johanssonen

Förfesten började 12.00.
13.30 var det jag, bror och amanda.
Tillslut började folket ramla in ändå.
Och vid fyra var alla i fas.
Så efter korvgrillning, studsmattehoppning, pyramid-ölspel och sånt där som hör förkrök till så började vi traska bort mot årets upplaga av cowboyfestivalen.
taxi pappa körde ifatt oss efter 200 meter och slängde upp oss och maddes cykel på bilflaket. 50 kronor fattigare var vi sedan inne på festivalområdet (en benämning på åkern, som får samtliga festivalbesökare att dra på smilbanden) vi bänkade oss långt fram på trasmattor och jackor. När Bruce något försenade började spela ökade trycket (Knappt märkbart) mot scenen. Så någonstans där bland regnskurar, lera, geggiga skor, tomma ölburkar, hamburgare, cowboyhattar och bandbyte så förflöt kvällen.
Vi beslagtog en soffa, som vissa mer eller mindre växte fast i. Andra hann knappt sitta still.
Kvällen innehöll kärlek, panik, tårar och skratt. Precis som det tydligen ska vara på cowboy.
När solen sjönk ner bakom Ugglarps höga tallar sjönk temperaturen till fryspunkten ungefär. I ren desperation tryckte vi ihop ett helt kompani i soffan för att hålla oss varma. Det fungerade bra tills någon blev rastlös.
Mellan ett och två nån gång när Le Mechant nästan hade brännt av alla sina låtar (varaktighet: 15 minuter) tog jag, kusinvitamin, andy och olle cyklarna hem för att käka efterfestmat. Macka, leverpastej, smör och fis på låda. (Mamma scans köttbullar) Några dåliga skämt senare kom resten av cowboysarna och ville ha mat dem med. Sen tillslut och äntligen blev det sängen för mig och amanda, och övriga obekväma provisoriska sovplatser överlåtes  till nattgästerna.
Söndagmorgon vaknade vi till att tältet ligger upp och ner på, över tallar, 20 meter från ursprunglig plats.

Bildbevis? http://www.southerngirls.bilddagboken.se

//Det är bara cowboy en gång om året.

-det kan aldrig bli för mycket lasse lindhbom band.
Jag ska inte bli långrandig.
Ville bara ännu en gång offentliggöra mina känslor.
Ikväll är de lika mörka som himlen, och resten av Ugglarp.(staden som gatlyktan glömde)
Mycket på grund av vädret.
Det är slutet av juli och jag sitter i ett unket hus, 10 meter i ösregn från min säng, med en gammal värmefläkt igång.
Den låter som att den kommer sprängas vilken sekund som helst. Så jag stänger av den då och då, varje gång jag slår av eller på strömbrytarn så blinkar taklampan till. Så unket är huset.
Så jag ska stänga av fläkt och lampa nu. Även datorn.
Lägga mig i min säng och spela Fifa så länge jag orkar.

Det blev nitlott.
Stöp på målsnöret liksom.
Det kan gå att ordna, lite halvdant.
Men då måste jag först bestämma mig för hur mycket jag vill det där.
Annars får man väl bara fortsätta knega, och gå där ute på lagret, åka lite skateboard med Emil. Käka lite godis, Själv, eftersom Emil, 11 BANTAR.Japp. Livet är hårt för vissa, mullig är mer att älska.

Och när jag inte har någon att prata med så går jag där och drömmer mig bort till ett skabbigt hotell, iskalla drinkar och varm vit sand. Gissa en gång om jag längtar till Sunny Beach.

Om 20 dagar sitter jag på planet.

För en timme sen satt jag på moppen hem. Jag var genomvåt, men jag torkar. det vet man, så det var inte så farligt. Värre var det när jag insåg att min bäddmadrass hängdes ut imorse på vädring. Det var uppehåll då. Sen åkte jag och jobbade, och ingen familjemedlem i Johanssonklanen vet vad Hjälp innebär. Här kör vi mer har man satt sig i skiten får man se till att ta sig därifrån också. Med andra ord: har man hängt ut sin bäddmadrass får man själv plocka in den igen. jag kommer sova så skönt inatt. För 10 år sen önskade jag mig en vattensäng, äntligen. Eller?

Idag blir det upp till bevis.
Resultat offentliggörs ikväll vid 21-tiden skulle jag tippa på.
Annars är det inte mycket liv i luckan idag än.
Har städat, jag menar sanerat mitt rum. Så det är nu fullt beboligt igen lagom till att Amanda flyttar in.
Ska nu ge mig på att rensa systers rum som gapar tomt, på folk alltså. Prylar är det gott om. Men nu ska det tömmas och göras plats åt lillebror. Eftersom jag är största skurken i dramat om vem som öst in alla prylar där så föll också lotten på mig att städa iordning.
Dock lär det inte bli någon större ordning där innan jag börjar jobba.
Oväntat.

