Simultankapacitet

Just nu sitter jag och tränar min simultankapacitet, i lurarna från datorn strömmar en skön gammal klassiker som man önskar var en människa som man kunde krama här och nu, och från stereon två meter från mig dunkar någon P3 dänga utan varken mening eller sång, bara typ skrik och banka.Usch.
Idag har varit en väldigt bra dag, efter träningen fick vi riktig kalasfrukost, synd bara att jag inte hade någon annan än coachanders och mobboffersimon att njuta av den med..Så jag tog min fralla, gick till mitt skåp, plockade ut den ohälsosamt tjocka och tråkiga boken "Utvandrarna" , ni som har läst den tänker säkert "Suck" , och ni som inte har läst den kan lika gärna tänka det ni också så jag slipper förklara vad det är för nån skit. I vilket fall som helst så överlevde jag de sista 25 sidorna, som tog typ 40 minuter att plåga sig igenom. Tack gode gud för att det fanns ett slut på det, imorgon klockan 2 kommer jag aldrig mer behöva titta på den.
Sen flöt dagen på som bara den, under mattelektionen körde jag och camilla det vanliga systemet. Räkna och kalkylera i sann naturvetaranda i en halvtimme, sen tar vi rast i fem minuter. Heter det. Men i själva verket så lyckas vi aldrig komma tillbaka i samma stämning så de sista 35 minuterna brukar bli lika inaktiva som dramalektionerna på måndagar. Förresten så hatar jag den, draman alltså.
Sen överraskade Ranja mig så jag nästan hoppade baklänges. Jag var 25 minuter sen till lektionen(p.g.a skollagsmöte) förväntade mig djävulshorna spetsade och huggtänderna vässade när jag mötte henne i klassrummet. Det var första överraskningen, när jag istället mötte en strålande glad liten köttbulle i dörren. När jag sen utmanar mitt eget öde och frågar om jag kan få gå 20 minuter tidigare för att hinna med bussen kom överraskning två, givetvis skulle jag få gå tidigare. Vad hade hänt? Jag ska inte dra någon gammal klyscha om att jag letade febrilt efter dolda kameran eller nåt sånt. Men helt ärligt, vad fan hade hänt med henne?
Så där kilade jag ner till 14.20 bussen med solen i ögonen. Bussturen till Slöinge var oerhört trevlig även idag, liksom igår var det mycket Peace and Love snack. Jag längtar helt sjukt mycket. För er som inte var med 351:an igår och missade den trevliga 45+:arn som hörde vårat tågbiljettsnack och genast skulle ge oss goda råd och tips och berätta om egna erfarenheter från festivaler, och om hur hon själv upplevt det ena och det andra och hur full hon hade varit....GAH!Extremt osvenskt att börja prata på så med 4 tonårstjejer på bussen, på sträckan Fbg - Heberg fick jag veta allt om hennes liv, eller åtminstone inom vild&galen, partyparty och alkohol-kategorin.

Ursäkta mig, jag kommer antagligen orsaka någon slags glasögonepedemi om folk ska sitta här och sträckläsa.

Men i vilket fall så ville jag ha sagt att jag dissar studiebesöket i småland på torsdag för skollagsmatchen, om jag inte hunnit träna upp min simultankapacitet så pass mycket att jag kan göra både och, samtidigt. .Jag vet att ni vill vara mig.

C'est la vie.

Kommentarer
Postat av: Sara

ååh den tanten var mysig tycker jag! hahaha, "och sen var jag bakis i 3 dagar så dom fick skicka hem mig"

2007-04-24 @ 17:55:07
URL: http://pappabetalarminblogg.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0