back online

Okej, jag är tillbaka. Internet fungerar iallafall såpass mycket att jag kan slå ihjäl lite tid vid datorn igen.

Dock vågar jag inte chansa och påbörja en rese-resumé för känner jag mig själv rätt lär den bli ofattbart lång och intern och jag vill inte stå med kalsongerna över huvudet när jag är två rader från färdig och internet lägger ner igen. att jag ens inbillar mig att ni bryr er om den förbannade rese-resumén. Finns det ens ett sånt ord?

Tillsvidare får ni hålla tillgodo med en bild som, ja självklart säger mer än tusen ord men som ändå inte ens är i närheten av att berätta allt om vår vecka i Palermo. Jag känner att inte ens mina 528 bilder räcker för något sånt..

Men, ti offro una foto di Järngänget, prego:



image55

och en som nog ska göra er avundsjuka:image56
ni skulle inte bli avundsjuka på att sandra ser utstött ut, eller att det ser ut som gängbråk på stranden, eller bli avundsjuka på Eddies rumpa (killen i jeans). bara själva helheten. gratis skolresa till strand, sol och värme i mars. Grazie mille!


most important of my life

vårt bredband är paj och teliagubbarna sitter hemma och käkar påskägg.
Därför har det inte varit mycket väsen om mig sen jag kom hem från the most important palermo visit.
Jag hatade det i 24 timmar, sen fullkomligen älskade jag det.
Det hade gått att fylla hela internet med en resestory, om man ändå haft internet hemma.
Mi piacissimo Palermo e gli italiani.

har hunnit med en påskafton också. Jag har aldrig gillat påsk, den har alltid alltid alltid varit så fruktansvärt överskattad och alltid slutat dåligt. Har det inte varit tårar så har det varit stulna plånböcker eller snefylla.
Men helt utan förväntningar (jag börjar bli bra på det) så lyckades påskafton 2008 sluta hela acceptabelt.

Hade suttit fint med den italienska värmen ikväll så kanske man kunde blivit lite mer party. Men vi får jobba med det vi har, billig sprit.

xoxo you know I love you

Jag tror jag fick det bästa telefonsamtalet man kan få.
205 dagar. Så längesen var det jag hörde den där rösten.
Sen jag hörde de överlyckliga tjuten från tjejen som ibland glömmer att andas för hon har så mycket att säg som måste komma ut på en gång.
Det är lite svårt att greppa att efter 205 dagar, klockan 00.02 ringer mobilen.
Lite halvslö efter en kväll i tv-soffan svarar jag.
"Hej det är Ida"
"Hej det är ALEXANDRA!"
Ett hugg i magen och ett tjut var allt jag åstadkom.
Sen sprutade tårarna. Hon ville tacka för presenten och tänkte att jag säkert var med någon av de andra, nitlott.
Men efter några minuter kändes det som att hon satt borta i Allberg.
Och efter 40 minuter kändes det som om hon vart här hela tiden.
Dock blev det dags för middag borta i amerikat och det blev genast jobbigt att lägga på.
När det var avklarat 00.42 var det inte riktigt läge att sova, så jag har väl legat vaken sisådär halva natten och tänkt på yrvädret från Abild.
205 dagar avklarade. 135 to go.image54


alltid steget före.

image53

ur arkivet.

image52
fan. jag kände bara för att bli lite sentimental.
I'd say it's because you still have the words when I can't even breath.

nittiosex.

Min bror och hans kompis har nyss släpat fram studsmattan till balkongen.
jag vet inte om det är självmordsförsök eller bara roligt, men de hoppar iallafall från balkongen, tre meter ner på en studsmatta. Om mamma frågar senare hur Kalle dog så har jag inte en aning, jag har varken sett eller hört nåt.

Det är lördag, och med tanke på ljuset utomhus hade jag tippat på att klockan är typ tre eller något.
Men tji fick jag för det är snart kväll, vilket innebär att jag snart kan käka och slänga mig i soffan. För jag är riktigt trött efter en hel dags fotboll, och inte blir det mycket bättre imorgon. men på måndag, åh på måndag. Då blir det Italy och semester. Jag jobbar på att dämpa mina förväntningar, och tränar framför spegeln på första mötet med familjen,men jag kommer antagligen vara väldigt nära ett mentalt sammanbrott när vi landar i Palermo.

Tydligen 96 dagar kvar till sommarlov. The Sommarlov. Vårt sista. Nån som ska hänga med mig på Holmen med ett par cider, lite vin och lite musik varje passande sommarkväll?Jag vet att du vill.


http://youtube.com/watch?v=_VfpvZFjLUc

fredag hela veckan.

http://theaftermatch.blogspot.com/. Jag bjuder er på den, både själva bloggen och youtube-tipset http://www.youtube.com/user/kidrauhl
Om Chris Brown's With You var bra förut, så är den desto bättre när världens sötaste och minsta grabb sjunger den.

