johanssonen

Sömnbristen har ännu inte gjort sig påmind, tacka fan för det.
Huset är fullt av en högljudd familj och ändå är det som bomull för öronen.
Alkoholen har så sakteliga börjat rinna ur kroppen, och det känns som att den bruna kulören som så vackert prydde min kropp för 12 timmar sen ligger kvar på hotellrummet på Fiesta Magamar.
Skämten ekar i huvudet och håret är fortfarande alldeles strävt efter saltvattnet.

Klart som fan jag vill vara där fortfarande, jag har lite svårt att se glädjen i att vara hemma i sensommarsolen och snålblåsten. Men här är jag nu, och det är nu det börjar. Återblickarna och eftersnacket.

Det var så jävla bra.