timme och nog blev det bättre. Men inte tillräckligt.
Så jag åkte hem, sov och tänkte att jag skulle upp tidigt imorse för att träna och plugga. Men halv tolv väcktes jag av ett telefonsamtal och jag suckade djupt för att jag ännu en gång sumpat en flitig söndag.
De senaste timmarna har jag dock suttit med datorn i knät och skrivit ett par meningar i mitt härliga engelskarbete.Alltid något.
Nu blir det ombytning, peggens, solsken och trevligt sällskap. Nästan som på bilden.
Oops I did it again
Ni som känner mig, eller åtminstone läser min blogg, vet att jag inte är mycket för högtider.
Jag tycker för det mesta att dem där dagarna är överskattade och det blir ett obligatoriskt tvång på att vara skitfull och ha roligast av alla.
Det blir sällan så, så därför bryr jag mig inte så mycket längre.
Och utan att bry mig så fick jag en mysigt trevlig påskafton 2009, med samma tjejer som de senaste åren. Dem som brukar liva upp mina kvällar. Fast vi var hälften så många, och det blev kanske hälften så vilt. Men det gjorde ingenting, desto mer laddade var vi till the D day. Påskdagen och Bratt, och det var grejer det.
Fruktansvärt roligt.
Fram tills att min mobil och plånbok var försvunnen. Men är det någon som vet hur man handskas med en sådan motgång så är det jag. Andra mobilen och 5 plånboken, på 2 år. Ibland tror jag att det vilar en förbannelse över mig.
Som grädde på moset på denna fantastiska vecka fick jag åka hem från jobbet igår för att spy. Inga detaljer, mådde bara skit. Nu börjar det dock ordna upp sig, och jag väntar på svar från försäkringsbolaget ifall de kanske har lust att betala ny mobil och körkort och så..
och eftersom ingen vill umgås med en äcklig, svettig, illaluktande tjej får jag mysa med mina älsklingar ikväll, Bagaberta, Glenn, Sven-Arne och Tjorven. Våra vandrande pinnar alltså.
skoltrött alabama
Jag skulle tagit bussen 07.06 imorse, jag skulle gått upp 06.00.
Tror ni på riktigt att jag gick upp då?
Nej precis, istället sov jag till 07.20, låg och drog mig till 07.40, gick upp, bytte om och körde till skolan.
För en timmes debatt, något jag aldrig tyckt om, på en lektion som jag aldrig kommer tycka om, filosofi. Men det gick ganska smärtfritt. med betoning på ganska.
I vilket fall började mitt påsklov 9.05, och eftersom jag har en tendens att skjuta saker framåt blev det inte hem och plugga, utan en sväng till gymmet. Så några svettpärlor lockade jag nog fram innan jag la mig i UV-ljuset och sov.
Och svenska uppgiften jag skjutit på i två veckor skulle enligt mina beräkningar ta fem minuter, efter 2 timmar har jag åstadkommit den sämsta artikelanalysen någonsin.
Glad jävla påsk ikväll är det fest.
the great lördag
Hade vi fått samma väder och samma stämning så hade jag inte tvekat för att dra ihop en bygdegårdsfest snart igen.
och får jag säga det själv var detta en av de roligaste bygdegårdsfesterna. Det är nåt med solsken och bygdegårdar, det brukar resultera i en lyckad kväll.
Men take the good with the bad. Det är måndag eftermiddag/kväll och jag är fortfarande riktigt sliten.
och tack vare att gästerna åt alldeles för lite tårta i lördags så har jag precis tryckt i mig på tok för mycket. Det sitter i halsen nu, om ni undrar.
så när jag slutat må illa, slutat gäspa och slitit mig ifrån tv:n så ska jag träna.
först ska jag skratta lite åt bilder och filmer från lördagen!
Ikväll is the kväll
Men är det 76års-kalas på gång så gör det inget att solen sticker i mina ögon 7.30 en lördagmorgon.
Så efter frulle och lite softning är nu allt utpackat i min bil.
Lite överdrivet sagt skulle jag kunna påstå att jag skulle kunna ha festen i min bil, för praktiskt taget allt som kommer finnas i bygdegården ikväll finns just nu i min lilla golf.
Mat, sallad, lekar, sprit, musikanläggning. You name it.
I guess Partybuss'n fått en konkurrent.
dan före dan
Jag slutade skolan ett idag.
Sen dess har det varit fest, fest, fest , fest.
Ja, alltså jag har inte festat sen klockan ett. Jag har planerat och fixat inför morgondagens brakfest.
Fredagar brukar jag ha ett behov av att vara ensam i nån timme, jag har inte fått den timmen idag och därför sitter jag och njuter till 100% just nu. De andra har precis åkt hem, och om man ska döma av stämningen i detta rummet innan de åkte så behövde nog vi allihop hem och ladda batterierna om vi ska orka med morgondagen.
Men det är bara just nu det känns rätt segt, imorgon vid denna tiden kommer ni se lyckan herself i form av Ida Johansson.
Jag har funderat på en sak. Vi kan ju omöjligt bjuda hela världen på vår fest. Så därför tänkte vi att vi skulle bjuda de allra närmaste från idag, och de allra goaste från då. Sen har det visserligen slunkit in ett och annat wildcard, men det är en annan historia. Men jag har lite svårt för de människorna som inte accepterar att de inte är bjudna, som känner nåt slags behov av att punkta upp varenda anledning till varför de skulle vara bjudna. Jag skulle gärna vilja se dem listorna, för jag är ganska övertygad om att det fattas en ganska relevant punkt, "Jag har pratat med någon av dessa tjejerna".
Och, okej då, man kanske kan gå och gnälla lite till kompisarna om att man inte är bjuden. Men att sjunka så långt och faktiskt bjuda in sig själv, nånstans där går gränsen. Det är lite som att utnyttja mentalt svaga tjejer, som jag, som inte kan säga nej.
Nej så här i efterhand hade jag istället hellre bjudit de där som inte har sagt ett ord om att de inte är bjudna, utan bara nickat och sagt "jaha, men hoppas ni får kul då". Jag känner faktiskt för att ringa de allihop nu och säga att de självklart ska komma, bara för att de inte är så jäkla hånga. Men då skulle ju hela grejen förstöras.
Så istället går jag och lägger mig, det kommer bli en lång dag imorgon, och en ännu längre natt.