För övrigt är det fredag, en väldigt efterlängtad fredag. Historian är inlämnad, jag kunde nästan höra stenarna som rullade av mina axlar när jag häftade ihop arbetet och dunkade ner på Jockes skrivbord. Inte ens specialarbetet i nian orsakade en sådan duns i skrivbordet och det arbetade jag med i en termin.
Men nu glömmer vi skolan. För det som gör detta till en extraordinär fredag är att mamma står nere i köket och lagar mat. Jag ber en bön att det inte är kyckling. Min resväska står gapande tom i mitt gapande tomma rum (renoveringen ligger på is), dock inte så länge till eftersom jag snart ska börja packa.
En vecka då jag verkligen inte har möjlighet att plugga utan bara relaxa(you wish Ida) i det här klimatet: http://tv4vadret.se/#/tv4.vader.varlden.lander.italien/tv4.vader.varlden.orter.italien.palermo
Nu kanske jag drog upp era förväntningar en aning eftersom det är ganska mycket gråa moln, och inte alls de där 23 graderna italiernarna påstod att det var. Men det är fan så mycket bättre än Svenskt växthus-effekt-sjukt-mars-väder.


Vi som överlevde.

Okej, jag är inget nervvrak längre. Jag ska nog få ihop historian till slut, religionen är inlämnad och redan glömd.
Dock blir det bara mer och mer att göra veckan innan lovet, men det tar vi då.
För den här gången är det över, och mot alla odds överlevde jag.
Har tillochmed inhandlat present till italienarna. Ett fat från Boda Nova, har övat in frasen "Prego, é una specialita di Svezia!" . Sitter som en smäck nu.

Fick syn på en kär gammal målvakt, springandes över konstgräsplanen och värmde upp inför match. Så där har jag stått den senaste timmen, med luvan dragen över huvudet och halsduken upp till näsan, så jag misstänker att hon inte såg mig men är övertygad om att hon kände min närvaro..Typ.

Känner att jag har skrivit för mycket seriöst och gravallvarligt historiaarbete i veckan så jag nu har lite svårt att släppa loss här i bloggen.Men vem har inte råkat ut för det ,jag menar...det händer den bäste.

Päronen sitter just nu i en bil hemåt, nånstans i norra Sverige. Mitt i ett oväder såg jag på nyheterna, kul för dem. Nej, vad jag ville ha fram var att jag imorgon vid den här tiden slipper makaroner och kyckling. Did I hear a hallelujah?
Något annat bra med morgondagen är att det äntligen blir lite fotboll igen, sen tillbaka hit för sömn, dusch och krubb och sen lämna in historian och sen har jag semester. 
 Oh yes, hallelujah once again.

Mentalt samlad än så länge.

För er som följer diskmaskinsdramat kan jag meddela att jag har diskat alltihop för hand. Egentligen visste jag i samma stund som jag bestämde mig för att inte göra det, att jag skulle göra det. Bara för att jag är sån.
För övrigt var det inte igår man hade en sån här go dag, om en timme ungefär ska jag vara på plats i skolan och om fyra timmar är jag hemma igen.
Vaknade strax efter nio, dukade upp frukostbuffé framför tv:n och startade Dagboken. Helt enkelt en perfekt start på dagen.
Har dock sparat det bästa till ikväll, så jag har nåt att varva ner med efter några timmars plugg i eftermiddag. Innan dess blir det inhandling utav jag-vet-inte-vad till min blivande familj för nästa vecka.
 Sen är det bara en dag kvar innan mitt liv vänds tillbaka till det vanliga, så gott som iallafall.
Det ska bli den bästa fredagen på länge.

Dagens bästa blir lunch  med Karin och inlämning av Religions-uppsatsen. Did I hear a hallelujah?


bara en sak till.

Är bara tvungen att informera er om att jag fortfarande inte lyckats få igång diskmaskinen i den här lyan. Vilket innebär en överfull maskin med ingrodd smuts. Istället för att diska den förbannade skiten så står den och piper varannan minut och jag har inte en aning om varför.
Igår sjönk jag under min värdighet och skickade iväg ett mejl till syster för att få en distanslektion i hur man får igång fanskapet. Jag antar att hon hittat en väldigt skön plats på stranden för hon har fan inte pallrat sig till en dator på två dar.
Med tanke på att veckan redan är hektiskt ska jag inte försämra den ännu mer genom att plocka ur maskinen och diska för hand. Det kan ni fet haja.

det är ute med mig. men dock en historisk dag.

