Första gången för allt.
Jag försover mig aldrig. Eller jo, jag försover mig ofta. Men sällan såpass mycket så jag missar bussen. De gånger jag försover mig stänger jag av klockan i ren frustration och somnar om, vaknar sedan en halvtimme senare och stressar som en tok för att få ordning på feja och hår och på med kläder och genar sedan genom en hage (det är så det är att bo på landet) och en trädgård för att hinna med bussen. Och 100% av gångerna hinner jag.
Under mina grundskoleår lyckades jag inte en enda gång försova mig så mycket att jag faktiskt missade bussen. Antagligen för att jag alltid haft minst ett syskon som alternativ väckarklocka, en pappa tutandes i bilen för att ta mig till bussen och lägg där till att busschauffören kände alla utan och innan och väntade tills alla var med bussen, även om man var 10 minuter sen.
Under ett år på gymnasiet har jag lyckats försova mig på riktigt 2 gånger, en gång ställt klockan en timme åt fel håll och för sent insett det, och en gång stängt av klockan och inte alls vaknat efter en halvtimme.
Ni som hört mig x antal onsdagmornar då jag kommit till skolan vid 9.20 istället för 7.40, då jag "försovit" mig, jag har ljugit. Jag är en dålig människa som inte orkat pallra mig upp kl.6 för att gå på naturkunskap, utan helt enkelt låtsats att det regnar när telefonen börjat ringa. Vad jag ville komma till var att jag aldrig har missat en viktig lektion pga sömn. Tills idag. Sista nationella provet denna terminen, matematik A. Denise väcker mig med sitt sms 7.46, jag kopplar inte alls varför hon smsar mig så tidigt på morgonen. Men efter att jag vaknat på riktigt och ska svara på smset så inser jag att mitt prov börjar om 10 minuter. Även om jag stressat mer än någonsin, t.o.m cyklat upp till bussen så hade jag inte hunnit, för det går ingen buss då. Jag hade inte ens hunnit om jag åkt jumbojet till skolan i pyjamas för jag bor i Ugglarp.
Men vad gör det om 100 år.
"Too cool for Kulla"
Under mina grundskoleår lyckades jag inte en enda gång försova mig så mycket att jag faktiskt missade bussen. Antagligen för att jag alltid haft minst ett syskon som alternativ väckarklocka, en pappa tutandes i bilen för att ta mig till bussen och lägg där till att busschauffören kände alla utan och innan och väntade tills alla var med bussen, även om man var 10 minuter sen.
Under ett år på gymnasiet har jag lyckats försova mig på riktigt 2 gånger, en gång ställt klockan en timme åt fel håll och för sent insett det, och en gång stängt av klockan och inte alls vaknat efter en halvtimme.
Ni som hört mig x antal onsdagmornar då jag kommit till skolan vid 9.20 istället för 7.40, då jag "försovit" mig, jag har ljugit. Jag är en dålig människa som inte orkat pallra mig upp kl.6 för att gå på naturkunskap, utan helt enkelt låtsats att det regnar när telefonen börjat ringa. Vad jag ville komma till var att jag aldrig har missat en viktig lektion pga sömn. Tills idag. Sista nationella provet denna terminen, matematik A. Denise väcker mig med sitt sms 7.46, jag kopplar inte alls varför hon smsar mig så tidigt på morgonen. Men efter att jag vaknat på riktigt och ska svara på smset så inser jag att mitt prov börjar om 10 minuter. Även om jag stressat mer än någonsin, t.o.m cyklat upp till bussen så hade jag inte hunnit, för det går ingen buss då. Jag hade inte ens hunnit om jag åkt jumbojet till skolan i pyjamas för jag bor i Ugglarp.
Men vad gör det om 100 år.
"Too cool for Kulla"
Kommentarer
Trackback
