johanssonen

min femtielfte comeback nånting.
Jag bryr mig inte ens om att be om ursäkt den här gången. Jag har i ren allmänhet slutat be om ursäkt för mig.
Åtminstone för lördagar. Nåväl, de två senaste lördagarna, och de kommande. Eller, jag bestämde mig för fem minuter sen när jag skulle driva bort söndagsångesten som kom på måndagen, på nåt sätt.

Jag lär ångra mig om en kvart igen.
Förmodligen för att jag är så sanslöst trött, och därmed är lite extra sentimental just nu. Dödstrött en måndag ger väl obligatoriskt toppbetyg till lördagen?
Om inte så inför jag det nu.
Lina Fredman 18 år. Med respekt för alla de andra otaliga 18-årsfesterna det senaste halvåret, men den här slog nog allt. Förmodligen för att det var vår/sommar utanför bygdegården. Förmodligen för att vi äntligen kunde förfesta i trädgården med kubbspel. I den trädgården som rymmer mest historia om min festkarriär, åtminstone alla de viktiga milstolparna. Första fyllan, värsta fyllan, sämsta fyllan, och möjligtvis också en av de bästa fyllorna.
Men åter till festen så lämnar vi detaljerna till fantasin och sammanfattar det hela som hellyckat.
Som pricken över i:t hann vi med att svänga våra lurviga på Bratt några timmar också, och eftersom jag och broder därefter kände att vi hade alldeles för mycket stålar att sprida så tog vi en taxi hem. Istället för att sova gratis hos syster på Herting. Jaja, man lär av sina misstag, aight?

Det känns sådär att klockan redan är 18.00 och min väska är överfull med plugg - inför prov nästa vecka.
Plugga en vecka innan? Det är ju bara slutprov en gång om året, tack och lov.