johanssonen

den 8 juni tog min säsong 2008 slut, om man bortser från 18 minuter i augusti som inte borde spelats (another story)..
I vilket fall sa jag då att jag är tillbaka när gräset är grönt.
Igår låg vi ett gäng skröinge-damer på sveriges finaste fotbollsplan, Slöinge IP. Gräset var grönt och Ida var där, och det var flera år sen det var så roligt att spela fotboll. Och då ska vi ta med i beräkningarna att vi förlorade med 3-1.

Denna lördagen har än så länge varit helt fantastisk. Det var ett tag sen man vaknade utsövd 8.30, kunde lägga sig på balkongen med datorn i knät och förena nytta med nöje. Sola och plugga = livet som student.
Det där engelska arbetet jag gnällt om alldeles för länge fick sig äntligen en omgång. Men jag raderade dem två sidorna jag redan skrivit om High School Life och började om med ett helt annat ämne, ambitionen var på topp.
8 timmar senare är jag några rader från ett färdigt arbete, och man skulle kanske kunna tro att jag fortsätter tills jag är klar, men icke. Lite som att stanna på upploppet, men är det lördag så är det lördag. och är det strålande sol och personalfest med laxarna på bratt så är det, och vi kan inte göra något åt det. Inte för att vi vill det heller.

Snart väntar Stig på sällskap som kan knäppa några kalla med henne, och man ställer väl upp.

Vi ses i dimman.