johanssonen

En annan har ju skaffat sig kryckor numera.

Efter en pinsamt dålig landning på matchen i söndags så kunde jag säga tack och adjö och rulla av planen med ett vridet knä.
Det blir nog bra tänkte jag som vanligt och åkte hem, tog ohälsosamt många panodil och somnade.
Men efter skrämmande många timmars väntan på varbergs sjukhus i går kunde doktor Lustig (han hette inte det, men han trodde han var det) konstatera så mycket som att menisken är skadad och att korsbandet kan ha fått sig en liten smäll. Men det kan man inte se förrän svullnaden har lagt sig, så om någon vecka vet vi hur mycket fotboll det blir för mig i sommar.

och jag vet inte ens om jag ska vara glad eller ledsen.

kanske kan detta roa:
När jag äntligen fått komma in i behandlingsrummet, efter fyra timmars väntan, säger sköterskan att jag ska sätta mig och vänta på doktorn som kommer alldeles strax. Efter 20 minuter började jag bli lite rastlös och börjar läsa Se&Hör från 2006. Efter 3 timmar kom syster och sällskapade mig. Efter ytterliggare en stund, då vi hunnit med att läsa lite mer om hur förstörd Aniston är efter sveket från Pitt, filat tånaglarna och tvättat fötterna.. så börjar vi smida planer för hur jag ska gå till väga för att få doktorn att komma. Bästa förslaget blev att jag ska hoppa ut i korridoren med landstingets stora gula filtar över huvudet och låtsas att jag är ett spöke. De kanske låser in mig på psyket, men hjälp får jag iallafall.
Innan jag hinner så långt så kommer nämnda doktor Lustig in genom dörren. tittade på mig, tittade på mitt knä och till slut. "Tja, läget?"