So long good people.

Jag skrämde slag på Sara Karlsson imorse.
"Snygg du är i tidningen".
Man vet ju att det var jag som upptäckte henne.

 - så den 14 augusti slocknar solen i ett år. Förmodligen.
 Förutom det så: klockan är 23.00 och jag hade behövt ficklampa om jag hade en pågående promenad just nu.
Sjuk sommar.
Ville bara uppmärksamma alla på det.

---

Well I saw you with your hands above your head
Spinning around, trying not to look down
But you did, and you fell, hard on the ground
Then you stumbled around for a good ten minutes
And I said I'd never seen anyone look so dumb before
And you laughed and said I still know how to turn you on though

You're the only one who
Drags me kicking and screaming through fast dreams
You're the only one who
Knows exactly what I mean

And I probably forgot to tell you this
Like that time when I forgot to tell you about the scar
Remember how uncomfortable that made you feel?
See you're not what I expected
But you're the only one who knows how to handle me
And you're such a great kisser and I know that you agree

You're the only one who
Drags me kicking and screaming through fast dreams
You're the only one who
Knows exactly what I mean

I hope you can forgive me for that time
When I put my hand between your legs
And said it was small
Cuz its really not at all
I guess there's just a part of me that likes to bring you down
Just to keep you around
Cuz the day that you realize how amazing you are
You're gonna leave me

Nu händer det grejer.
Eller nej,det gör det egentligen inte alls.
Tvärtom, mitt internet är sjukt segt, ursäkta ordvalet. Det ska naturligtvis vara segare än vanligt.
Ett bevis på det är att till och med min kära moder upptäckt hur trögt det är. Så min uppgift här och nu är att kolla upp alternativa bredband. Så jag är mitt i smeten just nu kan man säg.

Förutom det sitter jag nu, med löningen inom räckhåll, och nätshoppar igen. Enligt min guru, Ebba von Sydow (STORTSTORT skämt) ska H&M ha riktigt bra nätshopping, och till bra priser. Se på fan, för det visste vi inte. Säljer man kläder som kostar skjortan så vänder man sig till ganska fel målgrupp om man bygger en av sina affärer vägg i vägg med gekås. Men det är bara mina tankar...

En ledig dag imorgon, nu igen tänker ni och äntligen tänker jag.
Om bara vädret tillåter ska jag ta mig bort till fanny, förmodligen till fots, och hämta min cykel. Jag tror faktiskt jag ska göra det även om vädret är skit. annars kommer den aldrig komma hem, och den kommer behövas till lördag.

Lasse Lind is the shit ikväll.

man vet att man har jobbat för länge på matöppet när :
- PenisonärsGitty's röst ,som skulle kunna fungera som brandlarm, inte längre är det minsta jobbig.
- LilleBo, som aldrig haft alla hemma, är som vilken kille som helst.
- Man svarar Mickey, som alltid hälsar TjenaTjenare!, Tjenare Kompis.
- Man plockar fram Dimor, läkemedel mot diarré, utan att blinka.
- Man använder ord som "Så" och "Då ska vi se" för att fylla ut tystnaden.
- Man vet precis vilken kund som ska ha vilka cigaretter.
- kunden inte ens behöver säg att han ska ha cigaretter, utan man har redan plockat fram dem.
- man lyckas hålla sig för skratt när ett fetto ramlar över skyltar och solstolar i entrén två minuter innan stängning.
- Man skämtar om saker som "Så här bra sålde de inte i Harplinge"
- Man blir sur på snorungar från stockholm som kommer in och säger till sina föräldrar "är det här verkligen är en affär, jag tror det är en kiosk."

- man skriver ett blogginlägg om matöppet.

har det minst sagt varit.
Liksom så många andra söndagar har jag och bror legat helt uslagna i varsin soffa och kollat på film.
Ovanligt för denna söndagen var att han har tittat på mig flera gånger, skrattat lite och sett lite stolt ut "Fan Ida, för en gång skull är du mer sleten än jag "

Johan kom ikväll för att lira bakfylle-fifa. Enligt han slog jag mitt highscore rekord igår.

Det finns bevisligen många sätt att sammanfatta min lördag på.

Men hur många shotar det än blev igår, hur många cykelmeter, och hur lång promenad, och hur mycket dans, och hur mycket fest det än blev igår så var jag ändå fit for fight för en fifa turnering.
Dessa två pojkar, som har fifa som religion och kan varenda knapptryckning i sömnen trodde de skulle kunna spela skiten ur mig som först efter en halvlek insåg vilken knapp som får gubben att springa.
Jag är tydligen en naturbegåvning.

Det började på topp, och stämningen sjönk inte förrän 04.45 då jag och sara efter nästan 3 timmars promenad med en tandemcykel började tappa orken, och inte såg slutet på vår promenad då heller.

