johanssonen

när jag vaknade i söndags undrade jag hur många timmar jag egentligen ställt om klockan, och hur mycket jag egentligen druckit kvällen innan.
Efter ungefär 10 sekunder var jag tvungen att erkänna att jag bara missat en timme, och bara druckit typ två billiga öl på the lounge (är det release så är det).
så eftersom jag inte hade någon vettig ursäkt, inte för att bakfylla hade varit det, så var jag så illa tvungen att pallra mig till slöinge för vårt lilla träningsläger.
När jag kom hem igårkväll var jag övertygad om att jag aldrig mer skulle vakna, jag tror inte jag har varit så trött sen jag kom hem från Magaluf. och DÅ VAR JAG TRÖTT!

i vilket fall avbokade jag taxi mamma som skulle ta mig till falkenbergs ip för fotboll imorse. jag kände att jag fått min dos av fotboll de tidigare 48 timmarna. Istället sov jag lite till, och lite till blev lite för många timmar så jag missade bussen. Istället fick jag köra bil,vilket var livsfarligt eftersom jag fortfarande sov nästan.

Sen flöt min dag på framför en dator med ett och samma worddokument öppet i 12 timmar. Jag tryckte nyss på spara, och mitt projektarbete är (om inte lotta är helt nitiskt) över. Den värsta biten iallafall.

Så innan datorn blir överhettad och jag avlider ska jag hoppa ner i sängen imorgon.
Ni får ursäkta, men det lär inte bli speciellt mycket skola imorgon.

så äntligen och finally fick jag spela igen.
och efter tre minuter stod ida johansson med i målprotokollet.
Inte för att skryta på något vis, men skönt var det.

Så efter en mysig eftermiddag i ett illaluktande morup var vi ju nästan så illa tvugna att svänga inom mcD. Eller jag, sanna och janna iallafall. Men vad mer behövde vi?

och eftersom det råkade bli rätt så väldigt otippat sent igår så var en powernap på sin plats.
och nu sitter jag och lägger band på mig själv för att inte skrika rakt ut, för jag är så inihelvetes jävla trött på folks jävla attityder.

jag har fan inte tänkt vara tacksam för någonting jag inte har bett om.

ge mig lite solsken imorgon och bättre människor så kan det nog tänkas bli bättre.

jag vet inte riktigt hur, eller varför. Eller jo, varför vet jag mycket väl. Men hur det ens var möjligt att jag kom hem med ett par löparskor och hightec knäskydd igår. Som jag betalat för med egna pengar, för en gångs skull.
Fick jag en blackout och tog pengar från mitt heliga sparkonto? Inte nog med att jag är skyldig min familj alldeles för mycket, det har ju spårat ut på allvar när man har en skuld till sig själv.

Annars närmar sig PA slutspurten, jag har knegat ihop till en minimal men befintlig lön för marsmånad, jag har bokat lördag för plugg och söndag för fotboll och därimellan ska vi hinna med ett par varv på grands dansgolv.
Jag har fått en nytändning kanske man kan kalla det.

och till på köpet flyttar ludenben hem imorgon. Hem till mig och vårsol i Falkenberg. Bästa receptet på lycka, om jag får säga det själv.

min bror var rent ut sagt dum i huvudet när jag hämtade han och kompani i lördagsnatt, så han ligger lite på minussidan. Därför är det ganska lugnt och skönt att vara hemma, jag kan bara ignorera honom och han tjatar inte för då vet han att han hamnar ännu mer på minus.
Så jag är envis och långsint, so what.

Annars tränade jag fotboll imorse,och det är få dagar som är så bra som dem som börjar med soft fotbollsträning i vårsol. Att solen sen försvann resten av dagen och jag väntade på lektion i fem timmar, det behöver vi ju inte bry oss om. Tillbaka till fotbollen så stod jag och slog inlägg i typ en halvtimme, och ni vet hur det är när man har roligt...man känner inte att det gör ont. Det är typ som lördagkvällarna när man vrickar foten på kullerstenarna, eller får en cykel över sig..man har för kul för att bry sig. Men desto ondare gör det när man vaknar dagen efter och det roliga har försvunnit.
Samma sak är det nu, efter en hel eftermiddags PA-loggbok & rapport skrivning gör det nu förbannat ont i låret och kvällens fotbollsträning kan vi glömma.
Istället blir det rehab med camilla på en skön matta medans de andra springer. Det duger la.

