ett halvår har förflutit

och man kan väl tycka att jag borde känna mig själv tillräckligt väl nu för att veta att ingen lycka är bestående.
Men låt oss bara säg att om jag inte hade haft körkort idag och kunnat köra ifrån min ensamhet och prata med någon annan, så hade jag förmodligen inte brytt mig om att gå upp ur sängen alls.




ge mig brännan, ge mig håret, ge mig folket. Ge mig livet.


Kommentarer
Postat av: MADDE

ge mig dig

2009-02-02 @ 20:03:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0