Förfesten hade kunnat förbli förfest om vi inte hade haft turen att hitta en tandemcykel i min trädgård. Så efter att Emma och Jenny testkört den var det Saras tur att försöka, det slutade i kvällens första vurpa. Och det skulle bli många fler för den tjejen... Vi cyklade iallafall bort mot Långasand/Eftra och Fannys avskedsfest, med kissepaus varannan minut typ, för Jennys skull. På 4 kilometer kissade hon mer än jag gjort under hela dagen typ.
Sista pausen gjordes utanför en stuga. Jag och Sara hör Emma skrika en bit bakom, STANNA! Anledningen är att de ligger i diket båda två.
Det hade kunnat bli som vilken paus som helst, om inte Tobbe från P&L kommit ut och hälsat på oss. När vi hämtat oss från den chocken, och bekantat oss med hans hund. (Vanligtvis brukar man säg att jag dansar aldrig nykter, för mig gäller även jag bekantar mig bara med hundar på fyllan. Jag har aldrig kommit över mardrömsdagen när jag var tio och lovisas hund slet av mig min mössa.)I vilket fall bjuder då generation äldre in oss på päronkonjak, så vi stiger in på deras lilla fest, som verkar ha pågått ett tag för det snålas inte på spriten om vi säger så. "Är det någon som vill ha ett glas vin till det?IDA VILL!"Men nej, någon måtta får det vara. Vi hann iallafall flörta in oss i minnet hos Jan-Olof, Pia, Lisbeth och Bernt. Som tyckte vi var mycket grannare töser än den Tobbe släpat hem kvällen innan. Sen blev jag och Bernt avbrutna i en säkert väldigt intressant diskussion, för då skulle vi cykla vidare.
Väl hos Fanny var det fullt ös medvetslös, för typ en viss pizzabagare. Vi andra höll det på en hög, men mänsklig nivå. Själv gick jag enögd genom större delen av kvällen efter att fått ett finger uppkört i ögat, inga större tecken på det idag. Så jag kan lika gärna ha inbillat mig. Det var fullt av dans, skratt, kramar, smsande och ringande.
Många som även gick ut offentligt med att de var mina bloggfans, så nu känner jag mig som Rosa i Livet Enligt Rosa. Alla ni som har missat den serien förstår inte, to bad men det är så jag känner mig.
Jag gjorde en comeback på mitt partytrick att tappa bort mobilen, alltid lika lyckat. Speciellt kicken man får av att hitta den igen, nikotin släng dig i väggen.
 Det känns som att jag satt i soffan i flera timmar, som om luften bara gått ur mig. Gjorde ett tappert försök att få igång tempot igen på dansgolvet, men hur många pannkakor jag och sixten än gjorde så gick det inte. Så när jag fått ordning på mig själv och Sara så letade vi upp tandemcykeln, som var "gömd" i åkern. Första 10 meterna resulterade i en till vurpa för Sara karlsson och en avhoppad kedja. Så det var bara att börja gå hem, med cykeln under armen. Efterfesten tog vi i samma stuga som päronkonjaken, denna gången utan generation äldre. Vi skrämde till exempel slag på storebror i huset. "Är han 87:a? Det är ju min årskull!"
Efter en lång och välbehövlig paus där fortsatte jag och Sara. Sara, det är bäst vi går innan vi skämmer ut oss. Först nu i efterhand har jag tänkt att vi kanske inte skulle stannat till där i första läget om vi inte ville skämma ut oss. Väl hemma då det var mer morgon än natt slängde vi i oss mackor,  drack riktig kossmjölk, rullade ner rullgardinen och konstaterade att solen var på väg upp. Sara sa att hon inte skulle kunna sova länge, att hon skulle vakna tidigt och väcka mig. Jag tog det med en klackspark eftersom vilken människa som helst sover mer än 4 timmar efter en fest.
Men sagt och gjort, nån gång mellan nio och tio vaknar jag av att sara ligger och vrider sig i sängen.
Men det var värt, för en sån kväll.

full rulle non stop igår.
Hann med lite solbad innan jobbet.
Skyndade mig hem, även om det är som att få en död häst att galoppera. Min moppe går inte snabbare för att jag har bråttom, 47 km/h, that's it.
Hem kom jag, och ombytt blev jag.
Sen middag med familjorna Johansson+Jonsson och sen vidare mot Boberg och 17-årskalas.
And t hat's all we're gonna say about that. Ingenting märkvärdigt, nakenchocker, danser, sånger, shotar.

Efter en händelserik natt med många telefonsamtal, som jag pga just sömnen inte minns så väl, utan bara fick små korta flashbacks tack vare min samtalslista imorse. Iväg till jobb, som for once gick smärtfritt.

Ikväll är vi på det igen.

och schlager är fult.
Men tillsammans med madde blir den bra.

