johanssonen

Det var bio i söndags, det var bio igår och det är bio ikväll.
Därimellan ett antal hyrfilmer.
Jag har den senaste tiden sett fler filmer än under hela min livstid.
Jag vet inte om det är vädret eller jag som är tråkig. Men jag gillar det iallafall, än så länge har inget gjort mig besviken.

Problemet är att man blir så in i bänken kärlekskrank av filmerna, ja jag väljer bara såna filmer, men det kan man ju råda bot på genom att hångla lite på Bratts dansgolv en dimmig onsdagkväll. En mycket dimmig onsdagkväll skall tilläggas.
Bra idé Ida, snart 19 år. När hade du tänkt växa upp?

Nog för att jag hade roligt i onsdags, fantastiskt roligt rent ut sagt. Så därför gör vi ett nytt försök imorgon med lika kul, samma fylla men utan den lilla detaljen att hångla med fel människa, fel plats, fel tid.

Wish me good luck!

Efter två dagar med endast en dator till sällskap i Ugglarp ska jag snart bege mig in till stan igen.
Till min lägenhet, som snart passerar halvlek. En månad kvar sen återgår livet till det normala, fast utan skola.

Ikväll blir det krubb på Harrys och skratt på Grand. Betnér och kompani gästar vår stad.
Med mig tar jag sambo Lovisa och handikappade Adam. Adam säger att han ska stå långt fram för att höra bra och få bra bilder med sin hightec kamera. Jag ska stå långt fram bara för att det är Magnus Betnér.

Innan dess ska jag förära Klitterbadet med ett besök, de kanske inte ens känner igen mig. Så ofta har jag vistats i de lokalerna det senaste!

Jag känner verkligen att jag tar tillvara på mina lediga dagar, gör inte ett smack innan kl. 18 på kvällen.. Vad är det för liv?

Jag satt och väntade på bussen idag.
Att som vanligt ta den 10 i från stan, som jag gör alla gånger jag ska åka buss till jobbet.
Grejen var att 12.48 kommer jag på att det inte går någon buss 10 i just denna timmen, det går en 11.50 och en 13.50, men ingen 12.50.
Panik utbryter och hade det inte varit för att jag satt just på busstationen hade jag skrikit rätt ut.
Ett mass-sms till syskonskaran. (Får man kalla det mass-sms när man bara skickat till två personer?)  I vilket fall löd det "Kris!! Ring mig!". Jag kan ju nämligen inte ringa själv från min telefon.
Ca. 20 sekunder senare ringer storebror upp. Nyvaken. Lite smått ointresserad av min hemska busshistoria och att jag ska börja jobba om 10 minuter och hej och hå och rösten spricker. Ja, jag börjar nästan gråta. En mycket vanlig bieffekt efter en natts dålig sömn för Ida Johansson.
För att göra en lång och tråkig historia kort så småspringer jag i mina crocs till fyrkanten där broder plockar upp mig, sedan gjorde vi om gamla E6:an FBG-Slöinge till nya Autobahn så jag hann med nöd och näppe till jobbet, aningen försenad men knappt märkbart. Och vad möter jag? Eller ja, först och främst möter ju min chef en genomsvett Ida Johansson med panik i ögonen. Jag möter bara en chef som först undrar vad som hänt och sen gapskrattar i 5 minuter. Skönt med såna chefer ändå.

Efter det lyckades jag inte riktigt samla mitt huvud för sen var det fullt ös medvetslös på jobbet, och det som krävdes var en promenad i ösregn för att saker och ting skulle återgå till det normala.
Sen tog jag tjuren vid hornen och skickade jobbansökningar till varenda resebyrå jag kunde hitta.
Så nu är det bara att vänta.

och sova. men först gå på toa.
So long!

En fantastiskt bra dag i goda vänners sällskap.
Men fantastiskt dålig mat. God, men dålig.
Imorgon påbörjar vi ännu en vecka och kan snart gå till halvtidsvila i Sommar 2009.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt min oförmåga att få saker att hända. Mycket snack och lite hockey är ett uttryck som myntades för just sådana människor som mig.
Jag har alltid haft och kommer alltid ha massa planer, för närmsta veckan och för en söndag om 10 år. Men det blir aldrig nånting av det. Hur blev det med flotten vi skulle bygga? Hur blev det med roadtripen genom hela Sverige vi skulle göra? Hur blir det med campinghelgen vi skulle ha? Hur blir det med danmarksutflykten vi skulle göra? Hur blev det med charterresan vi skulle boka?
Tusen planer och aldrig något bestämt. Vi kallar oss flexibla men egentligen är vi nog bara inkompetenta.

Men ett steg i rätt riktigt är iallafall att jag finslipat min jobbansökan. Nästa steg är att låta någon vän till mig läsa den, det blir desto svårare. 1, för att jag inte riktigt vågar. 2, för att jag inte riktigt vet vem som skulle vara ärlig nog att ändra något. 3, för att jag inte riktigt har några vänner som har tid för sånt nu för tiden.

och jag vet inte vilken av de tre orsakerna som är värst.

Det blev ingen kräftfestival, även om vädret hade tillåtit det.
Istället blev det käk på stantons och en förfest med musik och ölspel. Högre krav hade vi inte, och trevligt hade vi.
Men när det kom till kritan visade det sig att alla var ganska opepp för utgång, med tanke på vilken standard Bratt har legat på de senaste veckorna.
Så medans vissa åkte till Glommen för att kolla läget trots allt, några gick och la sig så knallade jag hem till en tom lägenhet och kollade sex & the city, och när jag hade somnat ifrån typ 10 gånger så stängde jag av det och lät mig somna på riktigt.
Men rädd-för-att-missa-något som jag är så hann jag inte vara vaken många sekunder imorse innan jag loggade in på msn bara för att få Bratt-rapport.
Domen föll: Mycket folk. Kände inte någon. Skitkeligt.

