Den där Roy han kan han
En sketen, regnig augustimåndag.
Det där med augusti var väl kanske inte sant, en måndag i augusti borde inte klassas som sketen och regnig. Men jag antar att nästa generation helt enkelt får vänja sig vid att måndagarna i augusti mycket väl kan bli regniga och sketna.
I vilket fall, vad gör man?
Jo man samlar ihop ett gött gäng och samlas hos Mormor Fanny, Hertings egna fritidsgård som Mrs P. själv kallar det.
Fixar lite krubb ( Parma-sallad på La Casa får definitivt fem av fem toasts!), hyr en rulle och släcker ner i rummet.
Filmen, the Felon är sevärd om man vill få det bekräftat att vissa människor har oförtjänt mycket makt.
Under bilfärden hem disskuterade jag och den gamla godingen Svensson de där klassiska filmerna som det skrivs om i tidningar och som filmfolk snackar om, men som vi vanliga dödliga aldrig ser. Förutom olivia själv, som tydligen tatt sig i kragen och inhandlat en av dem. "En kärlekshistoria", av Roy Andersson. Japp, precis alla ni som läst en kurs med Martin Kehlmeier (med reservation för stavfel..) the man, the myth, the legend Roy Andersson som gjorde den där hemska, trista, gråa filmen Martin tvingade oss se. Nazibarn som misshandlades och Volvo som gick på knäna, den Roy Andersson.
Tillbaka till filmen, den ligger redo i dvd:n så ni kan vänta er en recension imorgon. Jag väntar med spänning på att se om Roy kan överraska mig. Please do!
Tack för kvällen btw fellows.
Det där med augusti var väl kanske inte sant, en måndag i augusti borde inte klassas som sketen och regnig. Men jag antar att nästa generation helt enkelt får vänja sig vid att måndagarna i augusti mycket väl kan bli regniga och sketna.
I vilket fall, vad gör man?
Jo man samlar ihop ett gött gäng och samlas hos Mormor Fanny, Hertings egna fritidsgård som Mrs P. själv kallar det.
Fixar lite krubb ( Parma-sallad på La Casa får definitivt fem av fem toasts!), hyr en rulle och släcker ner i rummet.
Filmen, the Felon är sevärd om man vill få det bekräftat att vissa människor har oförtjänt mycket makt.
Under bilfärden hem disskuterade jag och den gamla godingen Svensson de där klassiska filmerna som det skrivs om i tidningar och som filmfolk snackar om, men som vi vanliga dödliga aldrig ser. Förutom olivia själv, som tydligen tatt sig i kragen och inhandlat en av dem. "En kärlekshistoria", av Roy Andersson. Japp, precis alla ni som läst en kurs med Martin Kehlmeier (med reservation för stavfel..) the man, the myth, the legend Roy Andersson som gjorde den där hemska, trista, gråa filmen Martin tvingade oss se. Nazibarn som misshandlades och Volvo som gick på knäna, den Roy Andersson.
Tillbaka till filmen, den ligger redo i dvd:n så ni kan vänta er en recension imorgon. Jag väntar med spänning på att se om Roy kan överraska mig. Please do!
Tack för kvällen btw fellows.
Kommentarer
Trackback