Nu ska ni få höra.
Ytterliggare en skrattretande historia om min släkt.
Fast denna gången var offret en ickesläkting, men det berörde min kära Farmor ändå.
Rosa, farmors "bästis" började få nara på händer och armar så hon åkte till affärn för att köpa en body lotion.
Liksom de flesta andra 30-talister i det svenska samhället så är hon ingen hejare på utrikiska och tyckte inte det var nåt märkligt att det stod self-tan på flaskan.
Någon vecka senare när hon har smörjat flitigt med denna lotion upptäcker hon att hon fått en gulbrun nyans på händerna. Gulsot är det första hon tänker, måste vara något fel på levern. Rosa beställer tid hos doktorn, som också tycker det ser väldigt konstigt ut. Han frågar vad det är för nåt Rosa smörjar in sig med. Rosa kommer inte ihåg men ska ta med flaskan till honom nästa gång. Under tiden tar doktorn några prover som ska skickas för analys.Någon dag senare kommer Rosa tillbaka med flaskan och doktorn som är desto mer bildad och språkkunnig kan med skrattet i halsen förklara för Rosa att hon tagit Brun-utan-sol.

---

Tackar gud och smhi för att det blåser minst lika mycket idag, och att himlen är täckt av moln som irriterar alla semesterfirare, dock glädjer mig som ska börja jobba om någon timme.
Allt jag fokuserar på just nu är att det är fint väder lördag efter två och hela söndagen.
En fördel med att bo typ i havet är att man kan kolla kustvädret och båtvädret. Synd för mig att jag inte bor 2 km ut i havet eftersom det är där solen kommer vara. Damn it.

Det är mitten av juli och jag kan fortfarande räkna mina strandbesök på en hand.
Det är nåt som inte stämmer.
Idag trotsade jag dock orkanen och gjorde ett tappert försök på garnberget i Långasand med syster och kompani.
Men icke, så det fick bli den gula stugan på poppelvägen istället.

Igår var det träning.
För en del.
Men inte för mig som fortfarande har lårkaka på smalbenet. KOAGULERAT BLOD är diagnosen för ev. läkarstudenter som läser detta.
För oss dödliga innebär det att jag helt enkelt inte kan springa.
Men ändå var jag där, som vanligt. Det är nåt fel på mig.
Sen var det snabbis hem, käk ,dusch och klädbyte.
Och sen till Madden i skrea och ett glatt gäng.
Vi drack, käka choklad, lira Wii åkte rutchkana och babblade.

Stina är en riktig entertainer.
Madde: Jag såg en blottare på vallarna en gång.
Stina: Men madde, det är väl inte så sjysst att du berättar för alla att jag kuta runt där naken?

Stockholm var bra.
Vi såg det mesta.
En bilolycka t.ex.
Som var 100 gånger intressantare än Vasaskeppet.
Så tillbaka till verkligheten, från kabeltv, henry loyd handdukar, lasse åberg tallrikar, specialdesignade möbler, extrema människor och Stockholm.

jag har sett stockholm live, live. Känn på den.

Typiskt att man lyckas pricka in att jobba sommarens enda sommardag, och får ledigt dagen efter som är lika grå och trist som resten av sommaren.

Jag sitter i Kronan.
Ute i Trångsund i en lägenhet full med Lasse Åberg serviser, Sir Henry handdukar och designmöbler.
Inte Ikea så långt ögat kan nå.
Vi trippar på tå.
Nästan.

Förutom det äter jag godis och dricker Gravendal och ute skiner solen.
Såg precis på SMHI att det regnar i Falkenberg, to bad.
Här shteker solen och grannarna vallfärdar till badet.
Men vi turister, bonden i stan, ska bort till Skansen och ikväll blir det Gröna Lund och Stockholm Live, Live.

Ha det.

En sväng till Örjans Vall igår kväll, vi var aningen sent ute men vi hittade en blöt gräsplätt utanför entrén att parkera oss på. Sen satt vi där och pratade,och lyssnade på gessle med ena örat.
En liten besvikelse att det var 70% gyllene tider låtar, 25% gamla gessle låtar, och 3% nya låtar och resten snack.
Enkel matematik.
Missförstå mig inte, jag har absolut ingenting emot gyllene tider låtar, när det är hela bandet som står och röjer på scenen. Jag har ingenting emot hans gamla låtar, eftersom jag faktiskt omedvetet lyckats lära mig ett par stycken, och det var i och med det helt okej att det inte var fler nya låtar eftersom jag knappt kan melodin till en händig man, och snacket hörde jag ändå inte. Men! Har man förväntat sig en turné för den nya skivan så blev det ett antiklimax alabama. Till på köpet regnade det, dock blev vi inte så överrumplade av det.

Sov ut ordentligt idag och sov ikapp allt det jag missat den senaste veckan och tackar gud allsmäktige för att Jonsson inte orkade traska hela vägen från långasand och hem till mig för att väcka mig tidigt imorse.

