johanssonen

Det var evigheter sen jag pratade med norskarna vi lärde känna under Kattegat Cup 2005.
Efter 5 dagar där då vi umgicks så mycket det bara gick. Efter hemkomsten höll vi kontakten konstant. Vi skulle åka dit, de skulle komma hit. Vi var bästa vänner. Camilla och Robin skulle t.o.m fira sin 18-årsdag tillsammans.
Men nånstans mitt i allt roligt återgick allt till det normala och de blev bara 4 namn på kontaktlistan på msn.

Så ikväll loggar Robin in, med namnet "Sunny Beach"
Jag kunde bara inte låta bli.
Tydligen ska de dit 1-8 augusti.
De hade tänkt ta veckan efter.
Vi var 300 kronor från att ta veckan innan vår resa.
Vi hade varit där samtidigt.
Det hade varit mäktigt.

jag fick också en uppdatering på vad som hade hänt där borta i norge.
Jag tror jag fick reda på på mer än jag ville, för nu har hela min bild av de fyra gossarna rubbats.
Robin själv hade inte förändrats mer än att han hade fått skägg.
Anders, som kan vara anledningen till jag fullkomligen älskar norskar, har slutat spela fotboll och förändrats totalt.
Sondre, som kan vara anledningen till att jag utgår från att norskar är sinnessjukt snygga, har bytat klubb och inte pratat med Robin på ett år.
Sist men inte minst, Thorleif, som är anledningen till att uttrycket "Thorleif - tre steg bakom" kom, han var en långskonkig tönt som hade sämre teknik än mig när vi spelade fotking på kvällarna. Han har skaffat en vrålsnygg flickvän och spelar numera i den norska motsvarigheten till Allsvenskan.

-och det där var bara kort sammanfattat för er som ändå inte förstår vad det handlar om.
Tiderna förändras, precis som vi vet man ju. Men jag har ändå hoppats att tiden stått till i Norge.
Det är bäst att jag stänger av datorn nu, för jag behöver smälta detta.