johanssonen

I väntan på dagens dos av solsken blev jag så rastlös att jag gjorde ett tappert försök att måla naglarna.
Ovan vid det tillståndet som jag var så hade jag lite för bråttom att ta på mig min blå collegetröja, för naglarna blev mer plychklädda än lackade. Det genomskinliga lacket fungerade mer som lim som fäste sig vid luddet från tröjan.
Så jag ska alldeles strax gå tillbaka till vardagen och leta upp lite nagellacksborttagning.
Efter nagelpenslandet fick jag en käck idé att gå till Fanny och hämta min cykel. Det var en bra idé, de första fyra kilometerna. Sen dog min mobil och jag fick byta ut Amanda mot Sahara Hotnights och Säkert!
Väl framme , efter mer än 8 kilometer blev det ett kärt återseende med min cykel. Dock inte särskilt långvarigt. För jag upptäckte att båda däcken hade ytterst lite luft, det skulle bli en tung färd hem. Men vad gör man på en tom gård mitt ute i ingenstans? Man cyklar iallafall. Jag vet inte vad Emma och Jenny gjorde med den under färden till fanny, och vad någon eller några har gjort med den där. Men lite skev var den, det måste jag säg.
När jag steg av cykeln här hemma på gräsmattan kändes det att jag inte tagit ut mig så på nästan två månader, det har blivit lite lite träning under detta sommarlovet kände jag. Benen var så gott som bortdomnade och blodsmak i munnen (aningen överdrivet...)
men idag var ju iallafall ett steg i rätt riktning, ett jävligt stort steg.
Sen tyckte jag att jag varit duktig nog, och till på köpet tittade solen fram så sedan dess har jag legat och stekt på balkongen.

Ikväll väntas socialisering hos tham.