johanssonen

Äntligen! Är ordet.
Äntligen fick jag pallrat mig iväg till gymmet med Karin och Mick's gånger två.
Kan tänka mig att mina armar och mage kommer vara döende imorgon. Inte så smart med tanke på att jag har en hel del att bevisa på skollagsmatchen.
menmen, vill man vara fin får man lida pin.

Det är mycket som jag samlar på mig just nu.  Sånt som måste bestämmas och till slut inte går att skjuta på längre.  Men va fan? Hur ska jag veta vad som händer om ett halvår? jag vet inte ens hur min jul ska firas.
Hur ska jag veta hur mycket pengar jag har vid påsk? Jag vet inte ens om jag har ett jobb.
Plus att det finns miljarder saker i skolan som jag mycket väl borde ta tag i och plugga eller göra färdigt för att slippa det dagen innan inlämning och prov. Men nej, det är ju faktiskt Ida. Jag glider med på ett bananskal. Jag utnyttjar inte ens hälften av min kunskap på Samhällsprogrammet.(kanske överdrev litegrann, men bara lite!)
 Jag bryr mig inte heller. Jag vill inte, för då hade jag gjort det.
Det funkar bra så här. Trots panikångest som drabbar en ibland. Det ska nog funka 1,5 år till.

Men jag har faktiskt tränat mycket den senaste veckan. Det är bra, bara 10, 5 månader för sent. Aldrig mera nyårslöften. Lögn lögn lögn ida. Jag vet mycket väl vad som väntar 01-01-08 00.00.