Så här går det efter alldeles för lång tid i kassan på matöppet.
kortköp efter kortköp när det plötsligt kommer en och betalar kontant. Han räcker över en 500 hundring. Liksom en robot som hakat upp sig säger jag "På beloppet?" hans något idiotförklarande blick och kommentaren "eeh, jo tack det blir bra..."

tacka vet jag 3 dagars semester i Kronan.

Två dagar i rad. Har jag överskattat den svenska sommaren och trott att jag kunnat röra på mig här i världen utan att komma hem helt dränkt. dubbelfel.
 Så nu har jag precis tinat upp igen efter en blöt och kall mopedfärd hem från jobbet, för se på fan jag har jobbat idag! Hade mer än gärna varit i gbg idag istället för här, men en annan har jag dyra planer för hösten så cashen behövs. Det som återstår denna onsdag är ett besök hos dr.ben i halmstad som bokstavligen ska banka skiten ur mitt smalben. Om jag hade kunnat springa nu på en gång hade jag aldrig slutat igen.


Jag vet vilka som kommer vara snyggast i skolkatalogen.

35 dagar kvar.
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1117039,00.html

och förresten...
Det är typ lite skrattretande att aftonbladet har nedräkning till victorias födelsedag.

Madde lyfte mig i skjortkragen så idag är jag lycklig.
Och det är jag faktiskt.
Trots nära 8 timmars jobb och en iskall mopedfärd hem där det kändes som en iskallvind blåste rätt igenom mig.
Men here I'm am, signed sealed, delivered. Skämt åsido.
Solen har kommit tillbaka efter sjukskrivning, Welcome to Sweden and the Westcoast.

Jag vill till Liseberg.

Även om jag är beredd att spy på mitt schema så är det idag flaggan i topp för det.
Jag har en helt ledig helg på hela sommaren, som det ser ut just nu iallafall.
Det skulle kunna vara vilken helg som helst, typiskt om det skulle vara en sån helg då hela falkenberg är lamslaget och inte ett smack händer. Men hipphipphurra för jag är ledig helgen v.30. Cowboy will be wild.

sunshinegirls make my day. det är ingen slump att det rimmar på kärlek.
och jag börjar tvivla på vår relation.

regn + jobb suger livslusten ur mig.
jag börjar bli orolig för att jag kommer se tillbaka på  denna sommaren som, värdelös.
Detta som skulle bli så bra. Jag p-a-l-l-a-r inte mer, inte mer regn, inte mer jobb, inte mer gnäll, inte mer tankar. Fanfanfan. Matöppet var fan så mycket bättre ÅR1 då jag och fredman knegade själva ute på lagret och levde loppan och hade betygsättning varje lunchrast.

Jag gjorde som alltid, hyrde två värdelösa filmer igår.
Vi pinade oss bara igenom en, sen pinade jag mig själv igenom den andra idag efter jobbet.
Värdelösa.

Jonsson har blivit badjävel i den svenska sommaren, på cykelavstånd. Det kunde inte varit bättre denna helgen.

Kontot har länsats, på värdelös skit. Det är värdelöst. Stockholm utan pengar är värdelöst.
Päronen är med, det är inte värdelöst.

jag ska ta mig bort till Långasand ikväll, synd att det inte regnar mer (vad fan säger jag?), hade varit skönt om regnet bara kunde skölja av och bort allting.

Cowboy coming up, det är inte värdelöst. Jag och bror har förfest, ni kan börja fjäska in er nu. här är min msn: skämt åsido.nu.
You better be there.

once again. Klockan ringde 8.30.
Eftersom jag inte kan springa med mitt ben tänkte jag att jag kunde ta mig ut på en lång, lång promenad.
Flera timmars promenad, gärna i regn. Innan jobbet så jag inte skulle känna mig fullt så rastlös.
För det mesta brukar jag snooza i några timmar, men idag stängde jag av den direkt.
Vaknade sen 10.45, var inte alls sugen på promenad då. Körde en vända till Slöinge med mamma brevid och lillebror därbak.
 Ska krubba lite nu, sen ner och knega till 19.30 nånting. Sen förhoppningsvis absolut ingenting alls ikväll.
Kanske kan bli sån där promenad ikväll, och kvällspromenader brukar kunna innebära sällskap.
Men jag ska inte hoppas för mycket, jag är kusin med en festprisse som alltid har krafter över till fest.
Men just nu är jag bara rastlös och hungrig. Ugglarp har bara nåt att minska rastlöshet med på sommaren, och inte fan är det sommar nu.

Just so you know så missar jag kräftfestivalen.

Snart, snart har jag jobbat hälften av denna mardrömsperioden.
Nätshopping hjälper mig att dämpa min ångest, jag kommer bara ha ångest för vart jag ska göra av alla pengar.
Stort skämt åsido, get rich or die trying to be it at matöppet.

