johanssonen

Av en ren slump, eller snarare brist på plugglust så satt jag och glodde igenom gamla blogginlägg.
Ni som känner mig vet att jag hatar att inse att jag har fel, även om jag blir bättre och bättre..
Nej men vad fan, ni ser. Jag kan inte.
Tillbaka till min point så läste jag ett inlägg där jag beskrivit mig som väckarklockans bästa vän eftersom jag aldrig försover mig, never ever. Inte jag inte. Det lustiga med det är att jag efter just detta inlägget har läst en och samma mening med jämna mellanrum "..Försov mig imorse, jag som aldrig försover mig!"
Förmodligen för att jag inte riktigt vill erkänna för mig själv att jag faktiskt försover mig oftare än de flesta andra, jag har ingen självdiciplin. När klockan ringer skamligt tidigt tänker hjärtat öppna ögonen medans hjärnan och fingrarna tänker tryck av det förbannade alarmet och somna om. Oftare och oftare vinner hjärnan, men när jag sen till slut vaknar och inser vad jag har gjort vet man att dagen är förstörd. Typ iallafall.
Och inte fan hjälpte morgonens försovning, jag är lika trött nu som en vanlig måndag utan försovning.

Men nog om min sömn. Jag försover mig, that's it.
Det var tänkt att jag skulle pluggat geografi idag, men se på katten jag har inte ens öppnat boken. Självdiciplin var det ja.  Istället sitter jag och flabbar till min egen blogg och lyssnar på Säkert! och Winnerbäck bara för att tagga upp till mardrömsträning om en timme. Jag lyckas förmodligen inte med det heller.