johanssonen

Ville bara väga upp det aningen negativa inlägget nedan med en desto roligare anekdot om min släkt.

Min mamma kommer från en minst sagt barnrik familj med 7 syskon, utspridda i i stort sett hela Halland. Varje barn har i sin tur ytterliggare en stor familj vilket har gjort att vi ses väldigt sällan.
De mostrar och morbröder som bor allra längst bort träffar jag ca. 3-4 gånger om året max. Ungefär lika ofta pratar jag med dem i telefon.
Förra sommaren fick jag en allergichock, en sån chock man kan få av i princip vad som helst och det kan hända en gång och sen aldrig mer. Denna allergichock innebar 5 dagars sjukhusvistelse. Telefonerna inom släkten Karlsson har aldrig ringt så mycket, detta var ett av årets happenings.

Och fortfarande, efter ett år och 3-4 telefonsamtal och färre besök så är det fortfarande det enda de pratar med mig om.
"Du känner inte av nån allergi nu då?" Nej.
"Känner du dig lite krasslig? jaa det är väl allergin kan jag tro" Nej.
Inte ens när de ringer dagen efter studenten och väcker mig har de något annat i tankarna.
"Oj, du låter sjuk, är det en ny allergichock?" Nej.