johanssonen

Lördag, lördag, lördag.
Jobb och fest. Det är tydligen så livet ska vara just nu.
Och tack och lov så det är. Tro det eller ej, men jag är människa idag. Förmodligen p.g.a 11 timmars sömn.

Jag och Jonsson krubbade på the lounge och tog sen den sköna gröna cyklen till fajans och förfest hos Emma.
Som blev väldigt lyckad. Väldigt, väldigt väldigt lyckad.
Det var singstar och emma och linas hemmasnickrade spritlek. Men framförallt var det taggade tjejer. Några nykomlingar som genast vann mitt hjärta.

Men det vore ju inte som det skulle utan några bakslag. Någon blev lite trött och la sig för att sova i badkaret, några hade väldigt mycket att diskutera på uppfarten, och några orkade inte alls cykla till stan.
Men på nån vänster hamnade vi i stan iallafall. Innan jag ens gjort ett tappert försök att se ut som 18 så satt jag på entill och käkade kebabpizza, och jag var allt annat än ensam. Så där var vårt högkvarter resten av kvällen. Folk sprang in och ut och bort och dit och överallt. Och alla var så där sociala som dem bara är efter tolv på lördagkvällarna. fast då menar jag ju inte alla, eftersom det fanns dem med svåra attitydsproblem.
Några timmar senare, flera hundra promenader senare, många hälsningar senare blev klockan 02.20 och det var dags för promenaden genom badhusparken och över kyrkogården bort till bussen.
Där det för ovanlighetens skull bara var fyra glada tjejer och musikälskande nysvenskar. Kusinvitamin fick en ofrivllig lektion i arabisk musikhistoria, eller om det möjligtvis var indisk. Vi andra fick bara skrattattacker.

Jag vet ett nummer som jag borde radera ur telefonboken. Du tappade din glans igår.