johanssonen

Tog ett break från mitt söndagsslapperi och följde med pappa till slöinge idrottshall för att se lillebror sparka boll.
Sista gruppspelsmatchen, vinna eller försvinna.
I en minst lika mentalt viktig match, mot skrea.
Och det syntes att det var min lillebror.
Samma förbannade blick, och när bollen ligger framför fötterna biter han ihop tänderna och spänner hela ansiktet så man skulle kunna missta honom för att vara på korståg istället för fotbollsmatch. Och givetvis de där hemska brännmärkena på knäna för att han var tvungen att slänga sig för att nå bollen innan den åkte ut över linjen.
Det mest klockrena var kommentaren när han kommer ut från planen "Vi kan ju fan inte förlora mot skrea."
fast grejen är att de alltid gör det, varenda gång. och även om dem vet när matchen börjar så verkar det alltid komma som en chock efteråt, att de förlorade denna gången också. been there done that.
Just det där kan vara det bästa med sammanslagningen Slöinge/Skrea, att man slipper de matcherna när benen inte springer dit man vill och bollen definitivt inte rullar dit man vill.
Men den allra tydligaste likheten mellan oss,  var att han efter en dusch kommer ut och meddelar att han ska stanna kvar för att kolla på de andra matcherna. Han hade redan glömt den förödande förlusten mot de gulsvarta, och den förbannade blicken låg kvar i högen med matchdräkter.Precis som nån annan vi känner.