Valborg
Nu har jag äntligen återhämtat något sådär efter årets fest, så nu kan jag blogga och låta er alla ta del av min kväll.
Nae, det där var väl inte riktigt sant. Men från och med nu är allt sant. Ville bara klargöra det,för vissa grejer kan komma att verka lite osanna.
Dagen började iallafall med sång och musik för min kära lillebror. Sen var det morgonkrubb och sen moppe ner till matöppet för kneg. En snabb dag och rätt som det var så var jag hemma igen, in i duschen, ut ur duschen, och sen månadens ångest. Jag konstaterade efter 45 minuter att jag inte har några kläder. Efter mycket högljudd ångestdämpande musik och slit och skrik på mitt hår så var jag tillslut färdig för hamburgerkalas på verandan. Och när det började bli långrandigt vid tiotiden så körde kära faster ner mig och broder till kamraterna på en annan veranda i slöinge. Där var det mycket snack med i bilden, vilket ledde till att jag satt i en taxi in till stan. Men eftersom en annan inte har åldern inne så hoppade jag och madde av vid Ulles Grill och traska bort till en badstuga. Vilket blev en oväntat händelserik promenad, det första vi gör är att inse att båda två år desperat kissenödiga, så vad gör man inte än att springa ifrån människorna vi hade i hälarna, hoppade in bland några buskar och släpper fram behovet. Men det tog längre tid än vad jag hade beräknat så rätt som det var så kom folket ifatt oss så det var bara att hoppa upp och dra upp kjol och leggings. Det hoppet slutade med att leggingsen aldrig mer går att använda eftersom de är mest trasor nu. Sen lyckades vi ganska obemärkta smyga förbi klungan av 14+are som hade samlats i gatlyktornas sken vid ocean. Tillslut kom vi fram till stugan där allt hände. På ett ungefär. Först blev jag brutalt överfallen av Sara som var mer än glad att se mig. Sen satt vi i stugan och pustade ut efter promenaden. Sen inser jag och madde att vi inte har några pengar till bussen hem. Panik. Efter lite otydliga samtal lyckas vi iallafall reda ut detta dilemma med att vi ska gå in till stan och ta bussen tillsammans med kusinvitamin och få pengar av henne. Så efter ett tungt (?) farväl av alla badstugegäster, och en snabb förlovning med sp1c-jonas så påbörjar jag och madde kvällens andra maratonpromenad. Men denna gången slapp vi gå så långt. För när vi kom till ocean så hade klungan försvunnit och allt som fanns kvar några föräldrar på stan och deras gapande tomma bilar som började packa ihop för kvällen. Eftersom madeleiene westerström är en person som ser möjligheterna, så satt vi rätt som det var i en minibuss med tre föräldrar i gula jackor. Körde en liten sväng på Klittervägen för att se till så alla stackarna där kom hem ordentligt. Sen hade jag och madde 20 frågor om var föräldrar på stan egentligen var. Siv tyckte det var himla skoj det där, för man blev precis lika barnslig som fulla tonåringar. Och det bevisade hon när amanda ringde och madde svarade och berättade att vi åkte med föräldrar på stan. Siv : Säg att ida har däckat och ligger och spyr på golvet. Typ det mest otippade man väntar sig från munnen på en 65-årig, gråhårig liten gumma i gul jacka.
In till stan kom vi iallafall. Hängde ett bra tag vid ingången till kronan för att inte alla Zätas gäster skulle se oss. Där stod vi tillsammans med andra icke 18:åringar vars största komplex just nu var att de helt enkelt inte var 18.
När vi tröttnade på det så tog vi en sväng mellan framtidens helgaktiviteter. Halvvägs runt så möter vi en av alla dom,jag visste att det var han, han visste att det var jag. Båda visste att det var vi. men vi skippade generande hälsningar. Kan har berott på den färska förlovningen, jag vet inte... Eller så var det helt enkelt inte läge. Efter det otippade mötet så tog vi oss på nåt sätt (typ) in i en trappuppgång till ett lägenhetshus. Så där låg vi en halvtimme och väntade på bussen och värmde oss.
När klockan finally tickade på mot halv tre så traskade vi bort till bussen. Bussen kom och övriga passagerare. Men varken kusinvitamin eller broder eller någon annan känning som skulle kunna tänkas ha pengar. Panik igen.
Men tillslut, när bussen kört de första 500 meterna så står de i korsningen och vinkar för att komma med. Så biljetten blev betald och nattens sömn räddad.
Så årets Valborg får väl mer än godkänt. Jag slapp sitta här och blogga om ytterliggare en högtid som var för jävla överskattad. Tack för valborg '07.
Jag är en av alla dom som skrivit ner sin hemlighet för många gånger. Minst hundra gånger om.
Jag är en av alla dom som drabbas, då och då, av nåt jag vill förklara. Jag är en av alla dom som faktiskt aldrig riktigt bara ville vara en av alla dom. Jag vill vara lite mer för Dig inatt. Jag är en av alla dom som går och tror att livet ordnas upp med tiden. Jag är en av alla dom som håller käft och går förbi i mataffären, om jag kan....
