johanssonen

Jag slutade skolan ett idag.
Sen dess har det varit fest, fest, fest , fest.
Ja, alltså jag har inte festat sen klockan ett. Jag har planerat och fixat inför morgondagens brakfest.
Fredagar brukar jag ha ett behov av att vara ensam i nån timme, jag har inte fått den timmen idag och därför sitter jag och njuter till 100% just nu. De andra har precis åkt hem, och om man ska döma av stämningen i detta rummet innan de åkte så behövde nog vi allihop hem och ladda batterierna om vi ska orka med morgondagen.
Men det är bara just nu det känns rätt segt, imorgon vid denna tiden kommer ni se lyckan herself i form av Ida Johansson.

Jag har funderat på en sak. Vi kan ju omöjligt bjuda hela världen på vår fest. Så därför tänkte vi att vi skulle bjuda de allra närmaste från idag, och de allra goaste från då. Sen har det visserligen slunkit in ett och annat wildcard, men det är en annan historia. Men jag har lite svårt för de människorna som inte accepterar att de inte är bjudna, som känner nåt slags behov av att punkta upp varenda anledning till varför de skulle vara bjudna. Jag skulle gärna vilja se dem listorna, för jag är ganska övertygad om att det fattas en ganska relevant punkt, "Jag har pratat med någon av dessa tjejerna".
Och, okej då, man kanske kan gå och gnälla lite till kompisarna om att man inte är bjuden. Men att sjunka så långt och faktiskt bjuda in sig själv, nånstans där går gränsen. Det är lite som att utnyttja mentalt svaga tjejer, som jag, som inte kan säga nej.
Nej så här i efterhand hade jag istället hellre bjudit de där som inte har sagt ett ord om att de inte är bjudna, utan bara nickat och sagt "jaha, men hoppas ni får kul då". Jag känner faktiskt för att ringa de allihop nu och säga att de självklart ska komma, bara för att de inte är så jäkla hånga. Men då skulle ju hela grejen förstöras.
Så istället går jag och lägger mig, det kommer bli en lång dag imorgon, och en ännu längre natt.