johanssonen

okej, jag har ryckt upp mig. En liten bit, till halsen ungefär. För biten ovanför den har varit ett vrak idag. Inte för att jag brukar springa på toa i skolan (hujedamig) men idag har jag verkligen undvikt det. Men det är ju alltid en början att rycka upp mig såpass,aight?

I vilket fall tänkte jag tycka synd om min hals vid ett-tiden och ta en promenix istället för att ha idrott. Men istället blev det en vinglig och tung cykelfärd till bowlinghallen med denise på pakethållaren och niente luft i däcken.

Senast jag svingade mina klot i bowlinghallen var en blöt fredagkväll med laget i höstas. Då gick det över förväntningarna och mina motståndare var mäkta imponerade över min begåvning.
naturligtvis var jag då medveten om att det var en once in a lifetime grej, men nog trodde jag att jag hade någorlunda känsla för att kasta iväg ett jävla klot. Men när jag idag tillslut hade 120 poäng mindre än alla i närheten så gav jag upp, tack och lov var det då bara en dryg kvart kvar av vår lektion.
Men jag hade väl ungefär lika många strike:s som camilla hade bommar, vilket vill säga typ noll.

4 dagar, sen upphör mitt sociala liv i ca.10 dagar.
Den 28:e april kommer jag vara världens lyckligaste människa.

Ska plugga latin nu. Men naturligtvis ska vi först en tur till tv:n.
Förmodligen halva kvällen eller så.