johanssonen

Det var en av de mer trånga och varma förfesterna jag har varit på.
Men också en av de roligare, förmodligen också en av de roligaste.
Det blir ju lätt så när Falkenbergs bästa tjejer blandas med Göteborgs bästa killar.
När pensionärerna i Mickis trappuppgång sen ville gå och lägga sig, fick vi allt vackert pallra oss in till city och Bratt.
Och ni vet, det var en av de där kvällarna som jag blir helt tokig och sitter på uteserveringen och skriker att jag aldrig vill att kvällen ska ta slut.
Jag hade rent ut sagt för jävla roligt.
Det var den ultimata alkoholhalten i blodet, precis på pricken tillräckligt mycket folk och den goa oldies but goldies-musiken på dansgolvet.
Nån gång efter två när några av gängmedlemmarna redan gått hem, började även vi andra tänka på refrängen. Efterfest på Brattens väg, javisst. Men det blev inte mycket efterfest, för alla slocknade ganska fort där huller om buller och på varandra eftersom det inte var en lägenhet lämpad för 10 nattgäster. För mig och Sanna blev det istället efterfest i en betydligt rymligare lägenhet med utsikt över Tommys pizzeria. Vi unnade oss en lyxfrukost på Stålboms, en dagen-efter-påse på Hemmakväll, en lång rehab-promenad längs med Ätran och tillslut 15 minuters tillbakadrömmande till Magaluf.


Mitt sista sommarlov fick det perfekta avslutet.
Jag älskar känslan när man har tänkt en hel natt att man aldrig vill gå och lägga sig, och man vaknar dagen efter helt utan söndagsångest- utan bara med världens jävla lyckokänsla.
  "Det är så jävla dumt när man är full, för munnen bara öppnar sig och säger massa saker!"