Jag borde egentligen vart hos min norska homie nu och extraknäckt som trädgårdsmästare.
Men regnet har öst ner sen jag öppnade ögonen imorse och jag ser inget slut på det, och sen har jag redan knegat ett antal timmar idag. Cut me som slack. Så antingen slutar det regna eller så slutar jag hoppas.

Nu blir det iallafall film och godis i sängen. The Departed, tredje gången gillt att försöka se hela den, sen ska jag låta bli att försova mig till en monopolkväll någonstans i Halland.

Jag har bestämt mig för att det är din tur att göra något åt saken. Men som den toffla jag är så vet vi alla att det kommer sluta på ett helt annat sätt.

Ser ett hus med många rum
Ser ett liv vaggas till söms
Ser en dag bli till år
Ser en man bli en mann av igår
Ser ett kök, ser morgonen
Ser en ensam stol i tidningen

Varje gång det regnar far jag tillbaks
Varje gång ett sommar regn når mitt tak
Varje gång det regnar är du vid min hand
Varje gång det regnar kommer det fram

Ser en film som aldrig tar slut
Ser en ros som aldrig slår ut
En evig kyss, kvinna man
Ser en dröm som aldrig blir sann
Det är kallt där jag går.
Ser en säng som är så väldigt stor

jag har precis konstaterat att jag kommer få cirka nada helt lediga dagar på hemmaplan. De få jag faktiskt kommer få kommer spenderas på annan ort. Tyvärr inte i Ransta.
Dock Estocolmo och förhoppningsvis Helsingborg och tillslut in heaven. = Bulgarien.
Men ska vädret vara sånt här kan jag lika gärna tjäna kosing i sommar och spendera dem här och var till hösten.
Jag måste lära mig att spara, annars kommer vintern bli hård.

De säger att jag samlar upplevelser och inte pengar, gärna för mig.

Nu ska jag trampa ner till det stora blå och hänga lite med sunshinegirls, sen ska jag avsluta kvällen med "To wish Impossible things" bara för att det är ett tyck synd om mig själv avsnitt.

Girls just want someone who wants them back. At least I do / Brooke

De gör det igen.
Min familj.
Jag skriver om min familjs konstiga påhitt enbart för att jag själv tycker det är kul att läsa månader senare och skratta.
Den tidigare hånade stockholmstrippen med min familj ser nu ut att vara spikad, bara det är en sensation.
men när jag trodde att det inte skulle kunna bli mer förvirrande så släpper mamma ytterliggare en bomb.

Hon har så länge jag har levt, och säkert långt innan det ägt en kamera. En svart, icke digital kamera..som går på gamla hederliga AA batterier, man behöver byta rulle stup i kvarten och den är i något så lätt hanterligt som tegelstensformat. Samtliga medlemmar i familjen, utom pappa som ändå inte hade märkt någon skillnad, har tjatat och pushat för en ny, smidig digitalkamera. Jag är övertygad om att folk som sett mamma plocka fram sin tegelsten faktiskt har tänkt att man skulle få plats med ett helt mörkerrum i den.
Men så igår, apropå ingenting alls förutom vår stockholmsresa så sa jag " men mamma, ska du inte köpa en digitalkamera då så du kan fota lite i stockholm" eftersom tegelstenen lever ett eget liv och inte alltid är att lita på numera."Jo men vad roligt, vi åker till expert på torsdag"

tar det aldrig slut?

Tumble outta bed
And stumble to the kitchen
Pour myself a cup of ambition
Yawnin, stretchin, try to come to life
Jump in the shower
And the blood starts pumpin
Out on the streets
The traffic starts jumpin
And folks like me on the job from 9 to 5

Workin 9 to 5
What a way to make a livin
Barely gettin by
Its all takin
And no givin
They just use your mind
And they never give you credit
Its enough to drive you
Crazy if you let it

9 to 5, for service and devotion
You would think that i
Would deserve a fair promotion
Want to move ahead
But the boss wont seem to let me in
I swear sometimes that man is out to get me
Mmmmm...

They let your dream
Just a watch em shatter
Youre just a step
On the boss mans a ladder
But you got dream he'll never take away
On the same boat
With a lot of your friends
Waitin for the day
Your shipll come in
And the tides gonna turn
An its all gonna roll you away

Workin 9 to 5
What a way to make a livin
Barely gettin by
Its all takin
And no givin
They just use your mind
And you never get the credit
Its enough to drive you
Crazy if you let it

9 to 5, yeah, they got you where they want you
Theres a better life
And you think that I would daunt you
Its a rich mans game
No matter what they call it
And you spend your life
Going funny if you want it

Workin 9 to 5
What a way to make a livin
Barely gettin by
Its all takin
And no givin
They just use you mind
And they never give you credit
Its enough to drive you
Crazy if you let it

jag vet inte riktigt vad som hände.
Shit happens.
Vi pratade då, innan.
Allt var så där bra som det bara kan vara, speciellt mellan oss.
Men som det alltid verkar bli, speciellt mellan oss.
Så hände något.
Någon gång efter 02.00 natten mellan 27:e och 28:e.
Förmodligen mitt fel, som vanligt.
Frågan är bara vad jag gjorde.
Sen jag kom hem har det varit sån där skrämmande tystnad som ger mig gåshud.
Sånt här får mig att hata mig själv.
Det är ju fan otroligt att jag alltid lyckas sabba allting.