Alltså precis som de senaste helgerna.
Så glad för att ha sparat 100 spänn ska jag nu umgås med några gamla goingar som jag inte träffat på evigheter.
Wo-ho.

Eftersom matöppet väntade på mig kl.8 imorse höll jag mig nykter igår på det grandiosa 19årskalaset i Asige. Nykter var jag, men något grandiost kalas var det väl knappast. Men mycket, mycket trevligt och gemytligt hade vi där i ladan med långbord och musik.
Så efter att jag slått ihjäl några timmar i Slöinge väntar nu en ledig lördag eftermiddag och, desto bättre, en helt ledig söndag. Till kvällen blir det favorit i repris och förfest med 06spc-folk, det gick ju så bra sist. Och om regnmolnen håller sig borta blir det Glommen och lite dans till Glennartz.

Men innan allt det där ska jag ha lite kvalitetstid med världens absolut bästa Karin Berg. Vi ska göra massa roliga saker, som t.ex. tanka.

Det känns som att detta kan bli en mycket bra dag.

mysig kväll med goda vänner och feel-good-film. Andra kvällen i rad, jag byter bara vännerna. Inte filmen.
En film där du, när du går hem, borde oroa dig för att stöta på en vampyr men istället bara vill att ett monster ska hoppa fram och kyssa dig. Twilight är numera ett beroende.

Hur gick det till att halva sommarn snart har gått?
Det var mer än en månad sen som jag sprang ut med mössan på huvudet och skrek tills jag inte kunde skrika mer. Jag ville frysa den dagen, nu mer än nånsin.

Jag borde dunka huvudet mot kudden nu innan jag kommer in på mina dåliga tankegångar.

Sådär, då var jag i civilisationen igen. En fortfarande lika tom lägenhet, bara mer sol.
Jag snodde med mig en dator från det där tomma huset i Ugglarp. Det kommer bli sådär populärt när de upptäcker det, men i och med att ingen i min familj har varit i min lägenhet så vet de heller inte var de ska hämta datorn. Så den är alltså här på mina villkor. Skönt.
Jag har strandat i sängen med datorn i knät och glassen på bordet till vänster. Jag äter glass med gaffel ibland, jag tycker det blir en annan smak då. Det känns mer, jag vet inte, häftigt? Lite. Men mest för att glassen smakar bättre.

Eftersom jag tittat på alldeles för många Sex&The City avsnitt den senaste månaden kan jag inte hjälpa men att känna mig lite som Carrie. Datorn i knät och glass som min drog istället för en cigarett. Skriver massa bra och viktiga saker.?. Nej det gör jag inte, men ärligt talat gör inte hon det heller.
Skillnaden är väl typ att hon ser sliten ut för att hon varit ute och druckit massa cosmopolitan och sen gått hem och haft sex. Jag ser sliten ut utan ursäkt.

Snart ska världens bästa karlsson rädda mig från mitt slitna jag och förhoppningsvis ta mig till bra musik på källaren laxen. och inte nog med det, vi ska titta på hotell också. För vi ska på charter.
Först ska jag koka ett ägg, mest för att det är så gott.

Jag tog tag i mitt liv idag.
Jag lämnade en tom lägenhet i Falkenberg och körde till ett tomt hus i Ugglarp. Satte mig vid datorn och skrev ett CV och ett personligt brev. Jag tackade gud för att det både regnade och åskade, annars hade jag aldrig tagit tag i det här.
Jag måste börja ta tag i saker. Hittar jag bara en tillräckligt opartisk, men fortfarande duktig, människa som kan läsa min arbetsansökan så kanske jag rentav skickar in den, men vem vet.

Upptäckte nyss studentkatalogen på en hylla. Vad skönt att man inte ser ut som nåt katten släpat in. Förutom att det ser ut som att jag asgärna vill visa hela min arm och därför puttar bort Oskar, bara så att alla kan se min högerarm. Visst, fin må den vara men what's the deal lixom?

Pappa bjuder på cheesecake på altanen nu. Eller det vill säga, han har hämtat den cheesecake mamma bakat från frysen.

Om det bara kunde regnat lite till så hade jag kunnat sitta kvar här ännu längre.

Bratt levde inte upp till förväntningarna. Varken fredag eller lördag.
Tacka vet jag förfester.
Drinkkväll med en liten och feminim del av 06Spc på stans softaste balkong, min.
Eller varför inte bag in box rosé med 5 goda väninnor och en handikappad pojk på stans softaste altan, mormor Fannys.

Trots att det är söndag och jag de senaste timmarna gjort typiska bakis-söndag grejer, som chokladglass och Sex and the city, så började dagen faktiskt bra och jag borde bli Dagens Kompis. Chaufför Ida fick rycka ut och rädda en ensam pojke som satt vid badhusparken med alldeles för mycket att bära och en trasig longboard. Sen fick hon en beställning på ett par vita bomullstrosor till Stantons, någon hade en baddejt för kvällen. Kul att någon got it going för sig.
Och när man ändå var där kunde man lika gärna sponsra dem med 70 kronor och få sig ett mål mat. 
sen var det slut på dagens portion av snälla och duktiga Ida och hon landade med huvudet mjukt i sin gröna soffa, en sked i handen och Icas Trippel Chokladrippel inom räckhåll och på tv:n levde Carrie ett desto bättre liv. SOm sagt, kul att någon got it going för sig.

Men jag är inte bitter, jag är aldrig bitter. Bara söndagstrött.