Jag orkar inte ens räkna hur många år jag gått i skolan. Så illa är det denna veckan.
Men vad jag ville ha fram är att detta är den värsta veckan av alla skolveckor.
Jag har aldrig haft så här mycket att göra.
Jag insåg hur illa det var när jag skickade ett sms till Coach som meddelade att jag hinner inte träna för jag har så mycket att plugga. Jag har skrattat åt de som gjort så tidigare. Har aldrig förstått att det kan finnas så mycket plugg att man måste hoppa över en fotbollsträning. Jag tror till och med att jag och Sanna har lovat varandra att aldrig skippa en träning på grund av för mycket plugg.
Well, låt oss säga att denna dagen kommer bli historisk. För här sitter jag och Engman vid olika laptops och försöker få ihop X antal arbeten som ska vara inlämnade före veckans slut.
Det gör ju sitt till att mitt mentala stöd, familjen flytt sin kos. Inte för att jag känner av deras stöd när de är närvarande, men det märks definitivt när de är mer än 70 mil härifrån.
En tredjedel av veckans stora grejer som ska vara klara, religionsuppsatsen. Är dock redo för inlämning, början måste jag säg är riktigt bra. Men nånstans mitt i kom stressen över mig, och efter det är det mest flumflum.
Just nu sitter jag med diskussionen till historian..
nej, det får vara nog. Jag kan inte tänka mig att någon blir road över att läsa om mitt plugg. Det faktum att jag just skrivit ett blogginlägg om mitt plugg är tillräckligt illa, dock kanske ni förstår hur det hänger över mig som ett stort äckligt jobbigt moln. Jag behöver bara skriva av mig alla aggressioner gentemot allt vad religion och historia heter.
 Något annat jag behöver få ur mig, mycket för omvärldens skull. Jensnäs som vart uppe och luktat på en piedestal i min värld sjönk igår med ett stort jävla magplask. Hon är galen, vad SP2B eller Karin än säger.

Nu ska jag sätta punkt både här och i historian för ikväll, slänga i mig lite krubb. (Inte helt oväntat blir det makaroner och kyckling ikväll för fjärde kvällen i rad) springa igenom duschen och sen slänga mig med en stor gäspning i soffan och ta för mig av vad tv:n erbjuder ikväll.
Jag återkommer med intressantare ämnen när mitt liv återhämtat sig.

You wanted the best, you got the best.

Den som eventuellt såg en ca. 1,67 m lång tjej på ICA Skrea Strand i eftermiddags och lade märke till hennes joggingskor i storlek 43,5 kan pusta ut.
Det var bara Ida Johansson. En Ida Johansson som sitter i en lägenhet i Falkenberg med ett par skor, gårkvällens partystövlar med tillhörande kilklack. Ingenting för en söndagspromenad i mjukisbyxor alltså. Så jag fick slänga på mig syrrans sneakers, som dock bara förvärradde skoskavet jag drog på mig igårkväll.
Så när magen kurrade och jag inte längre kunde skjuta fram mathandlingen var jag så illa tvungen att hitta nåt att ha på fötterna till affären. Valet föll då på svågerns joggingskor, ack så snygga men dock så stora.

Eftersom hela min familj övergett mig denna veckan, med syster i det varma landet i Öst, broder i ett snödränkt, soligt Frankrike och resterande i ett inte lika snödränkt med dock soligt Lindvallen har jag förväntat mig kontinuerliga lägesrapporter. Så först fick jag då sms:et som meddelade att den thailändska solen brände gött. Sedan ringde Papa, strålande sol och 70cm snö och hade precis hävt första jägern. Kul för er tänkte jag verkligen inte.
Som om det inte vore nog så ringde kära broder, på väg till världens bästa After Ski tydligen med all världens rocklåtar, enbart! Jo just det, så hade de typ minst 7 meter snö om man ska tro honom, och han hade bränt sönder ansiktet för det hade vart 20 grader varmt och klarblå himmel. Jag var även tvungen att lova honom att om jag någonsin ska åka någonstans så ska det vara till Val Thorens, och om jag vill göra något speciellt ikväll så är det boka en resa dit.

Jo tack, jag hade mer än gärna bokat den där resan. Men det får vänta minst ett år, för den här säsongen får jag hålla till godo med Italien och Palermo och lite vårvärme.Inte fyskam.

Happy Ending

En relativt smärtfri lördagkväll, men som bekant inte vilken lördag som helst. Dagen då Jonsson blev stor, och firad blev hon.
Bra musik, god tårta, god dricka och skönt folk bidrog till stämningen på Nyhem.
För oss som inte var 18 och inte såg ut som det heller enligt vakterna, fick det bli nattamat, toalettbesök, onödig tid i kön och sist en promenad till Herting och en och en halv timmes Masjävlar innan jag hoppade ner i sängen med träningsvärk i benen och ont i magen.
Vaknade sen alldeles för tidigt och hade lika ont i benen, satte fötterna på golvet  och reste mig, vilket jag ångrar ännu. Mina fötter är självmordsbenägna efter alldeles för lång promenad i inte-så-bra-skor.
Övervägde sen att stanna i sängen resten av dagen, det verkade helt enkelt mest smärtfritt. Men min egen rastlöshet tog mig till tv-soffan och de dåliga söndagsrepriserna.

Och rätt som det var satt jag här.

Lite fotboll, lite sällskap och lite One Tree Hill säsong 4 idag sen är jag redo för falkenbergs gymnasieskola igen.
Det ska bli ett kärt återseende.

what happened to that funny face?

She grown up to be the prettiest girl I've ever known. Happy birthday sweet eighteen.
image51
Matchen är glömd för längesen. Partystassen är på, håret är lagt, väskan är fulltankad och taxi Ugglarp rullar när som helst upp utanför dörren.
Allt detta för att världens bästa tjej fyller 18.

RSS 2.0