Årsfest

Jag vakna med huvudvärk och sten i mitt bröst
Jag vet ingen tröst, jag måste sluta be till min törst
För det som kändes jobbigt känns nu dubbelt så svårt
Och hur illa betedde jag mig på klubben igår?

Det var bra igår.
kanske lite för bra emellanåt.
Återigen var det damerna som dansade vildast på stolarna i Asige Bygdegård..
Återigen var det vingligt fram till scenen för att ta emot träningspris.
Så då kunde man tro att jag skulle klara andra gången galant.
Årets bästa spelare.
Årets sämsta tacktal.

Jag gjorde en Matilda Hjalte och dansade för vilt så det slutade i en duns på golvet.
Men någon annan dunsade hårdare i golvet och sen var feststämningen borta.
Som på beställning kom en taxi och körde oss till möjligheternas stad, Falkenberg.

Efter för många toner i schlagerbaren och för många vändor mellan Grand och Zätas så låter jag som en kraxande jag vet inte vad och försöker undvika all belastning på fötterna eftersom de skriker efter vila.

Man är inte ärlig när man är full.

jag tänkte att jag inte ville åka hem, att en sån bra kväll aldrig borde ta slut. Men så kom jag på att såna bra kvällar måste ta slut.
Annars hade jag inte suttit här idag och kunnat konstatera att ingen har så kul som Slöinge GoIF på fest, och inget lag är så bra som familjen D.

Familjen D, Familjen D kom till Slöinge IP så får ni se
Familjen D, Familjen D
Vi åkte ur fyran, vi är bara roliga på yran.
Familjen D, Familjen D.

Ett av kvällens bästa citat:
-Har säsongen gått bra för damerna?
Ett gäng överförfriskade tjejer vid bord nr.5 börjar sjunga:
-För the botten is nådd, Hur långt kan man gå?Hur lågt kan man sjunka?Hur kassa kan man va?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0