Nae, det där var väl inte riktigt sant. Men från och med nu är allt sant. Ville bara klargöra det,för vissa grejer kan komma att verka lite osanna.
Dagen började iallafall med sång och musik för min kära lillebror. Sen var det morgonkrubb och sen moppe ner till matöppet för kneg. En snabb dag och rätt som det var så var jag hemma igen, in i duschen, ut ur duschen, och sen månadens ångest. Jag konstaterade efter 45 minuter att jag inte har några kläder. Efter mycket högljudd ångestdämpande musik och slit och skrik på mitt hår så var jag tillslut färdig för hamburgerkalas på verandan. Och när det började bli långrandigt vid tiotiden så körde kära faster ner mig och broder till kamraterna på en annan veranda i slöinge. Där var det mycket snack med i bilden, vilket ledde till att jag satt i en taxi in till stan. Men eftersom en annan inte har åldern inne så hoppade jag och madde av vid Ulles Grill och traska bort till en badstuga. Vilket blev en oväntat händelserik promenad, det första vi gör är att inse att båda två år desperat kissenödiga, så vad gör man inte än att springa ifrån människorna vi hade i hälarna, hoppade in bland några buskar och släpper fram behovet. Men det tog längre tid än vad jag hade beräknat så rätt som det var så kom folket ifatt oss så det var bara att hoppa upp och dra upp kjol och leggings. Det hoppet slutade med att leggingsen aldrig mer går att använda eftersom de är mest trasor nu. Sen lyckades vi ganska obemärkta smyga förbi klungan av 14+are som hade samlats i gatlyktornas sken vid ocean. Tillslut kom vi fram till stugan där allt hände. På ett ungefär. Först blev jag brutalt överfallen av Sara som var mer än glad att se mig. Sen satt vi i stugan och pustade ut efter promenaden. Sen inser jag och madde att vi inte har några pengar till bussen hem. Panik. Efter lite otydliga samtal lyckas vi iallafall reda ut detta dilemma med att vi ska gå in till stan och ta bussen tillsammans med kusinvitamin och få pengar av henne. Så efter ett tungt (?) farväl av alla badstugegäster, och en snabb förlovning med sp1c-jonas så påbörjar jag och madde kvällens andra maratonpromenad. Men denna gången slapp vi gå så långt. För när vi kom till ocean så hade klungan försvunnit och allt som fanns kvar några föräldrar på stan och deras gapande tomma bilar som började packa ihop för kvällen. Eftersom madeleiene westerström är en person som ser möjligheterna, så satt vi rätt som det var i en minibuss med tre föräldrar i gula jackor. Körde en liten sväng på Klittervägen för att se till så alla stackarna där kom hem ordentligt. Sen hade jag och madde 20 frågor om var föräldrar på stan egentligen var. Siv tyckte det var himla skoj det där, för man blev precis lika barnslig som fulla tonåringar. Och det bevisade hon när amanda ringde och madde svarade och berättade att vi åkte med föräldrar på stan. Siv : Säg att ida har däckat och ligger och spyr på golvet. Typ det mest otippade man väntar sig från munnen på en 65-årig, gråhårig liten gumma i gul jacka.
In till stan kom vi iallafall. Hängde ett bra tag vid ingången till kronan för att inte alla Zätas gäster skulle se oss. Där stod vi tillsammans med andra icke 18:åringar vars största komplex just nu var att de helt enkelt inte var 18.
När vi tröttnade på det så tog vi en sväng mellan framtidens helgaktiviteter. Halvvägs runt så möter vi en av alla dom,jag visste att det var han, han visste att det var jag. Båda visste att det var vi. men vi skippade generande hälsningar. Kan har berott på den färska förlovningen, jag vet inte... Eller så var det helt enkelt inte läge. Efter det otippade mötet så tog vi oss på nåt sätt (typ) in i en trappuppgång till ett lägenhetshus. Så där låg vi en halvtimme och väntade på bussen och värmde oss.
När klockan finally tickade på mot halv tre så traskade vi bort till bussen. Bussen kom och övriga passagerare. Men varken kusinvitamin eller broder eller någon annan känning som skulle kunna tänkas ha pengar. Panik igen.
Men tillslut, när bussen kört de första 500 meterna så står de i korsningen och vinkar för att komma med. Så biljetten blev betald och nattens sömn räddad.
Så årets Valborg får väl mer än godkänt. Jag slapp sitta här och blogga om ytterliggare en högtid som var för jävla överskattad. Tack för valborg '07.
Jag är en av alla dom som skrivit ner sin hemlighet för många gånger. Minst hundra gånger om.
Jag är en av alla dom som drabbas, då och då, av nåt jag vill förklara. Jag är en av alla dom som faktiskt aldrig riktigt bara ville vara en av alla dom. Jag vill vara lite mer för Dig inatt. Jag är en av alla dom som går och tror att livet ordnas upp med tiden. Jag är en av alla dom som håller käft och går förbi i mataffären, om jag kan....
Kommentarer
Trackback
