johanssonen

Ni som känner mig, eller åtminstone läser min blogg, vet att jag inte är mycket för högtider.
Jag tycker för det mesta att dem där dagarna är överskattade och det blir ett obligatoriskt tvång på att vara skitfull och ha roligast av alla.
Det blir sällan så, så därför bryr jag mig inte så mycket längre.
Och utan att bry mig så fick jag en mysigt trevlig påskafton 2009, med samma tjejer som de senaste  åren. Dem som brukar liva upp mina kvällar. Fast vi var hälften så många, och det blev kanske hälften så vilt. Men det gjorde ingenting, desto mer laddade var vi till the D day. Påskdagen och Bratt, och det var grejer det.
Fruktansvärt roligt.
Fram tills att min mobil och plånbok var försvunnen. Men är det någon som vet hur man handskas med en sådan motgång så är det jag. Andra mobilen och 5 plånboken, på 2 år. Ibland tror jag att det vilar en förbannelse över mig.

Som grädde på moset på denna fantastiska vecka fick jag åka hem från jobbet igår för att spy. Inga detaljer, mådde bara skit. Nu börjar det dock ordna upp sig, och jag väntar på svar från försäkringsbolaget ifall de kanske har lust att betala ny mobil och körkort och så..

och eftersom ingen vill umgås med en äcklig, svettig, illaluktande tjej får jag mysa med mina älsklingar ikväll, Bagaberta, Glenn, Sven-Arne och Tjorven. Våra vandrande pinnar alltså.