johanssonen

Jag är tillbaka igen, återigen helt utan ursäkt för min frånvaro. Men vi får ta det för vad det är, det är Samhällsprogrammet, veckorna innan lov, det är försäsongsträning, och jobb. That's it, take it or leave it.

Det var 18-årskalas, Sara och Evelina. Vi var ett muntert gäng som tog oss från Ugglarp da hood till Hebergs Bygdegård, där vi inte var ensamma om att vara glada i hågen. Och värre skulle det bli.
Tanken har slagit mig att jag skulle bli en gossip girl, med den anonyma bloggen med det senaste skvallret från alla 18-årskalas och annat hitte-på som händer dessa dagarna.
Men sen kom jag på att jag förmodligen skulle avslöja mig själv allt för fort. Vilket är synd, för när jag tänkte på saken inatt så hade jag nog överbelastat nätet med allt skvaller från gårdagen, men ska jag vara ärlig är det som bortfluget nu. Så det får bli det gamla vanliga, med snacket i de blå sofforna imorgon.
Osis för mig att jag bara har mig själv att skvallra med i väntan på första lektionen eftersom den nämda 18-åringen Sara gittar till Club Goa inatt.

Den överförfriskade och ytterst sentimentala Elin kan ha sagt det bäst: de börjar bli så gamla.
För detta var ju bara början, på alla kalas vi, folket ska på det närmaste året. Vi kommer nog bli goda vänner.

Innan ögonen ramlar ihop ska jag leta upp min mobilladdare så jag kan återuppta telefonsamtalet med Ludenben, lägga mig i soffan och softa till 18.30. . Sen om jag mot förmodan skulle ha tid, ork och lust så kanske jag möjligtvis pluggar litteraturhistoria eller italienska, förhoppningsvis både och.