The beauty in ugly
igår på matchen var det ungefär bara jag och tilda som tyckte om varandra. Eller rättare sagt, Tilda var den enda som gick att prata med..Vi hade nog roligast av alla, dock hatade alla andra damer oss troligen. Eller mig, för det gör de alltid när vi inte ligger på samma våglängder. Det är någon slags hatkärlek.
Iallafall så informerade vår icke-välkommen-tillbaka domare mig om att jag hade varit en av de absolut bästa spelarna i serien om jag bara kunde låta bli att skälla på mina egna kära damer. Aa, precis, de damerna som mer än gärna vill kasta mig framför ett tåg ibland.
Sen låg jag vaken halva natten och tänkte på ungefär allt som går att tänka på , och allt som inte borde tänkas på efter klockan tolv när man ska upp och träna på morgonen efter. Men alla de sakerna var tvugna att tänkas igenom, så det var bara att ligga vaken och vrida och vända sig i världens kanske obekvämaste tältsäng. Jag övervägde att "råka" stänga av ljudet, och inte vakna av klockan. Men när always look on the brightside skrämde liv i mig så var jag klarvaken på två sekunder. Fan. Det var bara att pallra sig iväg, och tur var väl det för det var längesen det var så kul, precis vad som behövdes efter min hatafotbollnatt.
Sen flöt dagen på i mjukisbyxor och skabbhår och efter en hel del snack om lördagen så var dagen simsalabim slut och jag kunde spatsera ner till bussen.
jason mraz till P&L kan vara det bästa på länge.
I love Ugly Betty.
Ge mig OTH.
Iallafall så informerade vår icke-välkommen-tillbaka domare mig om att jag hade varit en av de absolut bästa spelarna i serien om jag bara kunde låta bli att skälla på mina egna kära damer. Aa, precis, de damerna som mer än gärna vill kasta mig framför ett tåg ibland.
Sen låg jag vaken halva natten och tänkte på ungefär allt som går att tänka på , och allt som inte borde tänkas på efter klockan tolv när man ska upp och träna på morgonen efter. Men alla de sakerna var tvugna att tänkas igenom, så det var bara att ligga vaken och vrida och vända sig i världens kanske obekvämaste tältsäng. Jag övervägde att "råka" stänga av ljudet, och inte vakna av klockan. Men när always look on the brightside skrämde liv i mig så var jag klarvaken på två sekunder. Fan. Det var bara att pallra sig iväg, och tur var väl det för det var längesen det var så kul, precis vad som behövdes efter min hatafotbollnatt.
Sen flöt dagen på i mjukisbyxor och skabbhår och efter en hel del snack om lördagen så var dagen simsalabim slut och jag kunde spatsera ner till bussen.
jason mraz till P&L kan vara det bästa på länge.
I love Ugly Betty.
Ge mig OTH.
Kommentarer
Trackback
