johanssonen

Så har jag lärt mig nånting nytt ikväll också.
Och då menar jag inte just att ta farväl av en av de bästa tjejerna i hela världen.
Utan tillexempel att man börjar ut ifrån och tar sig inåt när det ligger flera uppsättningar bestick runt bordet.
Eller så har jag lärt mig att första intrycket kan vara jävligt svårt att smälta, men när det väl är gjort så kan man hitta riktiga pärlor till människor.
Det var långt ifrån så sorgligt som jag trodde det skulle bli. Men så är det svårt att veta hur stort tomrummet blir efter thamen, innan hon faktiskt har lämnat ett.
Vår bok, som vi tillbringade timmar med igårkväll på maddes veranda, blev väldigt uppskattad. Jag skulle själv vara kapabel att mörda för att få en sån.
Synd bara att min far föddes med plånboken i bakfickan till ett par för små byxor. Han har svårt att lirka ut plånboken.
Óch eftersom jag står för den poetiska biten i vårt umgänge, så..

Detta kan vara en av de sämre bloggarna jag gjort.
men så är jag också väldigt trött, skitnödig (censur på den), omedvetet påverkad av åtskilliga klunkar vin, och överhettad av detta rummet som under sommarmånaderna blir en bastu.

Men nu är det kris. jag måste på toa. och i säng.

Hörs en annan dag.