Så vi säger God Jul och God fortsättning
och jag kan meddela att det var en av de bättre jularna som upplevts i Söndregård.
Varför? Därför.
Jag fick det jag ville, men nästan bättre var att jag kände att det jag gav för en gångs skull var uppskattat också.
Börjar jag bli vuxen? Förmodligen, men så är jag också 18 år nu.
Gårdagen var en juldag med familje-kvalitetstid så det stod härliga till och sedan 20 årskalas med folket från inlandet i hantverksgården, och såna fester blir ju sällan misslyckade. Speciellt inte om det serveras päronkonjak..
I vilket fall följde vi strömmen och dansade sönder stövlarna på Grand i alldeles för många timmar, med alldeles för många glas alkohol. Eller alldeles för många kanske jag inte ska säg, för kul hade vi. Tills någonting gick snett och Ida Madeleine Johansson var inte alls lika glad och pigg längre. Snarare alldeles för full.
och när brodern var upphittad och taxi pappa uppringd så längtade hon hem till sin säng, för 4 timmars sömn innan Matöppet lockade. Eller lockade var verkligen fel ord, men det blir lätt fel ordval en dag som denna.
ikväll ställer vi till med kalas i huset iallafall.
Ett par tre stycken bakfulla tjejer ska inta min hörnsoffa och kura ihop sig under filtar och sen göra det vi gör bäst, bara är.
Med skvaller och psykoterapi.
