johanssonen

Nu är vi inne på timmarna som jag längtat efter sen jag gick hem från Lieber Augustine i Canazei förra fredagsnatten.
Ett enda ord kan sammanfatta denna kvällen: ÄNTLIGEN.
Så festsugen är jag, och värre lär det bli.
Jag luktar just nu fruktansvärt gott, hårfönen ligger och skriker mitt namna, kvällens stass hänger över stolen och väntar på lite kroppsvärme och min alltid så tomatröda feja väntar på att kamoufleras.
Hade det inte varit för att jag skulle förflytta mig från Ugglarp så hade jag knäppt första nu, men det får vänta ytterliggare en timme.

Det här kan bli en riktigt bra kväll.

jag gick upp 04.45 för att skjutsa bror med kompani till tåget i Halmstad,
som första anhalt på deras resa ner till alperna och St.Anton.
och nu ska jag sätta mig och skriva klart religionsarbetet.
klockan är inte ens halv sju.

effektiv morgon?

Utan att låta överdriven, eller det minsta äckligt djup så måste jag säg att Canazei på något sätt tände livslusten i mig.
Efter en vecka med världens bästa vän, världens bästa skidbackar, världens bästa skidor och världens bästa människor så är jag fruktansvärt taggad för våren, studenten och livet efter.
Vi fick solsken, snöfall, italiensk mat, fest, semestercitat och fruktansvärt roligt. Allt som behövdes för att förgylla en annars ganska tråkig vinter.
Och vem bryr sig om att jag är luspank nu? Om man hade kunnat leva på minnen så hade jag stannat några veckor till.

Sen blir jag sällan sjuk. Eller förutom att jag hostar typ året runt, så blir jag sällan så förkyld att det verkligen påverkar. Men är det nån gång jag blir det så är det sista dagarna på semester. Nu tror jag ju inte att det är något unikt fenomen, utan att de flesta råkar ut för det. Iallafall blir jag sådär förkyld att näsan rinner, halsen gör ont och är fylld med slem (fräscht ida?) och mina ögon blir svullna som två handbollar och jag blir likblek i ansiktet.
Åtminstone är det så det känns, sammanfattat är jag nog världens äckligaste människa när jag är förkyld. Kanske var det därför jag och mina kamrater fick sitta längst bak i bussen och snörvla själva på bussen hem?

I vilket fall är det ganska antiklimax-aktigt att vara tillbaka i Falkenberg. Det känns lite som att våren är på väg vilket är mer än bra. Men det är minst sagt lite tomt att inte vakna på morgonen och äta italiensk frukost, ut i backen och susa ner för att sätta sig i en solstol och sen vid fyra byta pjäxorna mot riktiga skor så det går att hoppa på borden på La Montanaras afterski och när man luktar mög efter det kilar man upp för trappan och tar en dusch och sen slänger man metspöt över axeln och går till Lieber Augustine och fiskar natten lång.
Har vi tur är det vad jag gör hela nästa vinter.

eller ser vi ut att lida?

min dator är sönder och jag har asmycket plugg.
"asmycket" är ett ord man borde slutat använda för längesen, men ibland räcker inte superlativen till för att beskriva.
Så vi drar till med ett "as".

jag måste packa, för på fredag emmigrerar jag. jag längtar asmycket.

Imorgon är det the big judgementday. jag kommer vara asnervös.

klockan tickar långsamt mot 21.30 och jag längtar efter sängen. Vad händer med mig?
Varför är jag alltid astrött?
jävla vinter.

så eftersom slingan är rena rama pulkabacken idag och styrketräningen med fotbollslaget känns för lam så drar vi oss till klitterbadets svetthörna istället.
Förmodligen smockat med folk, men vad gör man inte?

För slimfit, nice-ass,  motherfucking welltrained 2009?
och snart är vi blonda igen.

och ironiskt nog fyller barbie 50 år idag.
Den jävlen.

shit pommes frites.
Det kom snö, igen. Vi vill inte ha nån jävla snö, vi vill ha vår nu.
Vi vill ha snö i alperna vecka 8, inget annat.
och andra grejer vi vill ha är 36 timmars-dygn för att hinna med allt.
Numer har jag PA att sätta tänderna i, vilket börjar bli brådis.
Plus att jag idag fick en jävla käftsmäll när stanjure efter att ha pinat mig med amerikansk historia i månader så ska jag nu skriva ett jävla arbete, PÅ ENGELSKA, och redovisa PÅ ENGELSKA.
Han måste på allvar tro att bara för att jag råkade välja språk därmed frivilligt vill viga hela mitt liv åt engelska?
På riktigt, det är inte ens engelska jag lär mig. Jag (och alla andra) sitter knäpptysta hela lektionerna och nickar med jämna mellanrum för att han ska tro att vi förstår vad han säger. För ni tror väl inte att han skulle hjälpa oss att förstå om vi skulle lägga oss till med en oförstående min? åh nej, inte stanjure.
Och just det, sen fnissar vi lite när vi chansar på att han precis drog ett skämt.
"hmm, yeeees a pan! -A play of words!" ett stort fnys (ni vet sådär när man skrattar fast ändå inte, bara blåser luft ur näsan) hörs från klassen.
extremt internt, ni får ursäkta.

nej andra bullar är det med charlie-ersättaren. Han må överskatta oss fruktansvärt mycket, och vara snäppet djupare och mer påläst än Charlie. Men rolig är han, och intressanta lektioner bjuder han på, det kan ingen förneka. Feministjävel är han också.

Varför skrev jag feministjävel? Jag är inte ens emot feminister. inte för dem heller visserligen, och ändå ska jag smutskasta dem på detta viset? Fördomsfulla jag.

nu ska vi träna.

jag fick ett antal förvånade blickar på mig när jag tågade in hebergs idrottshall i full utrustning för lite styrketräning.
Men tro mig, ingen var mer förvånad än mig. Att jag överhuvudtaget gick dit, och att jag inte var sämre tränad. Jag var helt inställd på att jag skulle dö efter typ ett halvt varv. Men jag överlevde alla 40 minuterna.
Därmed inte sagt att jag är vältränad men vi skänker väl ett stort tack till klitterbadet.

och på fredag ska jag ta ett nytt steg i karriären. I en helt annan riktining.
Heter det ens ett nytt steg i karriären när man ska byta karriär?
I vilket fall ska jag tappa tallrikar i golvet och få svängdörren i nyllet på laxbutiken.
Hela helgen lång.
Och jag vet vad ni tänker; men festen då?
Men det är 2009 nu, det är finanskris och jag har skulder upp till öronen: pengar kommer i första hand.
och jag kanske rentav ska testa något nytt, en nykter fest.

men drömma är gratis därför sitter jag och planerar en southerngirls resa till sommaren och en kusinvitamin resa. och det bästa av allt, en långkörare nästa vinter. Hur låter Mallorca, Italien och Sydamerika?