Hakuna Matata, eller Ransta Ransta borde jag kanske säg.
Hablas español? Tydligen inte med mig.

Vad får mig att äta världens äckligaste baconburgare?
Vad får mig att skrika "BINGO" varje gång de ropade ut ett nummer på en beställning?
Vad får människor att äta världens äckligaste maträtt, Langos?
Vad får människor att kladda ner varandra, tält, stolar, stolpar,ALLT med spritpenna?
Vad får människor att springa runt nakna på en camping full med folk?
Vad får Jenny att klättra upp på topp -10 listan över roligaste människorna jag träffat?
Vad får oss att klunka i oss vin två meter innan alkoholförbudsgränsen?
Vad får oss att skämta om en stackars byhåla som Ransta [wuuuansta]?
Vad får oss att komma hem med ett helt nytt ordförråd?
Vad får oss att uppskatta grannsämja?
vad får mig att tycka det är kul att springa runt i ösregn och socializa?
Vad får någon att tycka det är kul att sno solstolar?
Vad får mig och emma att sno HB på mcdonalds?
Vad får mig och Jenny att sno öronhängepluppar på Glitter?
Vad får oss att tycka det är coolare att låta bli att krama Neverstore, än att göra som alla andra och krama dem?
Vad får oss att skrika i princip vad som helst i en megafon?
Vad får mig att sjunga solo i en megafon?
Vad får oss att bli de mest populära grannarna?
Vad får oss att vilja åka hem?
Vad får Emma att bli så hes att hon låter som en porrskådis?
Vad får Jenny och Emma att stå längst fram på Hammerfall?
Vad får oss att skriva "Jesper är efterbliven. GO HOME!" på en lapp och överlämna den till stackars Jesper?
Vad får oss att bekanta oss med mytoman-malin från Sala som känner Byz, är förlovad och sms:ar med Dregen?
Vad får oss att träffa falkenbergare i vår ålder som vi aldrig sett förut?
Vad får Sanne att inte varna mig för att trampa i bajs?
Vad får Sara att hångla upp en desperat främling?
vad får mig att tro att jag är norsk en hel kväll?
Vad får mig att försöka övertala en riktig norrman om att jag faktiskt är norsk?
Vad får oss att uttala Ransta Wuuuansta?
Vad får Jenny att säga Moooaartin till Martin?
Vad får oss att komma med en kommentar som Hablas Español? Oui Bonjour!
Vad får oss att allihop att få en ny bästa tjejkompis vid namn Oskar?
Vad får Emma att vilja logga in på msn från mobilen mitt i natten för att ha namnet Ransta?
Vad får mig att ha ett rosa tygband runt handleden som jag aldrig vill ta bort?
Vad får mig att ha ett neonrosa plastband brevid det röda bandet?
Vad får jenny att skrika ut att jag och hon har samma humor?
Vad får mig att försöka sminka bort bakfyllan varje eftermiddag?
Vad får mig att inte förstå att det enda som hjälper är en dusch?
Vad får Jenny att attackera mig med foundation?
Vad får en inte att skratta när Lunkan och Lunkan finner varandra?
Vad får oss att smita in på ett hotell för att käka frukost?
Vad får Jenny,Malin och Emma att gå i en timme för att hitta till ett ställe 10 minuter från campingen?
Vad får Sandra att se alla kändisar på stan, hela tiden?
Vad får mig att tro att det då är något att skryta med att jag käkat frukost med Leif Pagrotzky?
Vad får någon att se det som en omöjlighet att inte blanda ihop mig och Sara?
Vad får någon att kräkas precis utanför vårt camp?
Vad får Elina att inte vakna när hela tältet rasa över henne?
Vad får Sara N att kasta ett gäng solstolar över stängslet, ut på järnvägen?
Vad får Emelie att kalla tjejen som råkar stå på hennes tröja för fittjävel under Winnerbäck?
Vad får Johan (?) från Sandviken att göra den mest spontana och fulaste minen i bakgrunden på vårt kort?
Vad får mig att lyckas bli vräkt ur en kundvagn?
Vad får gangsterJenny att sno en konsumvagn från funktionärerna?
Vad får Jenny att sedan förvara vagnen i deras förtält?
Vad får Lidköpingfolk att lära oss ramsan "OA optikern"?
Vad får några (...) att förvandla Linns solstol till en vagga?
Vad får oss att sova hela tågresan hem?
Vad får mig och Sandra att håna en liten kille som käka blå isglass?
Vad får oss att tro att vi glömt hälften av tjejen på centralen i gbg?
Vad får mig att inte längta tillbaka?
Vad får mig att bara vilja åka dit nästa år, ha tur med vädret, träffa samma folk och ha ännu roligare?

