johanssonen

Det började på topp, och stämningen sjönk inte förrän 04.45 då jag och sara efter nästan 3 timmars promenad med en tandemcykel började tappa orken, och inte såg slutet på vår promenad då heller.

Förfesten hade kunnat förbli förfest om vi inte hade haft turen att hitta en tandemcykel i min trädgård. Så efter att Emma och Jenny testkört den var det Saras tur att försöka, det slutade i kvällens första vurpa. Och det skulle bli många fler för den tjejen... Vi cyklade iallafall bort mot Långasand/Eftra och Fannys avskedsfest, med kissepaus varannan minut typ, för Jennys skull. På 4 kilometer kissade hon mer än jag gjort under hela dagen typ.
Sista pausen gjordes utanför en stuga. Jag och Sara hör Emma skrika en bit bakom, STANNA! Anledningen är att de ligger i diket båda två.
Det hade kunnat bli som vilken paus som helst, om inte Tobbe från P&L kommit ut och hälsat på oss. När vi hämtat oss från den chocken, och bekantat oss med hans hund. (Vanligtvis brukar man säg att jag dansar aldrig nykter, för mig gäller även jag bekantar mig bara med hundar på fyllan. Jag har aldrig kommit över mardrömsdagen när jag var tio och lovisas hund slet av mig min mössa.)I vilket fall bjuder då generation äldre in oss på päronkonjak, så vi stiger in på deras lilla fest, som verkar ha pågått ett tag för det snålas inte på spriten om vi säger så. "Är det någon som vill ha ett glas vin till det?IDA VILL!"Men nej, någon måtta får det vara. Vi hann iallafall flörta in oss i minnet hos Jan-Olof, Pia, Lisbeth och Bernt. Som tyckte vi var mycket grannare töser än den Tobbe släpat hem kvällen innan. Sen blev jag och Bernt avbrutna i en säkert väldigt intressant diskussion, för då skulle vi cykla vidare.
Väl hos Fanny var det fullt ös medvetslös, för typ en viss pizzabagare. Vi andra höll det på en hög, men mänsklig nivå. Själv gick jag enögd genom större delen av kvällen efter att fått ett finger uppkört i ögat, inga större tecken på det idag. Så jag kan lika gärna ha inbillat mig. Det var fullt av dans, skratt, kramar, smsande och ringande.
Många som även gick ut offentligt med att de var mina bloggfans, så nu känner jag mig som Rosa i Livet Enligt Rosa. Alla ni som har missat den serien förstår inte, to bad men det är så jag känner mig.
Jag gjorde en comeback på mitt partytrick att tappa bort mobilen, alltid lika lyckat. Speciellt kicken man får av att hitta den igen, nikotin släng dig i väggen.
 Det känns som att jag satt i soffan i flera timmar, som om luften bara gått ur mig. Gjorde ett tappert försök att få igång tempot igen på dansgolvet, men hur många pannkakor jag och sixten än gjorde så gick det inte. Så när jag fått ordning på mig själv och Sara så letade vi upp tandemcykeln, som var "gömd" i åkern. Första 10 meterna resulterade i en till vurpa för Sara karlsson och en avhoppad kedja. Så det var bara att börja gå hem, med cykeln under armen. Efterfesten tog vi i samma stuga som päronkonjaken, denna gången utan generation äldre. Vi skrämde till exempel slag på storebror i huset. "Är han 87:a? Det är ju min årskull!"
Efter en lång och välbehövlig paus där fortsatte jag och Sara. Sara, det är bäst vi går innan vi skämmer ut oss. Först nu i efterhand har jag tänkt att vi kanske inte skulle stannat till där i första läget om vi inte ville skämma ut oss. Väl hemma då det var mer morgon än natt slängde vi i oss mackor,  drack riktig kossmjölk, rullade ner rullgardinen och konstaterade att solen var på väg upp. Sara sa att hon inte skulle kunna sova länge, att hon skulle vakna tidigt och väcka mig. Jag tog det med en klackspark eftersom vilken människa som helst sover mer än 4 timmar efter en fest.
Men sagt och gjort, nån gång mellan nio och tio vaknar jag av att sara ligger och vrider sig i sängen.
Men det var värt, för en sån kväll.