Hästhagen
Det blev hästhagen igår. Nejnejnej, jag har inte återgått till uråldriga vanor och börjat rida igen. Däremot har jag en ny vana som går ut på att umgås med karin i hennes hem, Hästhagen. Eftersom det blev lite väl mycket chips, bilar och choklad till oss två när vi bara satt och snacka så var vi tvugna att gå till Kohagen filmuthyrning AB, eller kort sagt till grannen sanna engman som har världens flesta och bästa filmer i sitt hörnskåp.
Efter en runda dit så kånkade jag och karin hem hur många filmer som helst med temat kärlek/tjejfilm eller svensk humor. Vilken uppesittarnatt det skulle bli va.
Jag fick göra ett studiebesök och följa karin i hennes kvällsritual sminkborttagning. Så efter typ trettiofem minuter kunde vi langa in You, Me and Dupree i dvdspelarn och bädda ner oss i sängen.
Karin såg ungefär 20 minuter, jag såg ungefär 22 och sen vaknade vi båda två med ett ryck av tv:n som vi bara stängde av och sa godnatt. Sen sussade vi välbehövligt sött. Det finns ingenstans i världen där jag drömmer så mycket som hemma hos Karin.
När jag vaknade fick jag tänka efter om det verkligen var samma natt som jag drömt allt det där. Och tydligen, det var det.
Tack världens bästa korint.
jag tar åt mig, jag vet inte ens om det är riktat mot mig. det kan egentligen vara riktat mot vem som helst i hela världen men jag tar åt mig. och skäms. Det är inte det att jag har haft en taskig barndom med asfalterad sandlåda eller något som gjort att jag tror att jag inte förtjänar några vänner. Kanske är det bara mitt sätt att vara, att se till så att alla mår bra, att alla har det helt perfekt. Men det är såna kommentarer som får mig att vilja dunsta så jag slipper ta någon skit för något jag inte kan stå för. som vanligt.
nu skriver jag bara så inte ens jag själv fattar. fan.
Efter en runda dit så kånkade jag och karin hem hur många filmer som helst med temat kärlek/tjejfilm eller svensk humor. Vilken uppesittarnatt det skulle bli va.
Jag fick göra ett studiebesök och följa karin i hennes kvällsritual sminkborttagning. Så efter typ trettiofem minuter kunde vi langa in You, Me and Dupree i dvdspelarn och bädda ner oss i sängen.
Karin såg ungefär 20 minuter, jag såg ungefär 22 och sen vaknade vi båda två med ett ryck av tv:n som vi bara stängde av och sa godnatt. Sen sussade vi välbehövligt sött. Det finns ingenstans i världen där jag drömmer så mycket som hemma hos Karin.
När jag vaknade fick jag tänka efter om det verkligen var samma natt som jag drömt allt det där. Och tydligen, det var det.
Tack världens bästa korint.
jag tar åt mig, jag vet inte ens om det är riktat mot mig. det kan egentligen vara riktat mot vem som helst i hela världen men jag tar åt mig. och skäms. Det är inte det att jag har haft en taskig barndom med asfalterad sandlåda eller något som gjort att jag tror att jag inte förtjänar några vänner. Kanske är det bara mitt sätt att vara, att se till så att alla mår bra, att alla har det helt perfekt. Men det är såna kommentarer som får mig att vilja dunsta så jag slipper ta någon skit för något jag inte kan stå för. som vanligt.
nu skriver jag bara så inte ens jag själv fattar. fan.
Kommentarer
Trackback
