och förresten så är det min namnsdag.

Trots att kalaset i Hebergs ökända festhus tog slut redan vid elva, så var jag ändå inte hemma därifrån förrän halv två.
Och trots att jag inte skulle upp förrän klockan nio, så lyckades jag på nån vänster vara så trött att jag stängde av alarmet och somnade om och vaknade 9.32.
men trots det var jag på plats på jobbet klockan 10 prick, inte en sekund före eller efter.

Jag tror jag lyckades stänga av min hjärna under de timmarna. Jag brydde mig inte om att tänka på hur fantastiskt jävla trött jag är på det stället, och rätt som det var fick jag gå hem. Men hem till vadå? Hem till ett stökigt rum och en deprimerande hög svenskaböcker, ack söndageftermiddagar utan bakfylla is a bitch.

Matchen slutade iallafall 1-0. Den mellan samvetet och viljan alltså. Rummet är städat och jag har bekantat mig med Systrarna Brontë, Jane Austen och resten av folket som lyckades med något så jävla imponerande under 50 år långt innan Ipoden var påtänkt så att svenska staten beslutat att varenda gymnasieelev ska höra om deras magnifika story.

Det kanske är uppenbart att jag är grinig och negativ och så där för att jag vill sova. Men inte all sömn i världen skulle få mig att tycka litteraturhistoria i B var något att hänga i granen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0