johanssonen

Mitt liv och min tillvaro de senaste timmarna har varit som hämtade ur en Hollywoodrulle.
Det är höst, värdsliga depressioner börjar smyga sig på en, det regnar sådär som det bara kan göra på hösten. Det är sån där jobbig kyla som det bara är i september när man inte riktigt vill acceptera att sommaren är slut.
Kort sagt, det är mörkt, det är blött, jag är så trött så jag blir löjligt sentimental och jag har precis träffat en av mina bästa vänner för sista gången på alldeles för länge.
Hon börjar sitt liv nu. Hon tar det stora steget, som jag våndas för.
Hon tar en pojkvän, två vänner och 13,5 kg grå resväska med sig till Dublin.

Av någon anledning tänker jag att hon kommer hem om en vecka, att det bara är semester hon ska på.
Men fattar ni, hon ska äta jobba sova dö. I Dublin. Utan mig. va fan.



Bara för att jag alltid blir lite knäsvag när det gäller gamla bilder. Väldigt gamla bilder.