johanssonen

Det är en ära att få dela detta ögonblick med er kära läsare.
Vi kommer minnas detta inlägget som det historiska inlägget, därav den konkreta rubriken.
Det skrivs från det nya NK i Ugglarp. ja alltså, nya kontoret. Vi lever i en förändring gott folk.
Det är fredag och det är fest så vi ska inte bli långdragna med att förklara allt. Känn er bara ärade.

Det har varit enorm beslutsångest idag. Gymnasiefesten är anledning.
Först ångest för att jag inte fått sålt några biljetter, och när jag väl fick sålt dem så ville jag hellre ha idolkväll med de andra som inte heller skulle gå. Men oj, vad det lockade med fest när jag satte mig på bussen hem.
Men nej. Det kommer ju inte vara brist på kvinnfolk där direkt. Men det är ju inte dem som lockar mest.Och det där lilla extra fattas ikväll. Så det blir skruttomobilen med broder till kohagen där värdinnan och hästhagen-tjejen väntar med godis, vatten och Idol. De vet vad jag vill ha ikväll helt enkelt.

Det har också varit en lärorik dag. Jag insåg att jag har en dold talang, jag är en sjuhelsikes försäljare. Eller åtminstone påfrestande. Så efter student '09 ska jag skicka iväg arbetsansökan till Telenor, och sen kommer jag stå och tjata hål i huvudet på folk vid gekås utgång.

Nåt annat roande var att jag och Emma äntligen tog tag i vårt arbete och skulle cykla till Falkagård för att fotografera. Eh, hur kommer man dit? Emma var vilse redan vid Stålboms, jag tog oss till järnvägen. Och vi trampade och trampade och vi kände på oss att snart dyker det upp skabbiga lägenheter. Men när vi passerat Beranders färg och började ana Factory Outlet en bit fram vände vi och cyklade tillbaka mot järnvägsövergången, som vi tydligen aldrig skulle korsat. Men tillslut kom vi till det fruktade Falka, men vi kom välbehållna till skolan igen utan att ha stött på F.O.G. Dock blev vi lite nervösa ett tag när jag stod och zoomade in en albansk flagga som hängde utanför ett hus, och plötsligt drar någon bort gardinen och allt jag ser är två rynkade ögonbryn på en nysvensk.