Jag skippade utgång igår. Det fanns liksom aldrig ens med på kartan, istället blev det thaimat, massa massa godis och ben&jerrys med lillebror och syster. Naturligtvis framför tv:n och melodifestivalen, men så mycket såg vi egentligen inte. När vi inte skrattade åt varandra så skrattade vi åt dem på tv:n. Av ingen anledning alls, vi var bara tre väldigt övertrötta syskon som liksom tycker den ena är knäppare än den andra.

Och när jag väl hade lyckats somna inatt, efter många svängar i sängen så ringde en full bror och fylletaxi beställdes, och sen gjorde jag ett nytt försök att somna, vilket lyckades efter ett sängbyte.
Tanken var att jag och löpardojorna skulle ta en sväng ner till stranden i vårsolen innan det var dags för fotboll, men det hanns liksom aldrig med. och efter förbannat(rent ut sagt) många timmars väntan i oskarströms idrottshall kom jag tillslut hem, till mörker. Kul att springa på stranden då? Nej.

Istället sitter jag och väntar på ett samtal från Asige, med lite skvaller. Det är tredje samtalet för idag, men det händer nåt nytt hela tiden så jag behöver min uppdatering. Kanske är det våren som gör det, men jag är riktigt, riktigt avundsjuk.

och för ett år sedan låg vi på en strand utanför Palermo och sov i solen. avundsjuka var ordet.

Jag var riktigt taggad innan, liksom tvingade mig att vara taggad för vår näst sista studentfest. Jag tyckte jag hade riktigt bra utklädning.
Men det bara försvann, några timmar innan första klunken skulle ljuda. Så där låg jag i systers soffa och halvsov och tittade ut på snöslasket som ännu en gång täckte Falkenberg. Och vad hade hänt med mitt motto med värsta utklädningen på alla studentfesterna? More is more var ju mitt tema detta året.
Men jag gav mig själv en spark där bak och tog på mig mitt nackskydd, virade lite bandage här och var och begav mig till förfest.
och för typ 12 timmar sedan kom jag tillbaka till samma ställe, full och lycklig. Precis som man ska vara på studentfester. Och visst, vi var inte många. Men vi var roliga.

och säga vad man vill om byggare, men det där med studentfester. Det kan dem. Det kan dem verkligen.

och för en gångs skull har jag klockrena bilder från hela kvällen, men vilket får vänta eftersom batteriet på kameran är helt urladdat.
Så medans vi väntar på det ska jag ta en dusch och frigöra mina ögon från äckligt smink, så kanske världen ser mindre grådisig ut.

men ärligt talat går hela studentkarusellen på tok för fort just nu.

jag gillar när jag får kommentarer från "hemliga beundrare" som inte alls är hemliga, men för det inte mindre beundrande.


Helgen blev lyckad. Fotbollsmässigt över alla förväntningar och utgången helt reko. En mycket, mycket trevlig förfest med goa människor man träffar allt för sällan. Grand försökte sitt bästa för att leva upp till de senaste veckornas status, men jag vet inte om det berodde på promillehalten eller det konstiga folket..för det blev aldrig riktigt bra. Bara okej.
Men det duger, och det var ju inte igår man tog 02.25 bussen hem, och jag märkte att mycket hade förändrats på den. Vårt gamla nattbussgäng fanns verkligen inte där, och det där hålligånget vi brukade stå för var det ingen som hade ersatt. Så där satt jag spiknykter i mitt säte, med en 40 årig full 3-barns mamma(kanske) framför som pratade i telefon med kvällens ragg, som hon tvingades skiljas ifrån på stationen för att han inte ville åka med henne hem.
Snälla, om jag uppför mig så när jag är medelålders så skjut mig. Eller skapa en profil åt mig på match.com, whatever. Men låt mig inte fylleragga på Falkenbergs Busstation.

