johanssonen

Klockan är 00.15. Familjen Johansson anländer hem.
Ytterdörren står på vid gavel och lamporna är tända i halva huset.
Mitt hjärta slår väl i typ 290 km/h och kan tänka mig att bror hade nån liknande snitthastighet.
Han är den store och starke i vår familj, speciellt igår så pappa var skadad.
Det är hans ansvar att beskydda oss. Han går till sin bil, öppnar verktygslådan och plockar fram en yxa.
Uppbackad av mig, som beväpnat mig med stora spikar (man tager vad man haver, aight) går vi upp på verandan, puttar lite på dörren. Nycklarna sitter i, någon har alltså hittat familjens nyckelgömställe. Vilket inte är någon större bragd eftersom typ varenda kompis till mig vet var vi har dörrnyckeln, och vi gör liksom ingen big deal av det när vi ska hämta den. Den som ser får se typ.
Iallafall så står vi nu utanför ytterdörren, nästa steg blir att Emil skriker in "HALLÅÅÅÅÅÅÅ". Smart drag brorsan, de svarar nog.
Vi inväntar pappa för att storma byggnaden, i väntan på han plockar Emil fram sin mobil och slår numret hem. Telefonen börjar ringa, ytterliggare en genihandling av min bror som tack och lov ska bli snickare och inte kriminalare. En tjuv som precis hört ett "HALLÅÅÅÅÅ", lär ju inte fem sekunder senare svara i telefonen.
Men pappa var inte till så mycket hjälp, och när vi väl kommit överens om att jag och emil skulle gå in så hade jag kommit över hela inbrottstjuvgrejen, det finns inte en jävel som gör inbrott i ett hus i ugglarp en torsdagskväll. Eller?
Högljutt och övermodigt granskade jag och broder varenda vrå i huset, vi gick runt och sjöng och gapa och gjorde det ganska tydligt att vi var hemma.
Helt uppenbart var där inga tjuvar, och där hade inte varit några heller. Isåfall helt misslyckade, eftersom varenda tv, dator, telefon, stereo, plånbok låg kvar där vi hade lämnat det.
När vi kommer ut igen och välkomnar resten av familjen hem igen så kommer mamma på att hon var inne och skulle hämta en sax precis innan vi åkte för att plocka några blommor till Agge. Kanske hade hon sen glömt att både stänga dörren och låsa.

Ojoj,familjen Johansson..
Jag och Emil hade så kul åt det att vi var tvugna att ringa till systeryster och berätta alltihop. Hon uppfattade kanske hälften, eftersom vi skrattade oss genom hela samtalet.