Svar : Peace & Love 2007. Festival Alabama.
(känner jag mig själv rätt kommer det mer sånt här)

När jag kom hem från sjukhuset förra sommaren, efter 5 dagar utslagen i en sjukhussäng då jag haft samma kläder på mig nästan hela tiden och absolut inte duschat, lovade jag mig själv att aldrig vara så äcklig igen.
Exakt ett år senare åkte jag till Peace & Love i Borlänge, och ett sånt löfte var bara att glömma.
Men nu är jag hemma igen, efter ett par duschar, x antal timmar sömn och lite mental bearbetning känner jag mig nu tillräckligt rehabiliterad för att kunna printa ner ett inlägg om våra dagar 60 mil hemifrån.
Jag skulle kunna göra enligt sann lunar tradition och skriva ner i detalj precis vad som hände och vad som sades, men jag är övertygad om att det skulle trötta ut er på 5 röda och de enda som skulle förstå på riktigt vad det handlar om har allting i vår Peace&Love bok, eller The Book Alabama om så vill, som behövs för att minnas.
En tågresa dit som mest handlade om panik för att hinna med alla tåg, kånka alla väskor med och utan hjul upp och ner för trappor och gångar, tjöta hål i huvudet på oskyldiga medresenärer som oturligt nog hamnat inklämd i ett hörn omringad av ett gäng uppspelta fnissiga falkenbergare.
Men vi kom dit, och efter ett skräckfyllt möte med vad som skulle kunnat bli våra grannar ( emelies rockarkompisar) flydde vi inbitna samhällstjejer + frisör längst bort på campingen, utmed stängslet, 10 meter ifrån en järnväg.
Vi anade att det skulle bli något av en toalett utmed stängslet, och att vi kanske skulle märka av något tåg. Men inte fan hade vi räknat med att det skulle vara skyttelltrafik med både tåg och toabesökare, dygnet runt.
Jag kom dit och mådde prima, utsövd och festsugen. Sen åt jag en baconburgare, vid 23 tiden första kvällen. Jag mår illa fortfarande. Centrumgrillen i Borlänge är numera ett big nono.

Att påstå att jag åkte dit för musiken är en stor lögn, jag förstår mig inte på det mäktiga med att se Alice Cooper. jag såg en låt, så att jag åtminstone kan säg att jag sett honom live.
The Sounds är utan tvekan en av de bästa konserterna jag sett, Timbuktu också. Sahara Hotnights var en stor besvikelse. STOR. Billie the vision and the dancers (jag och sara var längst fram) var skrattretande. De såg tokiga ut och var nog faktiskt tokiga också. Men för jävla kul att se.
Jason Mraz beskrivs enklast med ett ord ; Kärlek. Kan ha varit för en rejäl hangover, eller också för att allt var lite lojt i hans uppträdande, men det var liksom inte som förväntat. lite, lojt liksom. Fram till sista låten då hela världen sjöng med i I'm Yours. Lars Winnerbäck gjorde en sommarspelning, och jag såg den. Det säger allt.

Jag åkte snarare dit för tältningen, drickandet, folket och bara själva grejen. Tältningen ratade jag redan första kvällen, då det är svinkallt och jag upptäcker att min luftmadrass har blivit platt under kvällens gång. Inte så sugen på att leta upp en pump, inte så sugen på att göra något annat än sova. Så jag låg där på en platt luftmadrass i en trasig sovsäck som inte höll värmen bättre än ett fiskenät typ och gjorde tappra försök att somna. Drickandet välkomnade vi så fort vi hittat plats för tälten. Folket älskade jag redan första kvällen och själva grejen var liksom, så bra.

Jag lyckades inte helt otippat tappa bort min plånbok, men vad gjorde det. Vi skulle vara vakna hela sista natten, men jag sov bort några timmar här och där. Jag skulle hålla mig borta från ångestframkallande saker, men jag kom inte undan helt.Jag var inte alls medlidande med tattarna som sprang runt över hela stan och plocka pantburkar. Sista kvällen tyckte jag inte det var ett dugg charmigt med öllukten som fanns över typ hela stan, även över mig. Första timmen på morgnarna var inte alls roliga rent psykiskt, men det var ändå då vi hade som roligast.

Hade jag haft tid, ork och liv -brist och en önskan att få er att hata mig och min blogg, så hade jag skrivit precis så där detaljerat som jag brukar.
Men det får liksom vara bra nån gång. Man kan inte få allt här i världen.