johanssonen

trots tappert försök att supa mig själv under bordet lyckades jag bara samla på mig en söndagsångest. Ångest för att jag inte alls blev så party som planerat igår. Kan låta en smula 2004 men ärligt talat så måste det vara nåt fel på mig. Det får bli raka vägen till laurentiuskliniken imorgon.

Efter en för egen del spikrak cykelfärd in till stan tillsammans med kvällens huvudperson och dess högra hand, som förgyllde en trädgård med en kavalkad spyor. Så får jag syn på Karin nere vid Grand, från tullbron. man skulle kunna tro att hon sprang runt i reflexväst eller något annat som drog uppmärksamhet. Men nej, hon var precis som vanligt. Men jag känner igen en Karin när jag ser en.

Sen gjorde jag och Karin ett försök att dansa inne på grand. Eller ja, karin dansade ju. Det var jag som bara försökte. Jag dansar aldrig nykter- och även om jag är full så kan man inte kalla det dans. Det hade inget att göra med att det var helt smockat på dansgolvet. Även om jag var ensam där skulle jag inte klara moves'en liksom.

Helt oväntat blåste det vindar ifrån förra sommarn där igår.

Hemgång - sänggång- jobb. Fick ett mentalt sammanbrott på jobbet, med tårar som tryckte på skickade chefen ut mig "för att hämta nåt på lagret". Det är så jävla orättvist att det ska hända just de människorna.
Av samma anledning fick det bli en joggingrunda i Ugglarps mörker. Ner till stranden och försöka dränka tankarna.

Dåligt tajmat att jag drar upp allt här igen då.