johanssonen

Så där ja, då var jag tillbaka.
2005, 2006, 2007 och 2008 hade detta varit en helt normal sommar. Jag slutar jobba några dagar innan skolan börjar, hämtar kraft, shoppar skoluniform och gnuggar geniknölarna.
Men i år kallar jag mig dessa dagarna för arbetslös, tillfälligt arbetslös måhända, same shit different name. Jag har inget jobb att gå till den närmaste veckan iallafall, ingen skola heller.
Inte för att jag hade velat gå till skolan- skolan heller, jag hade bara velat gå tillbaka till rutinerna. Slippa fylla ut måndag-fredag 8-16 själv. Kunna sätta mig i de blå sofforna och bara vara mitt i allt, vänner och icke-vänner inom räckhåll. och framförallt, fortfarande lagom tid för att komma på vad jag ska göra.
Skönt för de som genomgår den där proceduren igen, skönt för de som börjat ettan idag och har det värsta bakom sig och det bästa framför sig, skönt för de som börjar trean och har skyhöga förväntningar på året som kommer och ännu skönare att de där förväntningarna kommer överträffas mer och mer för varje dag. Skönt för de som flyttar från Falkenberg när allt återgår till det normala, när Bratt bara har öppet fredag, lördag och snart inte ens det, när Källaren Laxen stänger alldeles för tidigt på Söndagar och när man inte kan mötas på stranden för mysig promenad med Peggens i handen.
"Amendurååå?" tänker ni säkert. Och i ärlighetens namn tänker jag så också most of the time. Jag slängde iväg några(typ miljoner) ansökningar till att bli reseledare i alperna, i mitt italien. Min enda plan, det enda jag ens funderat på att göra. Det blev nej och samtidigt som jag läste det sista mejlet från någon personalansvarig så tog jag mig i kragen och började planera lite till. Så nu är jag på en och samma gång på väg till Åre, Sälen, Kanada och Australien. I mitt huvud iallafall, än så länge är det bara en stackare på Skistar som fått läsa om hur fantastisk jag är. jag har inte riktigt fått tummen ur än, men som sagt jag är ju arbetslös (eller har semester, kalla det whatever) så jag har all tid i världen att dikta ihop något och skicka till resten, umgås med mina fina vänner som för några veckor faktiskt är tillsammans igen, som på den gamla goda tiden.

och nästa gång vi hörs har jag förmodligen lämnat denna lyan och datorliknande sak för mitt eget rum och min egna laptop i Ugglarp. Man vet aldrig vad livet kan bjuda en nybakad student på.