Annars tänkte ju jag att det här skulle bli en lugn vecka jämfört med förra veckans magplask i studieväg. Men tji fick jag för här sitter jag nu med en 538 sidor tjock engelsk bok som jag ska skriva recension av imorgon 11.50. Vad är problemet, tänker ni. Jag har läst 130 sidor, that's what the problem is.

Så efter att jag förgäves letat bokrecensioner på nätet och bara hittat usla och värdelösa så tänkte jag nu vara såpass ambitiös att jag läser de sista hundra sidorna, så hoppas vi på att citykidney glömt vad boken handlar om.

Dagar som idag får mig att älska fotboll.
ni klarar er utan detaljerna, men jag tänkte bara dela med mig av min tanke.

Jag provade min balklänning innan, första provningen och den kan väl knappt kallas för klänning, men ärligt talat; den kommer bli sjukt snygg.
Lite slankare, lite brunare bara så ska det nog bli riktigt vackert det där ekipaget!

synd att jag är ganska lycklig nuförtiden, annars hade ikväll varit ett ypperligt tillfälle att dränka mina sorger. Jag får väl rentav ta och fira något kanske, som t.ex. att världens bästa madeleine ludenben är i stan, och snart för gott tillochmed.

så skål på er för ikväll börjar våren.

jag skämtar inte om jag säger att jag tillbringat mer tid i bilen än i mitt eget hus denna veckan.
Man skulle kunna tro, och det gör jag nog själv, att om man har en sån familj som jag har och sällan varit ensam under mina 18 år så hade man tagit vara en så här sällsynt vecka som att vara alldeles ensam hemma.
Men istället har jag kört bil, jag har varit i halmstad alldeles för många gånger om man tittar på bensinmätaren..jag har gjort massa andra grejer istället för att vara hemma ensam..
Jag har gjort sånt man kanske borde göra för att slippa familjen ett tag, typ gå på bio eller vad som helst.
Men jag har gjort det för att  "jag har ändå ingen att vara hemma med" så kanske, kanske möjligtvis att jag gillar hela big-family grejen ändå.

och förutom att detta också varit en alldeles utmärkt dag så fick jag precis livstecken från åre, ett milslångt mejl från kusinvitamin och jag ska njuta av vartenda ord.

så om man tänker efter så saknar jag väldigt mycket.

så efter 10 timmars sömn åkte jag till skolan och gjorde inget vettigt alls.
Plus att jag fick åka därifrån 2,5 timmar tidigare än jag tänkt.
Och efter massa svett efter gym och sol hjälpte jag syster att veckohandla.
Sen var jag bara hemma och kollade så huset stod kvar och körde sen vidare till halmstad för att se I taket lyser stjärnorna.
och många tårar senare åkte jag hem och lagade världens godaste omelett.

guldkant på tillvaron? ja.

Plus att min sambo/blodsbroder fyller gammal.

Innan mitt körkort ens hunnit kallna hann min äldsta vän bli 19, och det mina damer och herrar är helt sjukt.

och vi hade det så jävla bra.
Från början till slut var himlen blå och solen sken, rent hypotetiskt sett.
och om ni undrar varför två tjejer sprang runt med plastband i håret så var det för att det var starten på vår abba-vår, eller greenpeace, kalla det vad du vill. Det är vår grej iallafall.
Men hur kunde tiden på grand gå så fort? och hur kunde "efterfesten" bli så sen?
och varför kunde jag och sanna inte sova mer än 3 timmar och sen satt och kolla på nyhetsmorgon?
det är frågor, och inga svar. om det inte duger med svaret att vi hade så jävla roligt så vi hann inte ens tänka på tiden.
 och som grädde på moset fick vi en riktig "dagen-efter-dag" med tv, mcdonalds, videomix och städning.

dagens statement är att diskmaskin borde vara en mänsklig rättighet.